colombia-blogg
Massiva tvångsförflyttningar i Chocó under första halvan av 2014
Fredsobservatör Maija Nilsson unde en medföljning med Claudio Mela från organisationen Cocomacia

Fredsobservatör Maija Nilsson unde en medföljning med Claudio Mena från organisationen Cocomacia

Sedan början av året har Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer i Chocó bevittnat hot, tvångsförflyttningar och begränsningar i rörelsefriheten i olika delar av regionen. Våra medföljda organisationer Asorewa och Cocomacia är oroliga över händelserna som berör befolkningen på deras kollektiva territorier.

För drygt tre veckor sedan söndagen den 11 maj började massiva tvångsförflyttningar av urfolk i kommunen Alto Baudó.  FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter, FN:s flyktingorgan samt FN:s kontor för humanitärt bistånd bekräftar tvångsförflyttningarna i sitt gemensamma pressmeddelande. Enligt den Internationella Rödakorskommitténs chef i Chocó, Abraham Doblado, handlar det om ungefär 1400 tvångsförflyttade hörande till urfolksgruppen embera.

Karta Chocó nya

Invånarna i flera embera-samhällen var tvungna att fly sina hembyar på grund av stridigheter mellan gerillagruppen ELN och den illegala väpnade gruppen Autodefensas Gaitanistas, en grupp som återupptagit vapen efter avmobilisering av den colombianska paramilitären Autodefensas Unidas de Colombia. I efterdyningarna av den paramilitära avmobiliseringen har ett flertal illegala väpnade grupper uppkommit i landet.

Colombia toppar listan över länder med mest internflyktingar i världen. Uppskattningsvis handlar det om 4.9 till 5.5 miljoner colombianer. De senaste tvångsförflyttningarna fördystrar statistiken för Chocó som redan är ett av de mest drabbade områdena i landet. Över 50 procent av chocoanerna är på flykt i sitt eget land enligt myndigheten för återupprättande av konfliktens offer (UARIV). De massiva tvångsförflyttningarna i Alto Baudó är inte de enda i regionen under första halvan av 2014.

I början av året var cirka 300 personer i flodområdet Bebará och Bebaramá tvungna att överge sina samhällen och söka skydd i närliggande områden enligt den etnoterritoriella organisationen Asorewa. FN har inte bekräftat tvångsförflyttningarna men understryker att nästan 4000 personer i området drabbas av begränsningar i sin rörelsefrihet. Både FN:s och den etnoterritoriella organisationen Cocomacias farhåga är att massiva tvångsförflyttningar kommer att ske i regionen. ”Alla människor boende i området riskerar att tvångsförflyttas”, säger Claudio Mena från Cocomacias styrelse. Begränsningarna i rörelsefriheten hindrar befolkningen i området att komma åt sina odlingar och utföra sitt arbete.

Enligt vittnesrapporter började händelseförloppet i slutet av januari då befolkningen hörde explosioner följda av militära överflygningar i området.

Fredsobservatörerna Maija Nilsson och Matts Olsson besökte området tillsammans med Cocomacia några veckor efter explosionerna. Oron bland befolkningen var påtaglig, det rådde stor ovisshet kring explosionerna och överflygningarna, säger fredsobservatörerna. I ett möte med Kristna Fredsrörelsen nekar brigadgeneral Juan Felipe Yepes Lara att militären skulle ligga bakom överflygningarna i området.

Förutom oron över situationen kring floderna Bebará och Bebaramá är Asorewa också bekymrad över situationen längs landsvägen Quibdó-Medellin. Urfolk som bor i området är bekymrade över ökad närvaro av illegala väpnade gruppen. Förutom den allmänna oron bland befolkningen har flera urfolksledare blivit hotade till döds i samhället El 18 enligt en kommuniké utgiven av lokalrådet.

Asorewas styrelsemedlen Rumaldo Dovisabe bekräftar att situationen i regionen längs landsvägen är oroväckande. “Våldsnivån har länge varit hög”.

 

Viena Rainio, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

 

På medföljning med Cocomacia och FN:s flyktingorgan UNHCR

Nu kanske! Kan det ha varit sista låten?

Klockan visar 04:30 och festandet visar inga tecken på att avta. Vallenato-musiken skrålar för fullt ur de oproportionerligt stora högtalarna och får det att kännas som om huset vi blivit inkvarterade i vore ett diskotek. Gliporna mellan väggplankorna avslöjar att de fortfarande är vakna i grannhuset.

Representant från Cocomacias jämställhetskommision under ett workshop-pass om jämställdhet tillsammans UNHCR

Representant från Cocomacias jämställhetskommision tillsammans med UNHCR under en föreläsning om sexuella övergrepp

 

Vi befinner oss i samhället La Platina vid Bebaramá-flodens strand i Chocó, dit vi medföljer organisationen Cocomacia som under helgen håller workshop om genus- och jämställdhetsfrågor tillsammans med FN:s flyktingorgan UNHCR. Vanligtvis när Cocomacia anordnar workshops stängs byns gemensamma elaggregat av runt midnatt så att deltagarna ska vara hyfsat pigga även under workshopens andra dag. Så blev det inte den här gången. Klockan sex på morgonen stänger någon av elaggregatet och musiken tystnar. Äntligen! Vi kommer att hinna sova en timme i alla fall. Eller…?

Kuckelikuuuuuuuuu! Kuckelikuuuuuuuuu!

Samtliga tuppar i La Platina drar igång sitt morgongalande. Vi ger upp och masar oss ner till floden för ett morgondopp. Att kunna bada i floden är en lyx. Oftast undviker vi att göra det eftersom de flesta floderna i Chocó är förorenade av bland annat kvicksilver, som används i gruvdriften för utvinning av guld. Lyckligtvis är Bebaramá-flodens vatten inte nedsmutsat av gruvdrift, men det beror inte på att det inte finns några gruvor utan på att gruvorna i det här området inte ligger längs floden utan längre in i skogen.

Efter frukost bestående av kokt matbanan, äggröra och det varma sockervattnet “aguapanela” letar vi upp en av La Platinas två telefonpunkter och placerar mobiltelefonen på den uppspikade plankan. En stund senare dyker en endaste täckningsplupp upp på telefondisplayen, men det är allt som behövs. Vi slår en signal till vår kollega hemma i Quibdó för att meddela att allt är bra men att tröttheten är stor. Vi får ett gott skratt till svar.

Det visar sig att det inte var La Platina-borna själva som festade hela natten. De som berövat oss vår nattsömn är gruvägare och gruvarbetare från andra delar av Chocó och från grannregionen Antioquia som kommer till området runt La Platina för att utvinna framförallt guld. Gruvfolk är synonymt med pengar så när de kommer ner till byn med stort ölsug då passar man på att tjäna sig en slant genom att hålla ölserveringen öppen framtill morgontimmarna och det spelar inte någon roll att Cocomacia har workshop dagen efter.

Två deltagare under den två dagars långa workshopen

Två deltagare som kom för att diskutera jämställdhetsfrågor under den två dagars långa workshopen

Men trots de dåliga förutsättningarna är salen i princip fullsatt kl. 08:00 när sista dagens workshop inleds. Representanter från Cocomacias jämställdhetskommision diskuterar tillsammans med deltagarna de delar av den colombianska lagstiftningen som behandlar våld och sexuella övergrepp, något som tyvärr är alltför vanligt i Colombia, inte minst kopplat till den väpnade konflikten.

Vid dagens slut packar vi för hemresa, trötta men glada över att varken vallenato-musik eller tuppfanfarer stoppade ett aktivt deltagande under workshopdagarna.

Linnéa Lagergren, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó 

Medföljning av COCOMACIA till Medio Atrato

Som vår kollega Rebecka berättade i förra blogginlägget uppstod en humanitär kris i kommunen Medio Atrato i Chocó efter att FARC utlyst en väpnad strejk vilken förhindrade all rörelse på Atratofloden och dess bifloder. Strejken började den 22 maj, den sista dagen för att registrera sig för att rösta i det kommande lokalvalet. Många människor hade varit i Quibdó för att registrera sig och när de var på väg tillbaka till sina samhällen och nåddes av nyheten om att FARC hade skjutit ihjäl tre civila på Atratofloden, uppstod panik. All rörelse på floden stoppades, civilbefolkningen blev helt instängda sina samhällen, eller i de samhällen de tillfälligt kunde ta skydd på sin väg hem. Cirka 3000 personer hamnade i skottlinjen mellan gerillan och militären. När militären gick till motangrepp för att bekämpa gerillans kontroll över floden ökade rädslan bland civilbefolkningen. Militärhelikoptrar cirkulerade på extremt nära avstånd och vid minst två tillfällen bombade militären väldigt nära dessa samhällen. Befolkningen var under många dagar nästan helt utan mat, och hade inte möjlighet att gå till sina arbeten i guldgruvorna. En ung man föll också offer för en landmina och fortfarande är det mycket oklart hur många minor som placerades ut och var.

När läget bedömdes vara något mer stabilt gav vi oss ut tillsammans med COCOMACIA för att observera och lindra den kris som uppstått. Organisationen som har 124 samhällen i det drabbade området bestämde sig för att skicka ut sex olika båtar för att kunna besöka samtliga dessa. Vi medföljde den båt som gav sig av till zon ett; floderna Negua, Nauritá och Ichó där skyddbehovet bedömdes vara allra störst. Befolkningen i ett av dessa samhällen, Las Brisas, hade redan tvångsförflyttats till Quibdó och nu var ytterligare ett nära att ta samma flykt. Men detta och alla andra samhällen vi besökte lyckades kämpa emot och är kvar i sina byar för att fortsätta försvara den mark som de historisk har befolkat och har kollektiv äganderätt till.

Nedan följer bilder från vår resa.

[slideshow]

Ingela Andersson och Ida Löfström, fredsobservatörer i Chocó