colombia-blogg
Intervju med Jorge Cárdenas, ansvarig i frågor rörande territorium i Asociación Orewa

För en tid sedan fick vi möjlighet att sätta hos och prata med Jorge Cárdenas, ansvarig i frågor rörande territorium hos våra medföljda, urfolksorganisationen Asociación Orewa i Chocó, om hur han ser på vår medföljning, framför allt när det rör fall som handlar om återbördande av mark.

I abril 2016 fick ett urfolkssamhälle tillhörande Kristna Fredsrörelsens medföljda Asociación Orewa i kommunen Ungía i norra Chocó en dom till sin fördel i fråga om återbördande om mark. Domen återbördar 3 157 hektar mark till 133 familjer ur urfolksgrupen Embera, i samhället Dóbida Dogibi och säkerställer deras markrättigheter. Det här faller är ett av få fall i Colombia där urfolk fått sin mark återbördad och är en stor vinst för Asociación Orewa. Jorge Cárdenas, som är ansvarig in frågor rörande territorium inom Asociación Orewa, säger att processen har varit svårt, mycket på grund av närvaron av väpnande aktörer i området, aktörer som har motsatta intressen. Ibland finns det en rädsla för att jobba med dessa processer och den internationella medföljningen är viktig.

Med medföljning så känner jag mig mindre utsatt när jag rör mig i territoriet, för jag vet att det är mindre riskfyllt för att då har vi säkerhetsprotokoll och det hjälper mig att känna mig lugnare. Som exempel, utan medföljning går man omkring utan att tänka sig för, men med medföljning är allt mer kontrollerat och tack vare det känner jag mig mer lugn”, säger Jorge.

Kristna Fredsrörelsen skrev 2012 ett orosbrev tillsammans med organisationen Advokater utan Gränser från Kanada för att synliggöra statens brist på skydd till samhällena i området. Dessutom har Kristna Fredsrörelsen medföljt Asocación Orewa i den här processen under flera år, både genom fysiskt medföljning i territorium och påverkansabete på möten och aktiviteter med den statliga myndigheten Unidad de Restitución de Tierras (ung. övers.: Enheten för återbördande av mark).

Jorge Cárdenas. Foto: Kristna fredsrörelsen

Jorge Cárdenas. Foto: Kristna fredsrörelsen

”Med Kristna Fredsrörelsens närvaro i Unguía och Arquía känner vi oss garanterade att makthavarna kommer till området. Och de boende i samhällena känner sig lugnar tack vare den internationella närvaron. I fall som rör återbördande av mark är Kristna Fredsrörelsens medföljning mycket relevant, eftersom det finns väpnade grupper som är emot detta. Vi ser Kristna Fredsrörelsen som en sorts garant för urfolken”, säger Jorge.

Efter domen skrev  Unidad de Restitución de Tierras i sin rapport att medföljningen från Kristna Fredsrörelsen hade varit viktig eftersom området har så lite internationell närvaro.

Quibdó firar seger efter över en veckas strejk!

Samtidigt som Bogotás många barer och parker fylldes av människor som firade att regeringen och Farc-ep äntligen kommit fram till ett slutgiltigt avtal igår, så fylldes även Quibdós torg. Men det som firades var inte fredsavtalet. De firade att den åtta dagar långa strejken nu nått sitt slut, efter att regeringen gått med på flera av de krav som ställts.

sil quid

När jag frågar några på på torget om hur de känner över fredsavtalet rycker de på axlarna, ”ja, det är väl bra?” Men den fyra år långa processen i Havanna ligger långt bort från den många gånger komplicerade vardag som de flesta lever i här. Samtidigt finns det många här som också följt processen noga och på nära håll. Vår medföljda Leyner Palacios som varit på plats på Kuba är en av dem. Om fredsavtalet säger han “Jag är tacksam för allt arbete för att få med konfliktens offer i avtalet, det är vår seger”

Men för den stora allmänheten i Quibdo är den viktiga segern som nu firas att regeringen utlovat ett sjukhus, att vägarna ska upprustas och att elnätet ska utökas till de delar som ännu inte har någon elförsörjning.

Det kan te sig märkligt att de i Chocó, som är en av de mest utsatta regionerna för den väpnade konflikten, inte dragits med i huvudstadens fredsyra. Men det kan också vara så som en annan person på torget säger att, ”freden tror jag på när jag ser den och dessutom finns ELN fortfarande kvar”. Här har bara den senaste månaden varit många bombningar och många människor som har tvingats på flykt från sina hem.

Så även om de såklart gläds åt fredsavtalet så hyser också många skepsis och väntar med att fira till dess att de faktiskt kan känna av ett lugn även i Chocó. Till dess firar man sin egna åttadagars kamp och att de genom att lamslå hela regionen drivit igenom krav på förbättringar och fått regeringen att lyssna till ett av de mest bortglömda platserna i landet.

Text: Julia Qwist, Fredsobservatör i Quibdó

Foto: Paulina Nybratt Sandin, Fredsobservatör i Quibdó

Historiskt steg mot en hållbar fred i Colombia

Kristna Fredsrörelsen firar med glädje att Colombias regering och FARC-EP har nått ett slutligt avtal efter nästan fyra års fredsförhandlingar i Havanna, med målet att sätta punkt för en väpnad konflikt som har pågått över ett halvt sekel och har lämnat närmare 8 miljoner offer i landet. Det råder ingen tvekan om att denna historiska händelse kommer att ha stor betydelse för fredsbyggandet och för att få slut på våldet som en metod för att lösa politiska meningsskiljaktigheter. Det innebär en möjlighet för samhället i stort och för offer för konflikten i synnerhet, som hoppas att se en förändring i sina liv med garantier och respekt för mänskliga rättigheter. Avtalet kommer nu att skickas till den colombianska kongressen för ratificering, och därefter sker det slutgiltiga undertecknandet mellan parterna. Slutligen kommer det colombianska folket besluta om avtalet den 2 oktober i år genom en folkomröstning.

Det finns dock fortfarande stora utmaningar för att uppnå en hållbar fred i landet, såsom genomförandet av det överenskomna avtalet, att förhandlingsprocessen med ELN genomförs så snart som möjligt och att den colombianska regeringen utvecklar strategier att bekämpa de kriminella och paramilitära grupper som skapar stor oro för civilbefolkning och civilsamhälle på lokal nivå. Så här uttrycker sig en människorättsförsvarare med medföljning av av Kristna Fredsrörelsen:

Vi tar emot nyheten med stor glädje efter alla våra ansträngningar för upprättelse som offer i konflikten. Äntligen finns det hopp för alla som bor i de områden som är mest drabbade. Vi är oerhört glada! Men det finns fortfarande vissa utmaningar… det finns oro i lokalsamhällen om vad som kommer att hända och hur de ska kunna garantera etniska rättigheter för den afrocolombianska befolkningen… Men jag upprepar, det är goda nyheter som visar att vi kan övervinna svårigheterna och att vi äntligen har lyckats nå ett avtal. Jag är tacksam för allt arbete för att få med konfliktens offer i avtalet, det är vår seger”.

Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer kommer att fortsätta medfölja det colombianska civilsamhället i processen då avtalet ska implementeras, för att offren för konflikten ska få tillgång till rättvisa, sanning och gottgörelse. Människorättsförsvarare har en mycket viktig roll i byggandet av en hållbar fred med garantier för utövandet av de mänskliga rättigheterna.

Fredsavtalet välkomnas med försiktig optimism

Utanför fönstret vid mitt skrivbord i Bogotá ser det ut som det alltid gör: bilar kör fram och tillbaka i korsningen, många av dem är gula taxibilar, som är så typiska för gatubilden här i staden. Himlen är lite grå, men med jämna mellanrum skiner solen igenom. I öster tornar de gröna bergen som omger Bogotá upp sig mot himlen. Om en liten stund kommer jag höra ropen från mannen som säljer avocado nere på gatan. Det slår aldrig fel, han kommer alltid klockan 11 på förmiddagen och börjar ropa ”avocado, avocado, billiga avocado”. Men just nu är det enda som hörs smattret från våra tangentbord och min kollega som pratar i telefon i rummet intill.

Förmiddagen den 23 juni är en förmiddag som alla andra. Hemma i Sverige förbereds midsommarfirandet och i Colombia grämer man sig över att man förlorade mot Chile i Copa America (Latinamerikanska mästerskapen i fotboll) igår och därmed missar att spela finalen mot Argentina. Men trots den lugna, och nästan överdrivet vanliga, ytan, händer det något väldigt speciellt idag. Efter mer än fyra år av förhandlingar och mer än femtio år av väpnad konflikt ska den colombianska regeringen och FARC gerillan idag skriva under en ömsesidig vapenvila och därmed är parterna överrens om de fem punkter som de har förhandlat om.

” Idag är krigets sista dag” skriver den colombianska dagstidningen Semana. ”Vapnena tystnar”, skriver el Espectador, en annan av de stora dagstidningarna. Det är ingen tvekan om att colombiansk media slår på stort idag. Hos civil befolkningen däremot är stämningen lite mer, hur ska jag uttrycka det, somber. ”Den väpnade konflikten kommer att ta slut, men den sociala konflikten är inte slut i och med detta”, som en av medlemmarna Cocomacia, en av ento-territoriella organisationerna som vi medföljer i Chocó, uttryckte det för en tid sedan.

Colombia är ett land som har sett fredsförhandlingar komma och gå, avtal skrivas under och brytas, vapen läggas ner och tas upp igen. Därför är det inte konstigt att många colombianer är mer försiktiga i sina uttalande om freden. ”Idag är en betydelseful dag, inte för att det blir ’fred’, utan för att det öppnar för möjligheten att skapa alternativa handlingsplaner utan att våld och fysiskt bortförande är ett ständigt hot mot oliktänkade” säger Alejandro Quiceno, från våra medföljda Hijos y Hijas por la Memoría y contra la Impunidad.

Samtidigt så ska inte vikten av avtalet mellan FARC och colombianska regeringen förminskas. Avtalet lägger grunden för en fredlig utveckling i landet och tillsammans med en förhoppningsvis positiv utveckling i förhandlingarna med gerillagruppen ELN finns möjligheterna för en varaktig fred.  Eller som Dora Lancheros, från våra medföljda Corporación AVRE, uttrycker det: ”Idag förnyar vi hopet, för att vi ska kunna ge de kommande generationerna ett nytt sätt att leva tillsammans, att hantera meningskiljaktligheter och finna rättvisa och jämlikhet”.

Därför är det en glädjens dag idag. En helt vanlig dag, men likväl en glädjens dag. Och nog låter avocadoförsäljarens rop ovanligt glada idag. Och kanske är bergen extra gröna just idag, nu när solen tittar fram och lyser på dem. Själv är jag uppfylld av en känsla av försiktig optimism. En känsla av att framtiden är ljus, så länge vi fortsätter arbete för de mänskliga rättigheterna.

Text: Åsa Svensson, fredsobservatör i Bogotá

Kristna Fredsrörelsen medföljer kampen för att minska gruvnäringens påverkan på Chocós floder

Redan när vi öppnade vårt kontor här i Chocó fick vi höra om den illegala gruvdriften och hur floderna förorenades. Nu har det gått tio år och det finns fortfarande mängder med grävskopor och mudderverk som arbetar för att utvinna guld ur flodslammet. Men det är också fler och fler som insett vilka alvarliga konsekvenser denna industri medför. Alla de organisationer som Kristna Fredsröreslen (Krf) medföljer i Chocó arbetar på ett eller annat sätt för att minska den mekaniserade gruvdriftens påverkan på miljön och i år har vi sett flera processer som ger hopp om en bättre framtid.

Delegationen till Quitofloden lämnade Quibdí i två båtar för att höra vittnesmål om miljöförstöringen

Delegationen till Quitofloden lämnade Quibdó i två båtar för att höra vittnesmål om miljöförstöringen

Cocomacia, och Cocomopoca, (båda medföljda av Krf) har tillsammans med flera andra Chocoanska organisationer och med juridiskt stöd från Tierra Digna, lämnat in en stämningsansökan till staten där de menar att gruvdriften och den illegala skogsavverkningen orsakat så alvarliga miljöskador att folkets grundläggande rättigheter kränkts. Efter att ha blivit avfärdat i både första och andra instans beslutade till slut Konstitutionsdomstolen att ta upp fallet till prövning. Inte nog med det men i januari skickade de också två stöddomare till Quibdó för att delta i en kommission till Quitofloden, en av de platser som påverkats mest av gruvindustrin.

Américo Mosquera Rioquito

Américo Mosquera, ordförande för COCOMOPOCA, berättade bland annat om hur flera ledare blivit hotade när de sagt nej till gruvdriften

Deltagarna i kommissionen, som skulle samla in vittnesmål om hur samhällena påverkats av gruvorna, fick lyssna på hur de lokala ledarna berättade om hur barn föds med missbildningar eftersom fisken som föräldrarna äter är full med kvicksilver och hur till och med själva flodens gång har ändrats på grund av mudderverkens jakt på guld. De berättade också om hot mot de ledare som vågar säga nej till gruvdrift, eftersom maskinernas ägare ofta har kopplingar till paramilitära grupper. På vägen till och från mötet kunde vi också se den ödeläggelse som maskinerna orsakat, och hur den frodiga djungeln förvandlats till döda grustag.

160129 Rio Quito retroexcavadora1

Grävskoporna och mudderverken har förvandlat stora delar av djungeln till döda grusöknar, tomma på vegatation

Konstitutionsdomstolen väntas komma med sin dom i juni men civilsamhället sitter inte med armarna i kors och väntar. I april anordnades en annan resa, den här gången för att ta prover och undersöka hur marken och floden skulle kunna återställas. Även denna gång medföljde Krf och både vi och de lokala ledarna fick höra hur en återplantering av skog faktiskt är möjlig, för trots att det finns kvicksilver i vattnet så går det, om det görs på rätt sätt, att göra marken levande igen.

Text och bild: Anders Nordenskjöld, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia