colombia-blogg
Intervju med Jorge Cárdenas, ansvarig i frågor rörande territorium i Asociación Orewa

För en tid sedan fick vi möjlighet att sätta hos och prata med Jorge Cárdenas, ansvarig i frågor rörande territorium hos våra medföljda, urfolksorganisationen Asociación Orewa i Chocó, om hur han ser på vår medföljning, framför allt när det rör fall som handlar om återbördande av mark.

I abril 2016 fick ett urfolkssamhälle tillhörande Kristna Fredsrörelsens medföljda Asociación Orewa i kommunen Ungía i norra Chocó en dom till sin fördel i fråga om återbördande om mark. Domen återbördar 3 157 hektar mark till 133 familjer ur urfolksgrupen Embera, i samhället Dóbida Dogibi och säkerställer deras markrättigheter. Det här faller är ett av få fall i Colombia där urfolk fått sin mark återbördad och är en stor vinst för Asociación Orewa. Jorge Cárdenas, som är ansvarig in frågor rörande territorium inom Asociación Orewa, säger att processen har varit svårt, mycket på grund av närvaron av väpnande aktörer i området, aktörer som har motsatta intressen. Ibland finns det en rädsla för att jobba med dessa processer och den internationella medföljningen är viktig.

Med medföljning så känner jag mig mindre utsatt när jag rör mig i territoriet, för jag vet att det är mindre riskfyllt för att då har vi säkerhetsprotokoll och det hjälper mig att känna mig lugnare. Som exempel, utan medföljning går man omkring utan att tänka sig för, men med medföljning är allt mer kontrollerat och tack vare det känner jag mig mer lugn”, säger Jorge.

Kristna Fredsrörelsen skrev 2012 ett orosbrev tillsammans med organisationen Advokater utan Gränser från Kanada för att synliggöra statens brist på skydd till samhällena i området. Dessutom har Kristna Fredsrörelsen medföljt Asocación Orewa i den här processen under flera år, både genom fysiskt medföljning i territorium och påverkansabete på möten och aktiviteter med den statliga myndigheten Unidad de Restitución de Tierras (ung. övers.: Enheten för återbördande av mark).

Jorge Cárdenas. Foto: Kristna fredsrörelsen

Jorge Cárdenas. Foto: Kristna fredsrörelsen

”Med Kristna Fredsrörelsens närvaro i Unguía och Arquía känner vi oss garanterade att makthavarna kommer till området. Och de boende i samhällena känner sig lugnar tack vare den internationella närvaron. I fall som rör återbördande av mark är Kristna Fredsrörelsens medföljning mycket relevant, eftersom det finns väpnade grupper som är emot detta. Vi ser Kristna Fredsrörelsen som en sorts garant för urfolken”, säger Jorge.

Efter domen skrev  Unidad de Restitución de Tierras i sin rapport att medföljningen från Kristna Fredsrörelsen hade varit viktig eftersom området har så lite internationell närvaro.

Ännu har inte den sista minan exploderat i Chocós djungel

Situationen i kommunen Riosucio i Chocó är kritisk. Här är kriget fortfarande ständigt närvarande och strider mellan ilegala väpnade grupper sker regelbundet. Krigets konsekvenser tar hårt på befolkningen,  mycket på grund av att väpnade grupper har lagt ut minor.

Dessa minor omringar samhällen och gör att invånarna inte kan ta sig till de platser där de odlar och har således inte har tillgång till mat. Flera samhällen har redan tvångsförflyttats, men ett antal gör motstånd och stannar i sitt samhälle trots att de har starka begränsningar i sin rörelsefrihet. Kristna fredsrörelsen, tillsammans med flera andra organisationer, besökte två av dessa samhällen där urfolk av etniciteten Embera Dobida och Wounaan lever. Samhällena Quiparado y Juinduur ligger långt upp på floden Quiparado och vår resa för att nå samhället djupt in i djungeln tog en och en halv dag. På vägen såg vi apor, sengångare, ugglor, sköldpaddor och diverse fåglar i den vackra djungeln. Det är en paradoxal känsla att resa i denna vackra natur och samtidigt veta hur otroligt påverkat området är av Colombias väpnade konflikt.

Kristna fredsrörelsen i Riosucio. Bild: Åsa Svensson

Kristna fredsrörelsen i Riosucio. Bild: Åsa Svensson

När vi väl är på plats i samhället berättar invånarna om konsekvenserna av den rådande situationen. Utan tillgång till mat blir befolkningen sjuk och eftersom de inte kan röra sig utanför samhället kan de heller inte åka till det närmaste sjukhuset. Samhället är utan skydd och känner sig övergivna av den colombianska staten. Under mötet hör vi hur militären desarmerar några minor och det starka ljudet visar att minorna var väldigt nära samhället. Rädslan i ögonen på invånarna säger allt. De lever med konflikten så nära inpå det vardaliga livet att allt genomsyras av konflikten.

Det faktum att minorna minskar rörelsefriheten har därtill försvårande konsekvenser för kvinnorna i helt annan bemärkelse. Kvinnorna berättar att eftersom de spenderar mer tid i hemmet tillsammans med sina män ökar våldet mot kvinnorna drastiskt. Anledningarna som kvinnorna ger är att eftersom det inte finns försörjningsmöjligheter skapas frustration som tas ut på dem. Även på härbärget i kommunhuvudstaden Riosucio känner de tvångsförflyttade kvinnorna sig utsatta och berättar om förekomsten av sexuellt våld.

Det vi ser i Riosucio är ett av många exempel på att den väpnade konflikten i Colombia långt ifrån är över. Ännu har inte ljudet av den sista minan som exploderar i den chocoanska djungeln hörts, men över hela provinsen kämpar människorättsförsvarare för att så ska bli fallet. Våra medföljda i urfolksorganisationen Asorewa säger att de känner sig trygga när Kristna fredsrörelsen medföljer dem i dessa konfliktdrabbade områden och att de kommer att fortsätta kämpa för sitt folks mänskliga rättigheter, vilket innefattar just ett liv fritt från de vi stötte på i Riosucio; minor, hinder i rörelsefriheten och sexuellt våld, med mera.

Läs den rapport som skrevs av Kristna Fredsrörelsen och övriga organisationer efter resan här (engelska).

Text: Paulina Nybratt Sandin, fredsobservatör i Chocó

Svenska ambassaden i Colombia på besök i Chocó

Ursprungligen publicerad den 24 februari 2017

I förra veckan var representanter för Svenska ambassaden i Colombia på besök i Chocó. Besöket anordnades tillsammans med Kristna Fredsrörelsen och Diakonia; en svensk biståndsorganisation som arbetar i flera länder runt om i världen, bland annat Colombia.

Under besöket fick ambassaden tillfälle att träffa samtliga tre organisationer som Kristna Fredsrörelsen medföljer i Chocó: Cocomacia och Cocomopoca, som arbetar för afrocolombianers rättigheter och Asorewa, som arbetar för urfolkens mark- och mänskliga rättigheter (länk till presentation av organisationerna). Under mötena tog organisationerna bland annat upp problem som de har med illegal gruvnäring och närvaro av väpnade grupper i sina territorium, men också framgångsrika projekt inom jordbruk och arbete de ungdomsgrupper. Dessutom gavs möjlighet till möte med bland andra delstatsregeringen och andra nationella och internationella organisationer.

Svenska ambassaden på möte med Kristna Fredsrörelsens medföljda Asorewa, en urfolksorganisation i Chocó. Från vänster: Annika Otterstedt (Ambassadråd), Claudia Domicó (Asorewas kvinnogrupp), Wilson Velazquez (styrelsemedlem i Asorew), Carlos Ramirez (styrelsemedlem i Asorewa), María Guerra (koordinatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia), Sofia Dohmen (Förste ambassadsekreterare), Åsa Svensson (fredsobservatör i Chocó) och Helfer Casama (ordförande i Asorewa)

Det var ambassadrådet Annika Otterstedt, chef för utvecklingsamarbetet med Colombia, förste ambassadsekreterare med ansvar för fred och säkerhet Sofia Dohmen och programhandläggare María José Daza som tog det lilla flyget från Bogotá till Quibdó och under fyra dagar fick möjlighet att närmare lära känna regionen och dess hårt kämpande människorättsförsvarare, tillsammans med personal från Diakonia och Kristna Fredsrörelsens fältpersonal i Quibdó.

Svenska ambassaden i Colombia är djupt engagerade i fredsprocessen i landet, inte minst genom att Sverige har en särskild roll att stödja implementeringen av fredsavtalet mellan FARC-EP gerillan och den colombianska regeringen i frågor som rör kvinnors rättigheter, uppklarande av tvångsförsvinnanden  samt skydd av människorättsförsvarare.

Svenska ambassadens representanter tillsammans med människorättsförsvararen Leyner Palacios. Från vänster: María José Daza (projekthandläggare, Svenska ambassaden), Leyner Palacios (medlem i Cocomacia och kommittén för offren för massakern i Bojayás rättigheter), Sofia Dohmen (Förste ambassadsekreterare), Annika Otterstedt (ambassadråd).

Svenska ambassadens representanter tillsammans med människorättsförsvararen Leyner Palacios. Från vänster: María José Daza (projekthandläggare, Svenska ambassaden), Leyner Palacios (medlem i Cocomacia och kommittén för offren för massakern i Bojayás rättigheter), Sofia Dohmen (Förste ambassadsekreterare), Annika Otterstedt (ambassadråd).

Kristna Fredsrörelsen har under sina tolv år i Colombia haft ett nära och gott samarbete med den ambassaden, ett samarbete som vi är måna om nu när Colombia går in i ett post-konflikt skede efter fredsavtalet med FARC-EP gerillan och nystartade förhandlingar med ELN gerillan. Under besöket hade Kristna Fredsrörelsens personal möjlighet att samtala med ambassadens representanter, dela med sig av sina upplevelser och kunskaper om Chocó, samt att tillsammans titta på hur vi bäst arbetar för att stärka och skydda människorättsförsvares arbete. Att förste ambassadsekreteraren och undertecknad fredsobservatör dessutom pratar samma vackra dialekt av det svenska språket gör bara samarbetet ännu trevligare.

Text: Åsa Svensson, fredsobservatör i Chocó

 

Quibdó firar seger efter över en veckas strejk!

Samtidigt som Bogotás många barer och parker fylldes av människor som firade att regeringen och Farc-ep äntligen kommit fram till ett slutgiltigt avtal igår, så fylldes även Quibdós torg. Men det som firades var inte fredsavtalet. De firade att den åtta dagar långa strejken nu nått sitt slut, efter att regeringen gått med på flera av de krav som ställts.

sil quid

När jag frågar några på på torget om hur de känner över fredsavtalet rycker de på axlarna, ”ja, det är väl bra?” Men den fyra år långa processen i Havanna ligger långt bort från den många gånger komplicerade vardag som de flesta lever i här. Samtidigt finns det många här som också följt processen noga och på nära håll. Vår medföljda Leyner Palacios som varit på plats på Kuba är en av dem. Om fredsavtalet säger han “Jag är tacksam för allt arbete för att få med konfliktens offer i avtalet, det är vår seger”

Men för den stora allmänheten i Quibdo är den viktiga segern som nu firas att regeringen utlovat ett sjukhus, att vägarna ska upprustas och att elnätet ska utökas till de delar som ännu inte har någon elförsörjning.

Det kan te sig märkligt att de i Chocó, som är en av de mest utsatta regionerna för den väpnade konflikten, inte dragits med i huvudstadens fredsyra. Men det kan också vara så som en annan person på torget säger att, ”freden tror jag på när jag ser den och dessutom finns ELN fortfarande kvar”. Här har bara den senaste månaden varit många bombningar och många människor som har tvingats på flykt från sina hem.

Så även om de såklart gläds åt fredsavtalet så hyser också många skepsis och väntar med att fira till dess att de faktiskt kan känna av ett lugn även i Chocó. Till dess firar man sin egna åttadagars kamp och att de genom att lamslå hela regionen drivit igenom krav på förbättringar och fått regeringen att lyssna till ett av de mest bortglömda platserna i landet.

Text: Julia Qwist, Fredsobservatör i Quibdó

Foto: Paulina Nybratt Sandin, Fredsobservatör i Quibdó