colombia-blogg
Dagar med internt arbete

I förra veckan träffades hela Kristna Fredsrörelsens team i Colombia för några spännande och produktiva dagar i Quibdó, Chocó.

Teamfoto i Quibdo

Teamfoto i Quibdó

Quibdó bjöd på såväl härlig sol och värme som intensivt regn. För några av oss nyanlända observatörer var detta ett första möte med Quibdós folkmyller, medan för några av de som nu jobbar i Bogotá var resan ett kärt återseende med ett föredetta hem och arbetsplats.

Veckan började med en fika på den mysiga balkongen i huset där teamet i Quibdó bor och fortsatte i samma gemytliga anda; med trevliga middagar och återseende av gamla vänner. Några av oss hade till och med glädjen att se regionens stolthet, basketlaget Cimarrones del Chocó, vinna på hemmaplan. Innan veckan var slut hann vi dessutom med att fira en födelsedag, komplett med ”skön”sång och ännu mera fika. Födelsedagsbarnet var dagen till ära uppklädd i fluga, trots den fuktiga värmen.

En ny jämställdhetsplan, presentation av en ny medföljd organisation och reviderade begrepp om väpnade grupper var några av de frågor som stod på dagordningen. En övergripande fråga under dagarna var den förändring som Colombia står inför när ett fredsavtal mellan regeringen och FARC nu närmar sig och förhandlingar påbörjas mellan ELN och regeringen. I denna förändringens tid är det ytterst viktigt att vi på Kristna Fredsrörelsen ständigt håller våra analyser och vår information om situationen i alla delar av Colombia uppdaterad.

Frida, programsekreterare för Colombia på Kristna Fredsrörelsen, kom hela vägen från Stockholm för att delta under dagarna. Förutom nyheter från kontoret i Sverige, som alltid är mycket spännande för oss här på plats att få del av, hade hon med sig stora påsar svenskt godis, något som gjorde oss observatörer på plats i Colombia gladare än ni kan föreställa er.

Text: Åsa Svensson, fredsobservatör, Kristna fredsrörelsen i Bogotá, Colombia

Nu är våra nya fredsobservatörer på plats i Colombia

Sedan knappt två veckor tillbaka har de nya fredsobservtörer varit på plats i Colombia. Här presenterar de sig själva på bloggen! Följ deras arbete här och via Facebook

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mitt namn är Malin Kullmar. Jag har en bakgrund i internationella relationer, socialantropologi och genusvetenskap och har tidigare arbetat som fredsobservatör i Chiapas i Mexiko. Senaste ett och ett halvt åren har jag arbetat och studerat i Colombia och ska nu fortsätta mitt arbete för mänskliga rättigheter med Kristna Fredsrörelsen. Jag är väldigt fascinerad av och har en stark tro till ickevåldsmetoder i fredsarbete och ser fram emot att med dessa arbetsmetoder kunna stötta människorättsförsvarare i deras arbete för att stärka demokratin i Colombia.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag heter Gabriella Berglund och jag kommer från Härnösand. Min första kontakt med Latinamerika fick jag när åkte som utbytesstudent till Chile som en del av mina studier vid Internationella civilekonomprogrammet med spanskainriktning vid Linköpings universitet. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag har sedan dess praktiserat och arbetat i flera länder i regionen. Jag kommer att vara placerad på KrF:s kontor i Bogotá, en stad som börjat kännas som mitt andra hem nu då jag tidigare har praktiserat och arbetat på Diakonia samt Sveriges ambassad här. Jag ser fram emot ett givande arbete med de människorättsförsvarare som KrF medföljer och jag tror att det kommer bli ett år fullt av fina och lärorika möten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mitt namn är Åsa Svensson. Efter en barndom och uppväxt bland böljande skånska rapsfält började en tillvaro fylld av längre och kortare resor. Jag studerade statsvetenskap, internationella relationer och konfliktstudier i Frankrike och Skottland, kombinerat med diverse kurser i spanska. När jag nu kommit på plats ser jag framemot att tillsammans med mina kollegor fortsätta arbetet i Colombia under denna omvälvande tid i landet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag heter Julia Qwist och har en studiebakgrund inom antropologi samt kulturvetenskap. Jag har tidigare bott och arbetat i Latinamerika och genom den erfarenheten har jag lärt känna, berörts och stärkts av människor och organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. Latinamerika är en fantastiskt kontinent där kampen alltid känns närvarande. Genom arbetet som fredsobservatör hoppas jag kunna få vara ett stöd till människor som arbetar med rättvisefrågor trots en stark motvind. Jag kommer att vara placerad i Quibdo, Chocó och ser verkligen fram emot att lära mig mer om Colombia. Men också att möta och inspireras av människor som trots en svår situation kämpar för en bättre värld, och som kämpar mot rasism och exploatering av naturresurser på bekostnad av dem som levt och arbetat där i generationer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag är utbildad miljövetare som den senaste tiden arbetat med ensamkommande flyktingbarn. Barnens situation är en konsekvens av konflikter och krig som pågår runt om i världen. Det arbetet, tillsammans med erfarenheter inom organisering mot fattigdom, för hållbar utveckling och normkreativt arbete, har fått mig vilja arbeta mer förebyggande mot att konflikter och miljökatastrofer eskalerar och tvingar människor på flykt. Som fredsobservatör hoppas jag få lära mig massor av de människorättsförsvarare jag kommer arbeta för, samtidigt som jag hoppas kunna bidra med säkerhet och stöd tillbaka. Jag ser mycket fram emot att få vara i djungeln i Chocó och lära känna människorna, floderna och djuren där.

Ny fredsobservatör på plats i Chocó

Jag heter Miriam och kommer från Tyskland. Det var när jag läste latinamerikastudier vid Kölns Universitet som jag först fick höra talas om internationell medföljning och det var också där jag hittade min passion för icke-våld och fredlig konfliktlösning. Kristna Freds lärde jag känna när jag jobbade i nordvästra Colombia för Peace Brigades International (en annan organisation som sysslar med internationell medföljning). Jag är glad över att ha möjligheten att arbeta sida vid sida med människorättsförsvararna här, att dela deras glädje och smärta, och att bidra till att de kan fortsätta med sitt arbete och skapa ett mer rättvist liv i fred.

foto Miriam

Civilsamhället stärks längs floden

På kajen i Quibdó vimlar det av folk. Det är nu dags för passagerarna i båten att bege sig till den etnoterritoriella organisationen Cocomacias zonmöte. Min alldeles första medföljning har börjat. Fylld av spänning tränger jag mig ner i båten som redan är fullproppad av människor. Det ger en fingervisning om att vi är på väg till ett möte som värdesätts högt av befolkningen i en av Cocomacias starkaste zoner.

IMG_1942

Fredsobservatören Viena Rainio på floden Negúa

Färden är igång och vi glider fram längs floden igenom djungellandskapet. Det är något magiskt över trädens gröna färg som lyser upp omgivningen. Dock avbryts de vackra vyerna flera gånger av att maskiner som används till gruvdriften uppenbarar sig. Utvinningen sprider farliga ämnen och färgar delar av floden brun. Den flod som samhällena använder för sina dagliga sysslor.

IMG_1750

På vägen passerar vi flertalet samhällen som glatt vinkar oss välkomna till deras område. Gemenskapen är tydlig och Carmen Navia Mena från Cocomacias genuskommission förklarar: ”Vi är mer eller mindre som familjer allihop. När vi åker ut till samhällen känner vi alltid någon”. Vi svänger in på den för dagen grunda bifloden Nauritá och beger oss till samhället längst upp på floden.

Väl framme i samhället hinner vi svalka oss i floden som just här är kristallklar, innan mötet drar igång. Fanny Rosmira Salas som är ordförande för organisationen öppnar upp mötet och förklarar att syftet är att ge organisationens medlemmar ett forum att lyfta sina tankar och funderingar. Deltagarna ger uttryck för de svårigheter de möter i vardagen, som genomsyras av utbredd exploatering av naturresurser och illegala aktörers närvaro. Det uppenbaras för mig att det finns ett stort behov av att få vädra sin situation med sina medmänniskor och att få tillgång till ett utrymme för att inom gemenskapen reflektera över hur dessa hinder kan hanteras. Högtidligheten ligger i luften. Deltagarna väljer att göra längre anföranden när de får ordet och det märks att de tar vara på detta utrymme.

IMG_1921

Floden vid samhället Santa Lucía del Fuerte

Överst på dagordningen står fredsprocessen mellan den colombianska regeringen och Farc-gerillan, och tankar kring tiden efter ett eventuellt fredsavtal. Civilsamhället ser förväntansfullt fram emot fred men är försiktigt i sin analys av vad den kommer att innebära och vad som krävs för att avtalet ska implementeras. Fanny Rosmira säger:

”Freden är inte en isolerad process utan kommer att förändra våra liv. Alla är med på att vi vill ha en politisk lösning på den sociala och väpnade konflikten. Det är inte tillräckligt att lägga ner vapnen.  Det krävs en process där hälsa, utbildning och social utveckling är integrerat. Vi kan inte se någon vinst om inte alla områden integreras. Detta avtal får inte bara bli tomma ord.”

Under mötets gång livas stämningen upp av att en äldre herre drar fram sina bästa skämt ur rockärmen. Sedan stämmer Fanny Rosmira upp i sång och orden ”Vad fint det är att leva enade” fyller rummet.

Efter en lång dag kryper jag in under myggnätet och min kollega Viena Rainio ligger i en hängmatta bredvid. Från de medföljda har jag fått nya lärdomar och jag kommer att ta med mig mycket från upplevelsen. Den viktigaste lärdomen är hur viktigt det är att få utrymme att berätta om sin situation och att få upprättelse tillsammans med sina medmänniskor. Det är en tydlig gemenskap och det går upp för mig hur viktigt civilsamhället är i situationer av utsatthet. Hur det kan lyfta människor och inge hopp.  Jag har bevittnat civilsamhällets stärkande kraft.

Text och foto: Paulina Nybratt Sandin, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó, Colombia

Nya kollegor på plats i Colombia

I söndags anlände årets kull av nya fredsobservatörer till Bogotá. Här väntar två intensiva veckor av information och fortbildning innan det blir dags för hälften av gänget att bege sig till Quibdó, medan den andra hälften stannar i Bogotá. För att ni ska få lära känna våra fyra nya kollegor har vi bett dem att presentera sig själva, och vilka förväntningar de har på tiden som fredsobservatörer för Krf i Colombia. Nu ser vi fram emot ett spännande och lärorikt år tillsammans.

Krf:s nya fredsobservatörer är på plats i Colombia med massor av inspiration och energi. Från vänster Inéz Chadi, Erik, Paulina y Vinicius Ribeiro.

Krf:s nya fredsobservatörer är på plats i Colombia med massor av inspiration och energi. Från vänster Inés, Erika, Paulina  och Vinicius.

Jag heter Erika Hellberg och är en sjuksköterska med rötterna i den skånska myllan. Mitt intresse för  både Latinamerika och teman som rättvisa, mänskliga rättigheter och sociala frågor har fört mig till jobbet som fredsobservatör  här i Colombia. Nyanländ i Bogotá andas jag nu lyckligt in den tunna luften (staden ligger 2600 meter över havet) och ser fram emot två spännande och lärorika år. Jag har stora förväntningar på att få lära mig mer om Colombia och om situationen för de människorättsförsvarare som Krf medföljer här. Många intressanta möten väntar i detta kontrastrika land.

Mitt namn är Paulina Nybratt Sandin och jag är en go göteborgare med ett hjärta som slår för genus och mänskliga rättigheter. Jag har länge drömt om att bli fredsobservatör. Första gången jag fick höra om arbetet pluggade jag socialantropologi och kände direkt att det var rätt väg för mig att gå, att det var meningen för mig. Sedan dess har jag hunnit ta en kandidat i globala studier med inriktning utvecklingsstudier och har åkt flera varv runt jorden i och med praktik och som ungdomsdelegat i FN. Idag är jag 25 år och är stolt att äntligen få vara fredsobservatör. Mina förhoppningar är att i solidaritet arbeta för att lokala människorättsförsvarares arbete ska möjliggöras. Jag ser fram emot givande möten och nya äventyr.

Jag heter Inés Chadi och kommer från Göteborg. Jag har precis avslutat ett år som fredsobservatör för Krf i Guatemala. Det ska bli väldigt intressant och jag ser oerhört mycket fram emot att nu få jobba i Colombia som befinner sig mitt i fredsförhandlingar med Farc-gerillan; dels för att lära mig om arbetet som fredsobservatör och konflikten i Colombia, samt att få jämföra detta med Guatemala, som skrev under sitt fredsavtal med URNG (Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca) 1996.

Jag heter Vinicius Ribeiro (alla kallar mig för Vince), är snart 26 år och är född och uppvuxen i Brasilien. Jag har nyligen tagit min masterexamen i politik och internationell från Uppsala Universitet. Sedan jag kom till Sverige år 2010 har jag huvudsakligen jobbat ideellt – som praktikant samt volontär – på bl.a. FN-förbundet, Svenska Röda Korset och Svalorna Latinamarika. Den här är däremot första gången jag jobbar i fält. Jag har sedan länge varit intresserad av Colombia och även läst flera av Garcia Márquez böcker (min favoritförfattare), så det känns otroligt spännande att äntligen vara här, få se med egna ögon hur läget ser ut och kunna göra skillnad i mitt kära Latinamerika.

Bli medlem och stöd fredsobservatörerenas arbete för mänskliga rättigheter i Colombia.