colombia-blogg
Colombia demonstrerar för fred med förnyat hopp

För 67 år sedan trädde datumet den 9 april in i historien som en av de mest symboliska dagarna för det colombianska samhället. På denna dag vid middagstid mördades Jorge Eliécer Gaitán, den dåvarande ledaren för Colombias liberala parti och dess presidentkandidat i valet 1948. Gaitán var en mycket karismatisk och omtyckt politiker och mordet utlöste en våg av våldsamma protester och statligt förtryck över hela landet och är numera erkänd som ett startskott till den väpnade konflikten som har härjat i Colombia sedan dess.

Det var alltså ingen slump att den Colombianska kongressen 2012 beslutade att via Lagen om offrens rätt instifta en dag för att årligen hedra den nationella minnesdagen för solidaritet med konfliktens offer den 9 april. Sedan dess har dagen firats med fredsdemonstrationer där tusentals invånare deltar över hela landet. Men i år tycktes marschen ha haft en djupare betydelse för de flesta colombianer. Tack vare den positiva utvecklingen i fredsprocesen mellan Farc-gerillan och president Santos regering gavs intrycket om att det fanns mycket hopp i luften.

 

Organisationer MOVICE & Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad marscherar för fred

Organisationen Hijos e hijas som jobbar för minnet och mot straffrihet demonstrerar för fred den 9 april.

Enligt Kristna Fredsrörelsens medföljda Shaira Rivera från Hijos e hijas beror detta på faktumet att innehållet i fredssamtalen först nyligen började offentliggöras. Rivera säger:

“Fredsförhandlingarna gick igenom en fas där det var bara en dialog mellan Farc- gerillan och staten, och ingen annan. Det offentliggjordes till det civila samhället för knappt ett och ett halvt år sedan. Det är därför vi inte var så fokuserade på fredsförhandlingarna under tidigare år”.

Vilken postkonflikt?

Fredssamtalen mellan Farc-gerillan och Santos regering verkar ha kommit så pass långt att många politiker och tidningar nuförtiden nästan bara talar om postkonflikt. Det civila samhället i Colombia menar att det är för tidigt att tala om postkonflikt. Människorättsförsvararen Nancy Fiallo som KrF medföljer förklarar varför:

“Det är väldigt förhastat att prata om postkonflikt ännu. I Colombia finns det igen postkonflikt, då det finns flera beväpnade grupper fortfarande idag. När det pratas om postkonflikt utelämnas andra viktiga frågor som att synliggöra kvinnorna på fredsförhandlingarnas dagordning.”

 

Människorättsförsvarare Nancy Fiallo och nätverket Mujeres por la Paz marscherar för större kvinnligt deltagande i fredsprocessen.

Människorättsförsvarare Nancy Fiallo och nätverket Mujeres por la Paz marscherar för större kvinnligt deltagande i fredsprocessen.

En succé

Trots att fredsprocessen inte går enligt den planerade tidtabellen och många punkter återstår att diskuteras, var fredsmarschen ändå en succé för Fiallo:

“Den var en succé av två anledningar: dels för att den synliggjorde konfliktens offer och dels visade allmänt stöd för fred. För två år sedan kom ungefär 60 000 personer till Bogotá för att stödja konfliktens offer och fred. I år fanns det ett konkret stöd till fredsförhandlingarna mellan regeringen och Farc-gerillan och deltagandet var mycket större.”

För Shaira Rivera var fredsmarchens budskap tydligt: ”Det vi colombianer tror på, både som ett samhälle och som politiska subjekt, är att vi måste stoppa det här kriget och stoppa det nu!”

Text: Vinicius Brum Ribeiro, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá, Colombia

Bilder: Linnéa Lagergren & Vinicius Brum Ribeirofredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá, Colombia

Kvinnor som bygger fred i Putumayo

 

Två nätverk av kvinnoorganisationer, Kvinnor för Fred som är ett nationellt nätverk och den regionala alliansen ”tejedoras de vida” arbetar tillsammans för att främja en hållbar fred med ett jämställdhetsperspektiv.
Två nätverk av kvinnoorganisationer, Kvinnor för Fred som är ett nationellt nätverk och den regionala alliansen ”tejedoras de vida” arbetar tillsammans för att främja en hållbar fred med ett jämställdhetsperspektiv.

I södra Colombia, vid gränsen till Ecuador, ligger provinsen Putumayo. Där arbetar 40 kvinnorganisationer tillsammans i ett regionalt nätverk, Asociación Alianza Departamental de Organizaciones de Mujeres “Tejedoras de Vida” (ungefär: Kvinnliga regionsnätverket för vävandet av den sociala sammanhållningen). Syftet med näverket är att stärka kvinnor och deras organisationer och på så sätt bidra till fred och jämställdhet i Putumayo. Kristna Fredsrörelsen medföljde i slutet av 2014 Nancy Fiallo, en människorättsadvokat från Bogotá, som tillsammans med kvinnonätverket organiserade en workshop om fredsprocessen som pågår i Colombia och vikten av att bygga fred med ett jämställdhetsperspektiv.

Putumayo har drabbats hårt av den väpnade konflikten. I området finns både ilegala och legala väpnade aktörer, det vill säga FARC-gerillan, paramilitärer och militärer. De stora ilegala odlingar av kokaplantor, guld- och koppargruvor, och de stora oljekällorna har bidragit till att konflikten har eskalerat med narkotikahandel, utpressning av gruv- och energiresurser, och en ökad militär närvaro. Som ofta i Colombia är det civilbefolkningen som kommer i kläm.

Nancy Sanchez, en av grundarna till kvinnonätverket, berättar om grundandet av organisationen. ”Den här regionen var dominerad av Farc. När paramiliterna anlände år 1999 började massakrerna på sociala ledare. Efter massakrerna började tvångsförsvinnanden. 90 % av personer som hade en ledarroll försvann. Mellan 1998-2005 hade Putumayo skrämmande våldsnivåer. Det var förfärligt. Nätverket grundades 2005, i ett kritiskt skede av konflikten. Den bildades för att göra motstånd, som svar på den humanitära krisen.”

Onofre Cordoba, urbefolkningens ledare (gobernadora) i Villa Rosa, är en av deltagarna på workshopen. Hon är orolig för oljeutvinningen och gruvnäringen i Putumayo eftersom det påverkar miljön väldigt mycket. ”Vi arbetar för livet och jorden. Men vad finns kvar efter oljeutvinnigen? Bara öken”. Onofre säger att internationell medföljning är det enda sättet att höras.

Onofre Cordoba, urbefolkningens ledare i samhället  Villa Rosa, Putumayo, är en av deltagarna på workshopen. Hon är orolig för oljeutvinningen och gruvnäringen i Putumayo eftersom det påverkar miljön väldigt mycket. ”Vi arbetar för livet och jorden. Men vad finns kvar efter oljeutvinnigen? Bara öken”. Onofre säger att internationell medföljning är det enda sättet att höras.

Nätverket arbetar med att stärka och förena kvinnorna och deras organisationer i Putumayo genom strategier för att kräva sina politiska, sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, för att i slutändan få tillbaka den sociala sammanhållningen som har slagits sönder av konflikten och våldet, och på så sätt bidra till en varaktig fred.

Nancy Sanchez berättar att de vill skapa fred genom ett genusperspektiv. ”Kvinnorna kommer att bidra till att främja freden . Att stärka dem ekonomisk och politisk är nyckeln till att stärka kvinnors ledarskap”.

Fátima Mueriel, den nuvarande presidenten berättar att genom ett projekt med FOS[1], en fond som svenska och norska ambassaden i Colombia finansierar, ger de kapacitetsutveckling i entreprenörskap. De fokuserar på kvinnor som är småföretagare, för att uppmuntra dem att inte återvända till att till exempel odla kokablad. ” Deras entrepenörskap är även fredsinitativ, för utan mat finns det ingenting” säger Mueriel. Genom entrepenörsutbildningarna vill de också förmedla en positiv bild av freden till gräsrotsnivå, vilket de till viss del redan har lyckats med.

Fátima Muriel, presedenten för alliansen, berättar för deltagarna om alliansens arbete och kamp under åren.

Fátima Muriel, presedenten för alliansen, berättar för deltagarna om alliansens arbete och kamp under åren.

Namnet ”Tejedoras de Vida” (livets väverskor) syftar till hur de ser sin roll i ett samhälle drabbat av den väpnade konflikten. De överlever och övervinner de extremt svåra förhållandena genom att organisera sig, kämpa mot diskriminering och våld, och därmed i praktiken väver de den sociala strukturen som förstörts av kriget.

Nancy Fiallo som arbetar med Kvinnor för Fred, ett annat kvinnonätverk, uttrycker sig uppskattande om Krfs närvaro. Enligt Fiallo bidrar det till att kvinnorna känner sig säkra under workshopen och att de upplever sig ha internationellt stöd i arbetet med att kräva sina rättigheter.

Luisa Karst, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

 

 


[1] http://www.foscol.org/

Året 2014 i Colombia: fredsförhandlingar och hot

DSC_6328

År 2014 var dubbelt valår i Colombia med både kongress- och presidentval. Fredsförhandlingarna mellan staten och Farc-gerillan blev det centrala temat under presidentvalskampanjen. KrF:s medföljda Francisco Mosquera sa att ”valet handlar i princip om två olika hållningar: den ena för fortsatt väpnad konflikt och den andra för att förhandla fram ett fredsavtal”. Juan Manuel Santos blev omvald som president i juni.

DSCF6710

Människorättsförsvararen Nancy Fiallo (andra från vänster) är aktiv i nätverket Kvinnor för fred (Mujeres Por la Paz). Tillsammans med andra colombianska kvinnoorganisationer lämnade de sina förslag på hur kvinnor ska inkluderas i fredsprocessen till FN:s chef i Colombia Fabrizio Hochschild, Kubas ambassadör Jorge Iván Mora Godoy och Norges ambassadör Lars Vaagen.

WP_20150118_002

Året 2014 fick en dyster början i Chocó. Fem personer omkom i ett bombdåd mot en matbutik i provinshuvudstaden Quibdó. Hundratals chocoaner samlades till fredsmarsch efter explosionen. Invånaren i Quibdó, Albeiro Moya, sa ”att delta i manifestation var viktigt för att visa att samhället tar avstånd mot våld och visa sympati för offren i bombdådet. Dessutom var syftet att påminna makthavarna om att den senaste händelsen bara är en i raden av våldsyttringar i Chocó och att de måste ta större ansvar i strävandet för ett fredligare samhälle.

WP_20140311_016-2

Välkomst och avsked i mars-april. Julia Andén, Alia Ibragimova, Anders Nordenskjöld och Viena Rainio inledde sitt arbetet som fredsobservatör medan Zofie Bengtsson, Corinne Johnson, Matts Olsson och David Echeveste åkte hem efter avslutad tjänst. Anders fotograferades utanför migrationsverket för fredsobservatörernas colombianska id-kort.

DSC_6522

I Chocó fortsätter den olagliga gruvdriften att ställa till med problem. Enligt KrF:s medföljda organisationer i Chocó är också den statliga strategin för utvinning av naturresurser via multinationella gruvföretag problematisk. Staten har delat ut gruvkoncessioner åt multinationella företag på mark som tillhör afrocolombianska- och urfolksorganisationer.

altAid1XUaz2Uf3tA10fg4dyWxTfVJlyzU9C0mFVFKfLCy7

Den humanitära situationen i regionen är svår. Ett nödrop från de sociala organisationerna kom i juli. De första massiva tvångsförflyttningarna skedde i maj. Enligt Uariv, myndigheten för återupprättelse för konfliktens offer, blev sammanlagt 6.269 personer i Chocó tvungna att fly sina hem under 2014. Organisationerna protesterade under det gångna året också mot militärens sociala insatser.

DSCF6436

Colombias väpnade konflikt har pågått i över 50 år. I fjol inkluderades offren i fredsprocessen. KrF:s medföljda deltog bl.a. i det nationella forumet om konfliktens offer och två medföljda reste som representanter för offren till Kuba. Alia Ibragimova under en medföljning tillsammans med Federico Giraldo från organisationen Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad som jobbar för historisk rättvisa.

DSCF6441

Trots pågående fredsförhandlingar fortsätter situationen för människorättsförsvarare vara svår i Colombia. Under hösten bevittnade vi en hotvåg mot flera människorättsförsvarare, bland dem KrF:s medföljda Camilo Álvarez.

DSCF4568

KrF:s 10-åriga närvaro i Colombia uppmärksammades med ett event i Bogotá i september. Behovet av internationell medföljning diskuterades av en panel som bestod av experter inom området. Cocomacias ordförande Fanny Rosmira Salas Lenis säger att internationella observatörer behövs i landet även efter ett eventuellt fredsavtal mellan regeringen och Farc-gerillan för att övervaka att överenskommelserna efterlevs.

WP_20140426_010

I november fick Chocó stor medieuppmärksamhet efter att en högt uppsatt colombiansk general blev bortförd av Farc-gerillan. Fredsförhandlingarna i Havanna lades på is men återupptogs kort efter att generalen frigavs efter två veckors fångenskap. I december förklarade Farc-gerillan ett unilateralt eldupphör på obestämd tid. Året 2015 har inletts med svaga spekulationer om att regeringen eventuellt går med på ett ömsesidigt eldupphör.

Markus Esbjörnsson (bild) och Viena Rainio (text & bild), Fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

“Den här jorden överger jag aldrig”

Idag den 28 april planeras en nationell jordbruksstrejk i Colombia och en av organisationerna som är med i mobiliseringen och av organiseringen är FEDEAGROMISBOL (Federación agro-minero de Sur de Bolivar). Arisolina Rodriguez är en av ledarna och hon spår en kraftfull strejk.

Arisolina Rodriguez är beredd att kämpa för sina rättigheter

Arisolina Rodriguez är beredd att kämpa för sina rättigheter

Corporación Avre som Kristna Fredsrörelsen medföljer i Colombia arbetar med psykosocialt stöd för offer i den väpnade konflikten samt stödjer organisationer i processer för att stärka samhällen organisatoriskt. FEDAGROMISBOL är en paraplyorganisation som Avre arbetar med och består av 76 organisationer i regionen Sur de Bolivar som på olika sätt berörs av frågor gällande jordbruket och gruvdriften, och dess syfte är att inte låta sig avhysas från sitt territorium av de multinationella företagen eller de stora gruvbolagen.

Ökade sociala och ekonomiska klyftor

Arisolina föddes i Barranquilla i norra delen av Colombia och flyttade till byn Micoahumado, i regionen Sur de Bolivar vid tjugosex års ålder. I tio år har hon varit involverad i FEDEAGROMISBOL, och de senaste tre inom styrelsen som supplerande kassör. FEDEAGROMISBOL var djupt involverad i den nationella jordbruksstrejken i Colombia under augusti och september 2013 som handlade om böndernas kamp för rätten till hälsa, mark och rätten att försörja sig som de anser blivit åsidosatta för de stora multinationella företagens intressen i samband med landets nyliberala politik.

Representant från FEDEAGROMISBOL under medföljning i Rio Viejo - "För rätten till liv och territorium"

Representant från FEDEAGROMISBOL under medföljning i Rio Viejo – “För rätten till liv och territorium”

Idag påbörjas en ny strejk som Arisolina tror kommer att ha en större inverkan på landet på grund av en större bredd geografiskt, men hon befarar också att den innebär en risk för ökad polarisering. De som deltar är jordbrukare och gruvarbetare som vill utkräva sina rättigheter och kunna fortsätta att försörja sig på en småskalig nivå. Arisolina förklarar att frihandelsavtalen som Colombia slutit med USA och EU de senaste åren varit förödande för dem. De har ökat de sociala och ekonomiska klyftorna i landet och gjort det idag näst intill omöjligt för en bonde att överleva på sitt mindre jordbruk. ”En bonde får idag bara hälften för bönorna han säljer i jämförelse med två-tre år sedan”, säger Arisolina. Konsekvenserna blir att bönderna ser sig tvingade att sälja ut sig till de multinationella företagen, antingen direkt genom att sälja sin mark och flytta eller att börja arbeta för dem. Samtidigt reduceras antalet arbetstillfällen och övergår till tillfälliga anställningar som skapar en ekonomisk osäkerhet hos befolkningen, förklarar två kvinnor från Rio Viejo i Sur de Bolivar som idag står arbetslösa som många andra i deras region.

Kampen om mänskliga rättigheter

Några av de krav som FEDEAGROMISBOL kräver är att staten accepterar och försvarar deras rätt till mark, och att staten samtidigt ställer krav på de multinationella företagen eller stora gruvbolagen i syfte att försvara böndernas och gruvarbetarnas rättigheter att försörja sig. Arbetet Avre genomför för att stärka samhällenas kollektiva krafter genom psykosocialt stöd ser Arisolina som värdefullt. ”Avre har stöttat och kan fortsätta att stötta våra organisationer att orka stå emot starka i konflikten som kommer, den som är mot staten. Det som idag pågår här är en social konflikt med staten som handlar om mänskliga rättigheter”, säger Arisolina.

Soluppgång över skolan i Micoahumado

Soluppgång under medföljning på landsbygden i Micoahumado

Trots hot och svårigheter att få livet att gå ihop överväger Arisolina aldrig att överge sin mark, den är hennes att leva på och bruka menar hon. Hennes familj, vänner och grannar instämmer – enade och målmedvetna.

Text: Julia Andén, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Foto: Markus Esbjörnsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá