colombia-blogg
Svenskt stöd till kvinnors fredsbyggande i Colombia
defensoras

Bilder från workshops med Kristna Fredsrörelsens medföljda organisationer i Colombia

Idag, den 26 september, undertecknar Colombias regering och FARC-gerillan fredsavtalet som parterna förhandlat fram under de senaste fyra åren. Efter detta följer en folkomröstning den 2 oktober där det colombianska folket får möjlighet att godkänna avtalet. Sveriges utrikesminister Margot Wallström närvarar under dagens högtidliga ceremoni i Cartagena i norra Colombia. Utrikesministern har även vid flera tillfällen träffat kvinnorättsorganisationer i landet. I en debattartikel skriver Margot Wallström, tillsammans med vice statsminister Isabella Lövin, att om Colombia ska kunna nå en hållbar fred och säkerhet för alla är det av central betydelse att konfliktens offer, inklusive de många kvinnor som utsatts för sexuellt våld, får upprättelse. Sverige har därför drivit på för en inkluderande fredsprocess, där kvinnor finns med i förhandlingarna och i genomförandet av fredsavtalet.

Sverige har i dagarna antagit en biståndsstrategi för Colombia, där 950 miljoner kronor under fem år ska satsas på att stödja rättsystemet och arbetet för att offren ska få upprättelse (en förutsättning för försoning), att samhällstjänster når ut i delar av landet som drabbats av konflikten, samt att Sverige ska fortsätta stärka kvinnors rättigheter och deltagande i fredsbygget. Sverige tilldelas också tillsammans med Internationella Röda Korset (ICRC) en särskild roll i att stödja arbetet med att eftersöka och identifiera de omkring 45 000 människor som försvunnit  till följd av konflikten.

Kristna Fredsrörelsen i Colombia delar uppfattningen att kvinnors deltagande i fredsprocessen är av avgörande betydelse för att nå en hållbar fred. Vi arbetar aktivt med att möjliggöra för kvinnliga människorättsförsvarare att arbeta i Colombia, och våra medföljda driver frågor om övergångsrättvisa, upprättelse och psykosocialt stöd till offer för sexuellt våld samt kvinnors deltagande i implementeringen av fredsavtalet. Diana Gómez, en av Kristna Fredsrörelsens medföljda som har arbetat för offrens rätt till upprättelse och inkludering i fredsavtalet, lyfter behovet av fortsatt stöd för såväl dessa processer som säkerheten för de kvinnor som driver dem:

Idag är ett historiskt ögonblick för Colombia och för offren för konflikten. Underskriften av fredsavtalet i Cartagena öppnar möjligheter för att offren faktiskt kan få sina rättigheter uppfyllda. Samtidigt är det internationella stödet viktigare än någonsin, eftersom människorättsförsvarares säkerhetssituation är fortsatt svår trots framgångarna med fredsavtalet. För vår del har medföljningen från Kristna Fredsrörelsen inneburit att vi har kunnat bli mer synliga och fortsätta arbeta med de här frågorna med livet i behåll, trots alla risker.

Kristna Fredsrörelsen har också under flera år arbetat med att stärka de medföljda organisationernas egna kapacitet kring skydd och säkerhet för sina medlemmar. Under detta arbete har vi utifrån lärdomar och erfarenheter som kommit fram i workshops och utbyten mellan kvinnor i de olika medföljda organisationerna, tagit fram ett dokument (på spanska) för att synliggöra situationen för kvinnliga människorättsförsvarare och behovet av ett intersektionellt perspektiv. Ett perspektiv där hänsyn tas till faktorer som bland annat kön och etnicitet vid riskbedömningar och skyddsåtgärder som syftar till att lokala människorättsförsvarare ska kunna fortsätta utföra sitt viktiga arbete.

Agnes Berge och Shanna Löfgren, fredsobservatörer i Bogotá

”Vårt budskap är först och främst: lämna inte Colombia!”

”Vi är oroliga över att det som hände i Centralamerika ska upprepas här i Colombia”, säger Diana Sánchez, ordförande för föreningen Minga och koordinatör för programmet Somos Defensores, i relation till den framtid som kan följa ett fredsavtal i Colombia. Den internationella medföljningen och dess roll och utmaningar i ett Colombia efter ett fredsavtal diskuterades i samband med den paneldebatt som anordnades i Bogotá i september i år.

De medföljningsorganisationer [1] som arrangerade paneldebatten, däribland Kristna Fredsrörelsen som sedan 11 år medföljt hotade människorrättsförsvarare i Colombia, är vana att arbeta i en komplicerad kontext. Med ett fredsavtal i sikte, står dessa organisationer idag inför nya utmaningar och flera av dem tog därför tillfället i akt att  tillsammans bjuda in till en expertpanel för att diskutera frågor gällande kapaciteten att skapa en skyddseffekt i och med en ändrad kontext.

150915 Foro OINGs Luis Enrique Eguren, Ivan Madero, Betty Pedraza, David Martinez y Diana Sanchez - Anders Nordenskjold (2)

Betty Pedraza (mitten) från Protection Desk Colombia modererade paneldebatten. På bilden finns också, från vänster, Luis Enrique Eguren från Protection International, Diana Sánchez från Föreningen Minga och programmet Somos Defensores, Ivan Madero från MR-organisationen CREDHOS och David Martínez från FN:s MR-kontor, OHCHR.

Luis Enrique Eguren, från Protection International påpekar att hot från privata aktörer skulle kunna öka efter ett fredsavtal. För att internationell medföljning skulle kunna ha en skyddseffekt för hotade mäniskorrättsförsvarare i en sådan kontext skulle det vara viktigt att identifiera privata aktörers intressen och därtill skapa nätverk som kan ge en politisk eller ekonomisk kostnad för dessa aktörer.

Det är också viktigt att ta de erfarenheter som finns av internationell medföljning under tiden innan och efter fredsavtalen i Centralamerika i bektning, där vissa organisationer valde att lämna länderna när fredsavtalen skrivits under, men på grund av den höga våldsnivån som följde därefter, var tvugna att återvända. Enligt denna logik menar Iván Madero, ordförande för CREDHOS, en organisation som arbetar för skydd av mänskliga rättigheter i regionen Magdalena Medio i centrala Colombia och som haft internationell medföljning sedan 1994, att

efter att fredsavtalet skrivits under kommer en permanent medföljning i regionerna fortfarande att vara nödvändig.

Tillsammans-med-representanter-från-Cocomopoca

Kristna Fredsrörelsen medföljer människorättsförsvarare i Colombias olika regioner från kontoren i Bogotá och Quibdó.

Diana Sánchez understryker vikten av att den internationella närvaron fortsätter efter fredsavtalet och säger att

det politiska skyddet är det vi behöver mest.

Enligt henne ger internationella organisationers påverkansarbete legitimitet till människorättsförsvararnas arbete gentemot den colombianska staten. Den typen av legitimitet gör det svårare att ignorera civilsamhällets röst och skapar dessutom en avskräckande effekt gentemot potentiella hot. Därför är det viktigt att fortsätta detta arbete även efter ett eventuellt fredsavtal.

Madero betonar slutligen att en utmaning som måste fortsätta bemötas är resurserna från de internationella samfundet, vilka under de senaste åren har riktats allt mer mot statliga myndigheter än civilsamhället. Om denna tendens fortsätter kommer det att ha en negativ påverkan på internationella medföljningsorganisationers möjligheter att bidra till skydd av människorrättsförsvarare.

[1] Kristna Fredsrörelsen – KrF;  Fellowship of Reconciliation – FOR Peace PresencePensamiento y Acción Social / Peace Watch Switzerland; Protection Desk Colombia; och Witness for Peace.

 

Colombias minoriteter kräver ett mångfaldsperspektiv för utveckling

Representanter från de etniska grupperna i Chocó understryker vikten av ett mångfaldsperpektiv i utvecklingssamarbeten under UNCHRs och Ombudsmannamyndigheten för Mänsklig Rättigheters forum kring mångfald i Quibdó. 

I Colombia utsätts de etniska minoritetsgrupperna afrocolombianer och ursprungsfolk konstant för diskriminering och stigmatisering. Enligt artikel 7 och 13 i den colombianska grundlagen lovar staten att erkänna och skydda den etniska och kulturella diversiteten i det colombianska samhället. Alla ska vara lika inför lagen utan att diskrimineras baserat på kön, etnisk tillhörighet, språk, religion eller politiskåskådning. Förordningarna 4633 och 4635 tillger även rätten för stöd och gottgörelse, samt återlämnande av markrättigheter för etniska minoritesgrupper. Däremot menar representanter från dessa grupper att de istället för att åtnjuta sina rättigheter har avhumaniserats i det colombianska samhället och kräver nu att deras perspektiv tas på allvar. Baltazar Mecha Forastero, ursprungsbefolkningsledare och forskare anser att:

Alla erkänner vår existens men det är inte tillräckligt för att implementera ett mångfaldsperspektiv då ingen känner till vår kultur och vad som är viktigt för oss. Ursprungsfolkets särskilda synsätt och föreståelse är vad som behövs för att stärka organisationer och utvecklingsprojekt

Under forumet riktades stark kritik mot statliga och internationella utvecklingsprojekt som tenderar att utelämna ett mångfaldsperspektiv. En utmaning uppstår när grupper som berörs av projekten inte är delaktiga i planering av dessa, samt att det sedan fattas mekanismer för att utvärdera delaktighet i de fall då det väl genomförts. Förutfattade meningar och stereotyper formar föreställningar om vilken typ av hjälpinsatser som grupperna behöver. Ursprungsfolk ger exempel på projekt som syftar till att säkra tillgången till mat som enbart har inneburit bidrag med frön som inte är anpassade efter deras form och tradition av jordbruk. Juan de Dios Mosquera från den sociala rörelsen “Cimarrón” som arbetar för afrocolombianers rättigheter menar att det koloniala arvet som än idag negativt påverkar det dagliga livet för arfobefolkningen inte tas med i analysen vid utformandet av utvecklingsprojekt. I praktiken hamnar ett mångfaldsperspektivet många gånger enbart i de internationella organisationernas rapporter utan att få genomslagskraft för dem det egentligen berör.

Deltagarna på forumet ser dock hoppfullt på framtiden då flera lokala initiativ växt fram. De påminde organisatörerna om att ett mångfaldsperspektiv inte är till för experter utan att det är minoritetsbefolkningen som är den aktör som kan bidra till att det får verklig genomslagskraft. Kristna fredsrörelsen som fanns på plats på forumet medföljer både ursprungsbefolkningen och arfocolombianer för att stödja dem i deras arbete att kräva sina rättigheter, utifrån deras villkor och perspektiv.  Ombudsmannen Luis Enrique Abadía García avslutade forumet med att belysa att mångfaldsperspektivet är nödvändigt den transitionella rättvisan för att kunna uppnå en varaktig fred, där befolkningen har en viktig roll.

I videon nedan kan ni se ett utdrag ur Forumet för mångfald i Quibdó där unga afrocolombianer visar upp en traditionell dans.

Text & Video: Paulina Nybratt Sandin, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó, Colombia

 

“Lo primero que estamos diciendo: ¡no se vayan!”

 “Tenemos la angustia de que va a pasar lo mismo que en Centroamérica”, dice Diana Sánchez, directora de la Asociación Minga y coordinadora de Somos Defensores, durante el panel El acompañamiento internacional: rol y retos para la protección en un escenario de post-acuerdo, realizado el pasado 15 de septiembre en Bogotá.

Las organizaciones de acompañamiento internacional en Colombia, entre ellas SweFOR, que acompaña desde hace 11 años a organizaciones y defensores de derechos humanos que a causa de su trabajo afrontan problemas de seguridad, están acostumbradas a desarrollar su labor en un contexto complejo. Con un escenario de post-acuerdo a la vista, se están presentando nuevos retos para el acompañamiento internacional en Colombia y sus capacidades de protección y disuasión. Varias organizaciones[1] se unieron en la invitación a un panel con expertos en el tema.

Betty Pedraza de Protection Desk Colombia moderó el panel. Aquí aparece junto con Luis Enrique Eguren de Protection International y Diana Sánchez de la Asociación Minga a su lado izquierdo y a su lado derecho, Ivan Madero de CREDHOS y David Martínez de OACNUDH.

Betty Pedraza de Protection Desk Colombia moderó el panel. Aquí aparece junto con Luis Enrique Eguren de Protection International y Diana Sánchez de la Asociación Minga a su lado izquierdo y a su lado derecho, Ivan Madero de CREDHOS y David Martínez de OACNUDH.

Si la disuasión será una herramienta eficaz para el acompañamiento internacional en el post-acuerdo en Colombia, fue la pregunta abordada por Luis Enrique Eguren, presidente del Consejo de Administración de Protection International. Eguren planteó que una posible vista al futuro es que las amenazas podrían venir de actores privados. Para que el acompañamiento tenga un efecto de disuasión en un contexto así sería importante identificar los intereses de estos actores para poder construir redes que crearán un costo, sea político o económico, para ellos.

En un escenario de post-acuerdo en Colombia, sería importante tener en cuenta las experiencias del acompañamiento internacional durante y después de las firmas de acuerdos de paz en Centroamérica, donde algunas organizaciones se retiraron luego de que se firmaran los acuerdos de paz, pero debido a los altos niveles de violencia que seguían en los países, tuvieron que regresar.

En este mismo orden de ideas, según Iván Madero, presidente de la Corporación Regional para la defensa de los Derechos Humanos, organización que ha contado con acompañamiento internacional desde el 1994, aún después de la firma de un acuerdo

el acompañamiento permanente en las regiones es necesario.

SweFOR realiza acompañamientos en diferentes regiones del país desde sus oficinas en Bogotá y Quibdó.

SweFOR realiza acompañamientos en diferentes regiones del país desde sus oficinas en Bogotá y Quibdó.

Diana Sánchez destaca la importancia de que la presencia de los acompañantes internacionales siga durante el periodo de post-acuerdo, siendo “la protección política la que más se necesita”.

Quiere decir que el acompañamiento político de las organizaciones internacionales brinda una legitimidad al trabajo de los y las defensores locales frente a las autoridades colombianas. Esta legitimidad hace más difícil ignorar las voces de la sociedad civil, además crea un efecto de disuasión frente a posibles amenazas y es clave que esto pueda seguir también después de un eventual acuerdo.

No obstante, Madero destaca que un desafío que tocará seguir afrontando son los recursos de la cooperación internacional, que en los últimos años cada vez más han sido dirigidos a entidades del Estado y menos a la sociedad civil. Si esta tendencia sigue, afectaría a las organizaciones de acompañamiento internacional y su posibilidad de brindarles protección a organizaciones y defensores de derechos humanos que afrontan problemas de seguridad.

 [1] El Movimiento Sueco por la Reconciliación – SweFOR; El Movimiento por la Reconciliación – FOR Peace Presence; Pensamiento y Acción Social – PAS / Peace Watch Switzerland; Protection Desk Colombia; y Witness for Peace – Acción Permanente por la Paz.

Embera-katio diskuterar skydd och säkerhet

Kristna Fredsrörelsens arbete i Colombia omfattar flera olika dimensioner. Förutom fysisk medföljning, påverkans- och informationsarbete har Miguel Fernández, koordinatör för skydds- och säkerhetsfrågor, ett speciellt uppdrag; utifrån varje medföljd organisations specifika behov arbetar han tillsammans med dem i säkerhetsfrågor och -analys. Under sommaren har Miguel Fernández med stöd av fredsobservatörerna arbetat kring dessa frågor med de traditionella ordningsvakterna inom urfolksorganisationen Asorewa. Bildserien gjordes under två olika tillfällen i samhället Santa Cecilia i regionen Risaralda.

Samhället Santa Cecilia ligger längs landsvägen mellan städerna Quibdó och Pereira och används ofta som mötesplats av befolkningen i regionen.

Samhället Santa Cecilia ligger längs landsvägen mellan städerna Quibdó och Pereira och används ofta som mötesplats av befolkningen i regionen.

Ordningsvakterna har morgonsamling. Beroende på i vilken del av det stora reservatet Tahamí de bor har de gått upp till två dagar för att komma fram till Santa Cecilia.

Ordningsvakterna har morgonsamling. Beroende på i vilken del av det stora reservatet Tahamí de bor har de gått upp till två dagar för att komma fram till Santa Cecilia.

Libardo Sintua Campo och Armando Aria är uppmärksamma när Miguel Fernández inleder aktiviteterna.

Libardo Sintua Campo och Armando Aria är uppmärksamma när Miguel Fernández inleder aktiviteterna.

De traditionella ordningsvakterna Albaro Tequia, Omar Campo Murry, Yajaira Murry, Alirio Murry och Zacaria Campo är embera-katio, en av många urfolksgrupper i Colombia.

De traditionella ordningsvakterna Albaro Tequia, Omar Campo Murry, Yajaira Murry, Alirio Murry och Zacaria Campo är embera-katio, en av många urfolksgrupper i Colombia.

Samarbetsövningen ”knuten” arbetar deltagarna med att lösa problem tillsammans.

Samarbetsövningen ”knuten” arbetar deltagarna med att lösa problem tillsammans.

En återkommande övning är att i bild uttrycka sin identitet. Libardo Sintua Campo, Armando Aria och Adriano Sintua Campo arbetar tillsammans.

En återkommande övning är att i bild uttrycka sin identitet. Libardo Sintua Campo, Armando Aria och Adriano Sintua Campo arbetar tillsammans.

Ordningsvakterna i reservatet Tahami organiserade sig för två år sedan.

Yajaira Murry önskar att de kvinnliga ordningsvakterna blir fler i framtiden.

Yajaira Murry önskar att de kvinnliga ordningsvakterna blir fler i framtiden.

Roberto Estevez är ledare för ordningsvakterna.

Roberto Estevez är ledare för ordningsvakterna.

Embera-katiofolkets traditionella smycken säljs på torget i Santa Cecilia.

Embera-katiofolkets traditionella smycken säljs på torget i Santa Cecilia.

Yajaira Murry ville ta porträtt med sina bröder Alirio o Juan Camilo. De är alla ordningsvakter.

Yajaira Murry ville ta porträtt med sina bröder Alirio o Juan Camilo. De är alla ordningsvakter.

Linnéa Lagergren och Viena Rainio, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Chocó