colombia-blogg
Fredsavtalet välkomnas med försiktig optimism

Utanför fönstret vid mitt skrivbord i Bogotá ser det ut som det alltid gör: bilar kör fram och tillbaka i korsningen, många av dem är gula taxibilar, som är så typiska för gatubilden här i staden. Himlen är lite grå, men med jämna mellanrum skiner solen igenom. I öster tornar de gröna bergen som omger Bogotá upp sig mot himlen. Om en liten stund kommer jag höra ropen från mannen som säljer avocado nere på gatan. Det slår aldrig fel, han kommer alltid klockan 11 på förmiddagen och börjar ropa ”avocado, avocado, billiga avocado”. Men just nu är det enda som hörs smattret från våra tangentbord och min kollega som pratar i telefon i rummet intill.

Förmiddagen den 23 juni är en förmiddag som alla andra. Hemma i Sverige förbereds midsommarfirandet och i Colombia grämer man sig över att man förlorade mot Chile i Copa America (Latinamerikanska mästerskapen i fotboll) igår och därmed missar att spela finalen mot Argentina. Men trots den lugna, och nästan överdrivet vanliga, ytan, händer det något väldigt speciellt idag. Efter mer än fyra år av förhandlingar och mer än femtio år av väpnad konflikt ska den colombianska regeringen och FARC gerillan idag skriva under en ömsesidig vapenvila och därmed är parterna överrens om de fem punkter som de har förhandlat om.

” Idag är krigets sista dag” skriver den colombianska dagstidningen Semana. ”Vapnena tystnar”, skriver el Espectador, en annan av de stora dagstidningarna. Det är ingen tvekan om att colombiansk media slår på stort idag. Hos civil befolkningen däremot är stämningen lite mer, hur ska jag uttrycka det, somber. ”Den väpnade konflikten kommer att ta slut, men den sociala konflikten är inte slut i och med detta”, som en av medlemmarna Cocomacia, en av ento-territoriella organisationerna som vi medföljer i Chocó, uttryckte det för en tid sedan.

Colombia är ett land som har sett fredsförhandlingar komma och gå, avtal skrivas under och brytas, vapen läggas ner och tas upp igen. Därför är det inte konstigt att många colombianer är mer försiktiga i sina uttalande om freden. ”Idag är en betydelseful dag, inte för att det blir ’fred’, utan för att det öppnar för möjligheten att skapa alternativa handlingsplaner utan att våld och fysiskt bortförande är ett ständigt hot mot oliktänkade” säger Alejandro Quiceno, från våra medföljda Hijos y Hijas por la Memoría y contra la Impunidad.

Samtidigt så ska inte vikten av avtalet mellan FARC och colombianska regeringen förminskas. Avtalet lägger grunden för en fredlig utveckling i landet och tillsammans med en förhoppningsvis positiv utveckling i förhandlingarna med gerillagruppen ELN finns möjligheterna för en varaktig fred.  Eller som Dora Lancheros, från våra medföljda Corporación AVRE, uttrycker det: ”Idag förnyar vi hopet, för att vi ska kunna ge de kommande generationerna ett nytt sätt att leva tillsammans, att hantera meningskiljaktligheter och finna rättvisa och jämlikhet”.

Därför är det en glädjens dag idag. En helt vanlig dag, men likväl en glädjens dag. Och nog låter avocadoförsäljarens rop ovanligt glada idag. Och kanske är bergen extra gröna just idag, nu när solen tittar fram och lyser på dem. Själv är jag uppfylld av en känsla av försiktig optimism. En känsla av att framtiden är ljus, så länge vi fortsätter arbete för de mänskliga rättigheterna.

Text: Åsa Svensson, fredsobservatör i Bogotá

På årsdagen levandehålls minnet av massakern i Bellavista

Den 2:a maj 2002 träffas kyrkan i Bellavista, Bojaya, av FARC gerrillans bomber.  Det var just i den kyrkan som civilbefolkningen tagit tillflykt och 79 vuxna och barn mister den dagen sina liv och lika många skadades.  Trots att både FN och Colombias ombudsman för mänskliga rättigheter gått ut och varnat myndigheterna om risken för att civilbefolkningen höll på att hamna mitt i skottlinjen vidtogs de inte några åtgärder för att hindra massakern. Det har nu gått många år sedan massakern inträffade men ännu väntar de drabbade på upprättelse från staten. Kristna fredsrörelsen befinner sig i detta nu i Bellavista på en delegation med UNCHR och FN:s MR-kontor. På plats är Leyner Palacios, en utav Kristna fredsrörelsens medföljda, som nu är nominerad till Nobels fredspris för sitt arbete i komittén för offrens rättigheter. Han förklarar:

Vi är rädda för att staten inte tar sitt ansvar. Staten hjälper inte de skadade från massakern, de lider och fått utstå så mycket smärta så länge. 

Massakern har blivit som en sinnebild för den väpnade konflikten i Colombia med sina många civila offer. Idag på årsdagen av masakern hålls därför en minnescermoni i kyrkan för att levandehålla minnet av masakern och därigenom förhindra att konfliktens konsekvenser går i glömska.

Bellavista kyrka

Colombia – ett steg närmare fred?

Vi vill dela följande blogginlägg, skriven ursprungligen den 1a februari av vår programsekreterare Frida Larsson:

Förra veckan blev det klart att FN:s säkerhetsråd kommer att bidra med observatörer inför det kommande fredsavtalet mellan den colombianska regeringen och gerillarörelsen Farc. Den colombianska regeringen har sagt att ett fredsavtal kommer att vara klart den 23 mars och förhandlingarna är inne i sin slutfas. Representanter från både regeringen och Farc säger att ”nu finns det ingen återvändo”.

De parter som inte sitter och förhandlar i Kuba, men som ändå berörs av hur ett fredsavtal kommer se ut, är alla de 7 miljoner människor som blivit offer av den mer än 60 år gamla väpnade konflikten. Det finns stora utmaningar att garantera att offrens rättigheter sätts i fokus vid ett fredsavtal. Fortfarande finns stora krafter som vinner på ett fortsatt krig i Colombia. Regeringen förhandlar också bara med en av de två gerillarörelserna, och den andra ELN finns fortfarande närvarande i Colombia och den colombianska regeringen fortsätter med militära stridigheter mot dem, något som påverkar civilbefolkningen. Detta har KrF skrivit om tidigare. Ytterligare en aspekt som skapar hinder för att ett fredsavtal ska kunna garantera offrens skydd och säkerhet är omgrupperingar av de tidigare avmobiliserade paramilitära gruppen AUC. Detta sker också i Chocó på landsbygden i nordvästra Colombia, där vittnen talar om att dessa nya paramilitära grupper tar över områden som tidigare varit under Farcs kontroll.

Ett viktigt steg i processen för att skapa en hållbar fred är att både regeringen och Farc också tar på sig ansvaret för särskilda brott och händelser inför offren. Den historiska första ceremonin av detta slag ägde rum i Bellavista den 6 december i Bojayá i regionen Chocó, när Farc bad om förlåtelse för massakern som skedde den 2 maj 2002. Där dödades 79 personer under en väpnad sammandrabbning mellan Farc och paramilitärer. Cocomacia som Kristna Fredsrörelsen medföljer var på plats för att stötta offren och menar att det är ett steg i rätt riktning, men att det inte är klart än.

”Det är mycket som behöver förändras för att människorna ska återfå sitt förtroende” säger Fanny Rosmira Salas från Cocomacia.

Att det finns olika syn på vad ett fredsavtal och Farcs förlåtelse innebär för konfliktens offer kan du höra mer om på Lotten Colins radioinslag från Bellavista, Chocó, som intervjuar offren från massakern i Bojayá 2002 och hur de tog emot Farcs förlåtelse den 8 december förra året.

Året 2015 i Colombia

Under 2015 var det lokala och regionala val i Colombia, en tid för turbulens och politiska kampanjer. Samtidigt fortsatte fredsförhandlingarna mellan den Colombianska regeringen och Farc-gerillan med flera framsteg, bland annat en överrenskommelse för övergångsrättvisa och offrens upprättelse. Här vill vi dela med oss av några av 2015 viktigaste händelser för Kristna Fredsrörelsen i Colombia och våra medföljda organisationer.

Después de los bombardeos se encontraron restos de los artefactos explosivos en la comunidad de Piedra Honda.Tack vare fredsförhandlingarna har stridigheterna mellan Farc-guerrillan och regeringen trappats ner under året, men samtidigt har operationerna mot den andra gerillan ELN intensifierats. I Chocó har detta varit påtagligt då flera etnisk-territoriella organisationer har lidit av bombningar nära deras samhällen. I mars och april drabbades Piedra Honda, som hör till organisationen Cocomopoca, och i november genomfördes bombningar nära flera samhällen vid floden Capá, i territorium som hör till urfolksorganisationen AsOrewa. I Piedra Honda skedde bombningarna så nära att flertalet hus skaddes av splitter. ”En man som lyftes ur sin säng av explosionsvågen föll så illa att han skadades i bröstet”, berättade en av dem som bor i samhället för Krf:s fredsobservatörer som var på plats kort efter anfallen för att stötta organisationen och  och samhället.

150417.Hijxs.Bogota.ShairaLiksom flera andra av organisationen Hijos e Hijas medlemmar kämpar Shaira Rivera för att mordet på hennes pappa, som skedde för sju år sedan, ska klaras upp. Efter att flera av organisationens medlemmar förföljts på gatorna i Bogotá under 2015 har KrF intensifierat sin medföljning och fredsobservatörerna har funnits på plats vid medlemmarnas sida såväl i samband med officiella aktiviteter som i deras privatliv. För ett ökat skydd har också en rad politiska åtgärder vidtagits gentemot polismyndigheten och civila statliga institutioner för att uppmärksamma dem om deras ansvar gällande säkerheten för Hijos e Hijas medlemmar.

 

Bellavista kyrka

I Chocó pågår flera processer gällande kollektiv upprättelse för invånare i samhällen som drabbats av den väpnade konflikten. En av kommunerna som under året arbetat sig framåt i processen är Bojayá där samhället Bellavista drabbades av en massaker 2004 under en sammandrabbning mellan Farc och paramilitärer. 79 personer dog och flera hundra skadades. Under året har Krf varit med på flera träffar i Bellavista för att följa upp processen som ombudsmannen för de mänskliga rättigheterna är ansvarig för att genomföra. ”Jag anmälde min bror och min son försvunna när det hände men har aldrig fått reda på vad som hänt. Ingen har gett dem återupprättelse och det har nu gått tretton år” sa en av ledarna från Bojayá under den andra sammankomsten i Bellavista under 2015.

El 9 de abril 2015 miles de personas de la sociedad civil participaron en la marcha por la paz.Den 9 de april, som sedan 2012 är Colombias officiella minnesdag för konfliktens offer, gick tusentals colombianer ut på gatorna för att demonstrera för freden. I Bogotá demonstrerade Nancy Fiallo som representant för organisationen Kvinnor för Fred som arbetar för kvinnors deltagande och inflytande i fredsprocessen mellan regeringen och Farc-gerillan. Fiallo kritiserar dem som redan pratar om en postkonflikt i Colombia och understryker att ”det leder till att viktiga frågor, som att synliggöra kvinnorna på fredsförhandlingarnas dagordning, utelämnas”.

 SweFOR aprecia el reconocimiento internacional y nacional por el trabajo legítimo de COCOMACIA.

Den etnisk-territoriella organisationen Cocomacia har i mer än trettio år arbetat för territoriellt, socialt och kulturellt självbestämmande och har sedan 2008 medföljts av Krf.  I september tilldelades de av den svenska organisationen Diakonia det pris som årligen går till försvarare av de mänskliga rättigheterna i Colombia. Organisationen valdes ut för sitt långvariga arbete till försvar för de mänskliga rättigheterna. ”Det här priset motiverar oss i vår önskan att fortsätta arbeta för att styra vårt territorium, till livets och de mänskliga rättigheternas försvar” utryckte styrelsen efter utmärkelsen offentliggjordes.

Comision de generoCocomacias genuskommission består av åtta kvinnor från olika samhällen inom territoriet, som sedan 2003 arbetar med att förbättra kvinnornas situation och höja deras röst. Under året var de ute i samhällen för att prata om en möjlig postkonflikt-situation och vikten av kvinnornas deltagande i politiken och samhället. ”Vill vi förändra krävs att vi byter bilden av kvinnan som en sak, mot bilden av en person, en rättighetsbärare, och en partner att dela vårt liv med” berättade Julia Susana Mena, en av kvinnorna i kommissionen.

Som en direkt följd av enorma naturtillgånger utgjorde regionen Magdalena Medio, belägen i den centrala delen av Magdalena-flodens dalgång, epicentrum för konflikten mellan paramilitärer och gerilla under 90- och början av 2000-talet. Konsekvenserna för civilbefolkningen har varit enorma med ett stort antal massakrer, tvångsförsvinnanden och -förflyttningar. Under året har KrF medföljt organisationen Avre som ger psykosocialt stöd till personer och organisationer som fallit offer för konflikten i regionen och som nu återigen oroar sig för att paramilitära aktörer återtar sina ställningar i Magdalena Medio.Som en direkt följd av enorma naturtillgånger utgjorde regionen Magdalena Medio, belägen i den centrala delen av Magdalena-flodens dalgång, epicentrum för konflikten mellan paramilitärer och gerilla under 90- och början av 2000-talet. Konsekvenserna för civilbefolkningen har varit enorma med ett stort antal massakrer, tvångsförsvinnanden och -förflyttningar. Under året har KrF medföljt organisationen Avre som ger psykosocialt stöd till personer och organisationer som fallit offer för konflikten i regionen och som nu återigen oroar sig för att paramilitära aktörer återtar sina ställningar i Magdalena Medio.

CocomopocaOrganisationen Cocomopocas medlemmar bor mestadels i små samhällen ute på den Chocoanska landsbygden. Dessa platser är sedan länge präglade av konflikten och lider av en bristande statlig närvaro. För att höra vad som händer i territoriet har Cocomopoca under året genomfört flera resor, inklusive en så kallad ”Minga” där de åker ut till alla sina samhällen. Mingan, och flera andra resor där de genomfört worskhops har medföljts av Krf, såsom på bilden ovan där Stuard Mena Buenaños och Martín Fabio Mosquera, två av Cocomopocas styrelsemedlemmar berättar för en av Krf:s fredsobservatörer om situationen i Villa Claret, i kommunen Lloró.

151106PalacioJusticiaMoviceDen 6 november fylldes Simon Bolivar-torget i Bogotá av människor som fick återuppleva den traumatiska händelsen då militärens stridsvagnar kör in i justitiepalatset som gerillagruppen M-19 ockuperat och tagit närmare 350 personer som gisslan. Under operationen dödades 98 personer, elva av dem högsta domstolens domare, medan elva personer som sågs lämna palatset vid liv, eskorterade av militären, försvann spårlöst. I år, då tre av de elva återfanns i massgravar, erkände staten sitt ansvar för händelserna, men åtta personer saknas fortfarande. Movice, en av Colombias största rörelser som förenar offer för brott som begåtts av staten, och som under hösten lämnat in en förfrågan om medföljning till KrF, deltog i aktiviterna.

151115 Rios Vivos.Antioquia.expedicion sentipensante3Rörelsen Ríos Vivos i regionen Antioquia i nordvästra Colombia samlar grupper av människor som anser sig drabbade av bygget av landets största vattenkraftverk Hidroituango. Ríos Vívos fördömer de kränkningar av mänskliga rättigheter man anser sker i samband med projektet och föreslår alternativa utvecklingsprojekt, något som uppmärksammats i en rapport från SwedWatch. Efter en förfrågan från Ríos Vivos har KrF under 2015 utvärderat möjligheten att medfölja rörelsen och förutom provmedföljningar har de hot som riktats mot några av röreslens medlemmar lyfts under möten med polis och militär i regionhuvudstaden Medellín.

Fredsobservatörerna för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Ännu ett framsteg i fredsprocessen

Efter tre års fredsföhandlingar på Kuba presenterar Colombias regering och Farc-gerillan en överenskommelse gällande rättvisa och upprättelse för konfliktens offer. För de som lidit under konflikten är detta resultatet på en lång väntan och mycket arbete för att involveras i processen.

Ett steg i processen för att skapa en hållbar fred är att Farc också tar på sig ansvaret för särskilda brott och händelser inför offren. Den historiska första ceremonin av detta slag ägde rum i Bellavista den 6 december i Bojayá i regionen Chocó. Där dödades 79 personer i en massaker den 2 maj 2002 under en väpnad sammandrabbning mellan gerilla och paramilitärer. Cocomacia som Kristna Fredsrörelsen medföljer var på plats för att stötta offren och menar att det är ett steg i rätt riktning, men att det inte är klart än. ”Det är mycket som behöver förändras för att människorna ska återfå sitt förtroende” säger Fanny Rosmira Salas från Cocomacia.

Fanny Rosmira Salas Lenis participó en el proceso de paz en Habana como parte de la comité de las víctima de Bojayá. Sostiene que falta inclusión de la sociedad civil.

Fanny Rosmira Salas Lenis, aktiv ledare både i den etniskt-territoriella organisationen Cocomacia och i Kommittén för Bojayáoffrens Rättigheter har varit på Kuba för att göra offrens röst hörd.