colombia-blogg
Oro över civilbefolkningens säkerhet

Organisationer från det civila samhället uttrycker oro över civilbefolkningens säkerhet efter att general Rubén Darío Alzate söndagen den 16 november förts bort av Farc-gerillan i samhället Las Mercedes i Chocó tillsammans med två kollegor.

EZ2013-238

Befolkningen i samhällen längs Atratofloden uttrycker oro över följderna av att generalen för specialstyrkan “Titan” förts bort av Farc-gerillan i Chocó i nordvästra Colombia.

I en kommuniké från den 18 november uppmanar bland andra organisationerna Cocomacia, Cocomopoca och AsOrewa, som Kristna Fredsrörlesen medföljer i Chocó-regionen, tillsammans med katolska kyrkan till en humanitär lösning av krisen.

Organisationerna och kyrkan är bekymrade över att händelsen i flera media beskrivits på ett sätt som innebär risker för lokalbefolkningen och i kommunikén manas nationella institutioner och det internationella samfundet till att arbeta för att mänskliga rättigheter respekteras och motverka tvångsförflyttningar. De väpnade aktörerna ombeds följa internationell humanitär rätt.

Trots att händelsen inneburit att fredsförhandlingarna i Havanna skjutits upp av regeringen fortsätter organisationerna och kyrkan att stödja en fredlig lösning på den väpnade konflikten i landet.

Under kvällen den 19 november meddelade representanter för Kuba och Norge, som fungerar som garanter för fredsförhandlingarna i Havanna, att parterna kommit överens om hur de tillfångtagna ska kunna släppas fria snarast möjligt samt att fredsförhandlingarna återupptas så snart detta skett.

Kommuniké (spanska)

Cocomacias medlemmar samlas för kollektiva rättigheter

”Vi behöver en sjuksköterska hit till vårt samhälle.” Den afrocolombianska organisationen Cocomacia håller zonmöte och medlemmarna på lokal nivå vädrar sina åsikter och behov inför styrelsen och varandra. Kristna Fredsrörelsen är på plats och medföljer.

På väg till zon 9. I höst har Kristna Fredsrörelsen medföljt Cocomacias styrelsemedlemmar till sex olika zonmöten.                                                                                                                                                                                        Foto: Markus Esbjörnsson
På väg till zon nio. I höst har Kristna Fredsrörelsen medföljt Cocomacias representanter till sex olika zonmöten.

Cocomacia kämpade länge för sitt territorium i regionen Chocó och för 17 år sedan fick de till slut en så kallad kollektiv titel till jorden de lever på och av. Det innebär att det är människorna som bor här som bestämmer vad marken ska användas till. Eftersom organisationens mark uppgår till nästan 700 000 hektar, motsvarande Medelpads storlek, har den delats in i nio zoner med ett tiotal samhällen i varje. Några gånger om året anordnas zonmöten i varje zon där framsteg och svårigheter diskuteras.

I zon två har ett femtiotal representanter från tolv samhällen samlats i Winandó, som ligger flera timmar med flodbåt från Chocós huvudstad Quibdó. Under mötets två dagar berättar styrelsen om vilka projekt och aktiviteter som genomförts under året och de lokala representanterna rapporterar om utvecklingen i sina respektive samhällen. Tillsammans planerar deltagarna kommande aktiviteter och nya förslag presenteras. En ung man som flyttat från Winandó är tillbaka för att berätta om ett kakaoodlingskooperativ som han dragit igång. Förslaget möts av stort intresse och det är många som vill veta hur de kan delta.

Några veckor senare är det dags för nytt möte, den här gången i Puerto Conto i zon sju. Vi pratar med Gilberto Martínez, tidigare lokal ledare i samhället Arenal men som nu är representant i styrelsen:

”Nu när jag är med i styrelsen för Cocomacia är fokus annorlunda. Som lokal representant räckte det med att arbeta för vårt samhälles bästa. Nu, även om jag representerar zon sju, kan jag inte bara tänka på ”min” zon. Jag måste se till vad som är bra för hela Cocomacia.”

Samhället Arenal i zon 7. Cocomacias styrelsemedlemmar åker båt till zonmötena från Quibdó och plockar upp representanter från samhällena längs vägen.                                                                                                                              Foto: Viena Rainio
Representanterna i Cocomacias styrelse åker båt till mötena från Quibdó och plockar upp medlemmar i samhällena längs floden.

På grund av de höga kostnader som transporter på floden innebär liksom en stor arbetsbörda i Quibdó kan styrelsen inte vistas så mycket i samhällena som de borde, enligt Martínez. ”Styrelsens närvaro är viktig för att organisationen ska hållas samman. Vi kan inte bara sitta med armarna i kors, vi måste fortsätta kämpa!”

Ett återkommande problem i samhällena är bristen på tillgång till grundläggande rättigheter som sjukvård och skolgång. Arbetet med att utkräva dessa rättigheter gentemot de ansvariga kommunerna är tidskrävande och kräver organisering, från lokal till central nivå inom organisationen. ”Det här är en gemensam kamp för allas lika rätt”, säger Cocomacias ordförande Fanny Rosmira Salas under zonmötet i Bebará Villa, zon fem.

Anders Nordenskjöld, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Videoblogg från en konfliktzon


Den etnoterritoriella organisationen Cocomacia gör en verifikationsresa till samhällena som ligger längs floderna Bebará och Bebaramá, i Chocó, Colombia, tillsammans med Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer.

 

Preocupación en comunidades chocoanas por inversión social de las fuerzas militares

f0ee7f42-f5c9-4078-8a24-1e281ac1d8f3

“Los proyectos sociales no son el papel de la Fuerza Pública si ponen en riesgo inminente a la población civil”, afirma el Foro Interétnico Solidaridad Chocó FISCH resumiendo así la preocupación de las 63 organizaciones étnico-territoriales y sociales del departamento que forman parte del Foro.

Existe una fuerte preocupación dentro de las organizaciones étnico-territoriales del departamento del Chocó, debido a la posible implementación de acciones de inversión social en sus territorios por parte de las Fuerzas Militares. Esas actividades están contempladas en el plan de guerra, Espada de Honor II, que se compone de un 60 por ciento destinado a acciones de inversión social mientras que el 40 por ciento de sus operaciones se orienta a acciones de carácter militar. Ante la preocupación manifestada por las comunidades, SweFOR ha intentado conocer el punto de vista del Ministerio de Defensa a través de su Centro de Prensa. Sin embargo, y después de varios intentos no fue posible obtener una respuesta. Esta problemática se manifiesta en el territorio chocoano con la llegada de la Fuerza de Tarea Conjunta “Titan” en enero de 2014.

Cocomacia y Cocomopoca – dos organizaciones étnico-territoriales acompañadas por SweFOR en Chocó – expresan con el respaldo del FISCH su preocupación sobre los proyectos sociales adelantados por las Fuerzas Militares en una carta dirigida a todas las embajadas en Colombia emitida el pasado 20 de mayo.

Tanto la Junta Directiva de Cocomacia como de Cocomopoca confirman a SweFOR que esta clase de proyectos es una preocupación para las organizaciones y sus comunidades. “En las comunidades donde el conflicto armado es muy alterado, el riesgo de ser señalado por la guerrilla como cómplice o informante del Ejército es alto”, dice Cocomacia. “Las personas señaladas no tendrían otra salida que desplazarse.”

Cocomopoca considera que “el Ejército tiene otra responsabilidad, hay instituciones civiles para adelantar proyectos sociales.” Cocomacia por su parte insiste en que “nadie está en contra del desarrollo, al contrario, nuestro deseo es respaldar nuestras comunidades a través de los recursos dirigidos por el Gobierno”.

Aunque la realización de proyectos sociales por parte de las fuerzas militares no está explícitamente prohibida,  es importante mencionar que según el Derecho Internacional Humanitario consuetudinario, jurídicamente vinculante en conflictos armados internos para todos los países, las partes en el conflicto deben tomar todas las medidas factibles para proteger a la población civil. Además, siendo las organizaciones étnico -territoriales las autoridades autónomas en sus territorios, éstas deben ser consultadas previamente ante cualquier proyecto que se quiera realizar, según el Convenio 169 de la OIT, incorporado en la legislación nacional mediante la Ley 21 de 1991.

Ett avgörande val för Colombias framtid

Söndagen den 15 juni gick colombianerna till presidentval. För KrFs medföljda organisationer i Colombia har valet och det politiska klimatet stor påverkan på deras förutsättningar att genomföra sitt arbete. Både möjligheter och svårigheter. ”Freden har aldrig varit så nära som nu”, säger Nancy Fiallo, advokat och MR-försvarare i Bogotá.

Valet stod mellan den sittande presidenten Juan Manuel Santos och Óscar Iván Zuluaga. Opinionundersökningar förutspådde ett jämnt val mellan kandidaterna. Santos, som under hela valkampanjen hade fredsprocessen i fokus, vann den andra valomgången med 51 procent mot Zuluagas 45 procent. Enligt KrFs medfölja organisationer var det just möjligheten till ett fredsavtal som gjorde att colombianerna gav Santos en andra mandatperiod. ”Det var möjligheten till fred som vann”, bekräftar Fiallo.

Nancy Fiallo känner stor lättnad efter presidentvalet

Nancy Fiallo känner stor lättnad efter presidentvalet

Valdeltagandet ökade i andra omgången till 48 procent jämfört med första omgångens 40 procent.

William Rivas Torres som är juridisk rådgivare på Cocomacia i Chocó röstade inte eftersom han bor långt ifrån sin vallokal, ett problem han delar med en stor del av befolkningen i regionen. Många röstar inte trots att de skulle vilja.

Antalet blankröster var stort, fyra procent. Carmen Navia Mena på Cocomacias genuskommission var en av de som röstade blankt. ”Jag ville inte lägga min röst på någon av kandidaterna. Jag önskar något annat för Colombia.”

Carmen Navia Mena, från den etnoterritoriella organisationen Cocomacia, var skeptisk till båda presidentkandidaterna

Carmen Navia Mena, från den etnoterritoriella organisationen Cocomacia, var skeptisk till båda presidentkandidaterna

”Vårt land är splittrat”, säger Fiallo. Enligt henne handlade valet i stort sett om två motpoler, ”det stod mellan fred och krig, och nästan sju miljoner av befolkningen röstade för krig.”

Rivas Torres förklarar att uppfattningen av fred till stor del är beroende av var i landet man bor. Enligt honom har befolkningen i storstäderna inte upplevt den väpnade konflikten på samma sätt som de som bor på landsbygden. Därför, menar Rivas Torres ”är folk beredda att rösta för en politik som vill skapa säkerhet genom vapen, men vi som har upplevt konflikten här i samhällena vill ha ett eldupphör.” ”Men freden är en process”, fortsätter han. Hans åsikt är att i Havanna förhandlar de inte om fred – för fred kan man endast förhandla med offren. Med var och en av dem. ”För oss (MR-organisationer) handlade valet den här gången om att välja mellan två dåliga kandidater av vilka vi valde den mindre onda.”

Alvaro Frìas från Hijos e Hijas por la memoria y contra la impunidad ser att valresultatet innebär både möjligheter och hinder för organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter i Colombia.

-Det skapar möjligheter för ökat samarbete mellan presidenten och organisationer för mänskliga rättigheter och fred. Det var inte möjligt under 2002-2010. Vi kan få en större roll och positionering än vi innan haft tillgång till. Men förföljningarna och trakasserierna mot människorättsförsvarare kommer att fortsätta, menar Frías.

– Vi måste börja prata om ett ”post-avtal” inte en postkonflikt. Konflikten kommer att fortsätta under en lång tid framöver, och den verkliga konstruktionen av fred kommer att ta 20-30 år.

Krf medföljer Diana Gómez i Bogotá, bland annat till åklagaren där de utreder mordet på hennes pappa.

Krf medföljer Diana Gómez i Bogotá, bland annat till åklagaren där de utreder hennes pappas dödsfall.

Diana Gómez är också med i Hijos e Hijas, och hon håller med om att konflikten inte tar slut i och med ett avtal.

– Vi anser att en av våra största insatser är att bidra till fred. Vi vill att kriget ska ta slut. Vi är medvetna om att ett slut på den väpnade konflikten skulle innebära större möjligheter till att bli hörda för oss och andra i civilsamhället. Men som tidigare erfarenheter berättar gällande förhandlingar i interna väpnade konflikter så finns det stora risker att kriget fortsätter, som vi har sett i Centralamerika.

Hoppet om fred och rättvisa ser ut att ha växt med presidentvalet, men KrFs medföljda organisationer ser stora hinder både på vägen och efter ett avtal. Ett fredsavtal innebär inte att de mänskliga rättigheterna respekteras.

– Vi på Hijos e Hijas vill uppleva fred och vi förslår en övergång som på riktigt möjliggör konstruktionen av en rättvis, stabil och hållbar fred, avslutar Gómez.

Text: Julia Andén fredsobservatör Kristna fredsrörelsen Colombia

Foto: Kristna fredsrörelsen Colombia