colombia-blogg
Intervju med Jorge Cárdenas, ansvarig i frågor rörande territorium i Asociación Orewa

För en tid sedan fick vi möjlighet att sätta hos och prata med Jorge Cárdenas, ansvarig i frågor rörande territorium hos våra medföljda, urfolksorganisationen Asociación Orewa i Chocó, om hur han ser på vår medföljning, framför allt när det rör fall som handlar om återbördande av mark.

I abril 2016 fick ett urfolkssamhälle tillhörande Kristna Fredsrörelsens medföljda Asociación Orewa i kommunen Ungía i norra Chocó en dom till sin fördel i fråga om återbördande om mark. Domen återbördar 3 157 hektar mark till 133 familjer ur urfolksgrupen Embera, i samhället Dóbida Dogibi och säkerställer deras markrättigheter. Det här faller är ett av få fall i Colombia där urfolk fått sin mark återbördad och är en stor vinst för Asociación Orewa. Jorge Cárdenas, som är ansvarig in frågor rörande territorium inom Asociación Orewa, säger att processen har varit svårt, mycket på grund av närvaron av väpnande aktörer i området, aktörer som har motsatta intressen. Ibland finns det en rädsla för att jobba med dessa processer och den internationella medföljningen är viktig.

Med medföljning så känner jag mig mindre utsatt när jag rör mig i territoriet, för jag vet att det är mindre riskfyllt för att då har vi säkerhetsprotokoll och det hjälper mig att känna mig lugnare. Som exempel, utan medföljning går man omkring utan att tänka sig för, men med medföljning är allt mer kontrollerat och tack vare det känner jag mig mer lugn”, säger Jorge.

Kristna Fredsrörelsen skrev 2012 ett orosbrev tillsammans med organisationen Advokater utan Gränser från Kanada för att synliggöra statens brist på skydd till samhällena i området. Dessutom har Kristna Fredsrörelsen medföljt Asocación Orewa i den här processen under flera år, både genom fysiskt medföljning i territorium och påverkansabete på möten och aktiviteter med den statliga myndigheten Unidad de Restitución de Tierras (ung. övers.: Enheten för återbördande av mark).

Jorge Cárdenas. Foto: Kristna fredsrörelsen

Jorge Cárdenas. Foto: Kristna fredsrörelsen

”Med Kristna Fredsrörelsens närvaro i Unguía och Arquía känner vi oss garanterade att makthavarna kommer till området. Och de boende i samhällena känner sig lugnar tack vare den internationella närvaron. I fall som rör återbördande av mark är Kristna Fredsrörelsens medföljning mycket relevant, eftersom det finns väpnade grupper som är emot detta. Vi ser Kristna Fredsrörelsen som en sorts garant för urfolken”, säger Jorge.

Efter domen skrev  Unidad de Restitución de Tierras i sin rapport att medföljningen från Kristna Fredsrörelsen hade varit viktig eftersom området har så lite internationell närvaro.

Kristna Fredsrörelsen medföljer kampen för att minska gruvnäringens påverkan på Chocós floder

Redan när vi öppnade vårt kontor här i Chocó fick vi höra om den illegala gruvdriften och hur floderna förorenades. Nu har det gått tio år och det finns fortfarande mängder med grävskopor och mudderverk som arbetar för att utvinna guld ur flodslammet. Men det är också fler och fler som insett vilka alvarliga konsekvenser denna industri medför. Alla de organisationer som Kristna Fredsröreslen (Krf) medföljer i Chocó arbetar på ett eller annat sätt för att minska den mekaniserade gruvdriftens påverkan på miljön och i år har vi sett flera processer som ger hopp om en bättre framtid.

Delegationen till Quitofloden lämnade Quibdí i två båtar för att höra vittnesmål om miljöförstöringen

Delegationen till Quitofloden lämnade Quibdó i två båtar för att höra vittnesmål om miljöförstöringen

Cocomacia, och Cocomopoca, (båda medföljda av Krf) har tillsammans med flera andra Chocoanska organisationer och med juridiskt stöd från Tierra Digna, lämnat in en stämningsansökan till staten där de menar att gruvdriften och den illegala skogsavverkningen orsakat så alvarliga miljöskador att folkets grundläggande rättigheter kränkts. Efter att ha blivit avfärdat i både första och andra instans beslutade till slut Konstitutionsdomstolen att ta upp fallet till prövning. Inte nog med det men i januari skickade de också två stöddomare till Quibdó för att delta i en kommission till Quitofloden, en av de platser som påverkats mest av gruvindustrin.

Américo Mosquera Rioquito

Américo Mosquera, ordförande för COCOMOPOCA, berättade bland annat om hur flera ledare blivit hotade när de sagt nej till gruvdriften

Deltagarna i kommissionen, som skulle samla in vittnesmål om hur samhällena påverkats av gruvorna, fick lyssna på hur de lokala ledarna berättade om hur barn föds med missbildningar eftersom fisken som föräldrarna äter är full med kvicksilver och hur till och med själva flodens gång har ändrats på grund av mudderverkens jakt på guld. De berättade också om hot mot de ledare som vågar säga nej till gruvdrift, eftersom maskinernas ägare ofta har kopplingar till paramilitära grupper. På vägen till och från mötet kunde vi också se den ödeläggelse som maskinerna orsakat, och hur den frodiga djungeln förvandlats till döda grustag.

160129 Rio Quito retroexcavadora1

Grävskoporna och mudderverken har förvandlat stora delar av djungeln till döda grusöknar, tomma på vegatation

Konstitutionsdomstolen väntas komma med sin dom i juni men civilsamhället sitter inte med armarna i kors och väntar. I april anordnades en annan resa, den här gången för att ta prover och undersöka hur marken och floden skulle kunna återställas. Även denna gång medföljde Krf och både vi och de lokala ledarna fick höra hur en återplantering av skog faktiskt är möjlig, för trots att det finns kvicksilver i vattnet så går det, om det görs på rätt sätt, att göra marken levande igen.

Text och bild: Anders Nordenskjöld, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Året 2015 i Colombia

Under 2015 var det lokala och regionala val i Colombia, en tid för turbulens och politiska kampanjer. Samtidigt fortsatte fredsförhandlingarna mellan den Colombianska regeringen och Farc-gerillan med flera framsteg, bland annat en överrenskommelse för övergångsrättvisa och offrens upprättelse. Här vill vi dela med oss av några av 2015 viktigaste händelser för Kristna Fredsrörelsen i Colombia och våra medföljda organisationer.

Después de los bombardeos se encontraron restos de los artefactos explosivos en la comunidad de Piedra Honda.Tack vare fredsförhandlingarna har stridigheterna mellan Farc-guerrillan och regeringen trappats ner under året, men samtidigt har operationerna mot den andra gerillan ELN intensifierats. I Chocó har detta varit påtagligt då flera etnisk-territoriella organisationer har lidit av bombningar nära deras samhällen. I mars och april drabbades Piedra Honda, som hör till organisationen Cocomopoca, och i november genomfördes bombningar nära flera samhällen vid floden Capá, i territorium som hör till urfolksorganisationen AsOrewa. I Piedra Honda skedde bombningarna så nära att flertalet hus skaddes av splitter. ”En man som lyftes ur sin säng av explosionsvågen föll så illa att han skadades i bröstet”, berättade en av dem som bor i samhället för Krf:s fredsobservatörer som var på plats kort efter anfallen för att stötta organisationen och  och samhället.

150417.Hijxs.Bogota.ShairaLiksom flera andra av organisationen Hijos e Hijas medlemmar kämpar Shaira Rivera för att mordet på hennes pappa, som skedde för sju år sedan, ska klaras upp. Efter att flera av organisationens medlemmar förföljts på gatorna i Bogotá under 2015 har KrF intensifierat sin medföljning och fredsobservatörerna har funnits på plats vid medlemmarnas sida såväl i samband med officiella aktiviteter som i deras privatliv. För ett ökat skydd har också en rad politiska åtgärder vidtagits gentemot polismyndigheten och civila statliga institutioner för att uppmärksamma dem om deras ansvar gällande säkerheten för Hijos e Hijas medlemmar.

 

Bellavista kyrka

I Chocó pågår flera processer gällande kollektiv upprättelse för invånare i samhällen som drabbats av den väpnade konflikten. En av kommunerna som under året arbetat sig framåt i processen är Bojayá där samhället Bellavista drabbades av en massaker 2004 under en sammandrabbning mellan Farc och paramilitärer. 79 personer dog och flera hundra skadades. Under året har Krf varit med på flera träffar i Bellavista för att följa upp processen som ombudsmannen för de mänskliga rättigheterna är ansvarig för att genomföra. ”Jag anmälde min bror och min son försvunna när det hände men har aldrig fått reda på vad som hänt. Ingen har gett dem återupprättelse och det har nu gått tretton år” sa en av ledarna från Bojayá under den andra sammankomsten i Bellavista under 2015.

El 9 de abril 2015 miles de personas de la sociedad civil participaron en la marcha por la paz.Den 9 de april, som sedan 2012 är Colombias officiella minnesdag för konfliktens offer, gick tusentals colombianer ut på gatorna för att demonstrera för freden. I Bogotá demonstrerade Nancy Fiallo som representant för organisationen Kvinnor för Fred som arbetar för kvinnors deltagande och inflytande i fredsprocessen mellan regeringen och Farc-gerillan. Fiallo kritiserar dem som redan pratar om en postkonflikt i Colombia och understryker att ”det leder till att viktiga frågor, som att synliggöra kvinnorna på fredsförhandlingarnas dagordning, utelämnas”.

 SweFOR aprecia el reconocimiento internacional y nacional por el trabajo legítimo de COCOMACIA.

Den etnisk-territoriella organisationen Cocomacia har i mer än trettio år arbetat för territoriellt, socialt och kulturellt självbestämmande och har sedan 2008 medföljts av Krf.  I september tilldelades de av den svenska organisationen Diakonia det pris som årligen går till försvarare av de mänskliga rättigheterna i Colombia. Organisationen valdes ut för sitt långvariga arbete till försvar för de mänskliga rättigheterna. ”Det här priset motiverar oss i vår önskan att fortsätta arbeta för att styra vårt territorium, till livets och de mänskliga rättigheternas försvar” utryckte styrelsen efter utmärkelsen offentliggjordes.

Comision de generoCocomacias genuskommission består av åtta kvinnor från olika samhällen inom territoriet, som sedan 2003 arbetar med att förbättra kvinnornas situation och höja deras röst. Under året var de ute i samhällen för att prata om en möjlig postkonflikt-situation och vikten av kvinnornas deltagande i politiken och samhället. ”Vill vi förändra krävs att vi byter bilden av kvinnan som en sak, mot bilden av en person, en rättighetsbärare, och en partner att dela vårt liv med” berättade Julia Susana Mena, en av kvinnorna i kommissionen.

Som en direkt följd av enorma naturtillgånger utgjorde regionen Magdalena Medio, belägen i den centrala delen av Magdalena-flodens dalgång, epicentrum för konflikten mellan paramilitärer och gerilla under 90- och början av 2000-talet. Konsekvenserna för civilbefolkningen har varit enorma med ett stort antal massakrer, tvångsförsvinnanden och -förflyttningar. Under året har KrF medföljt organisationen Avre som ger psykosocialt stöd till personer och organisationer som fallit offer för konflikten i regionen och som nu återigen oroar sig för att paramilitära aktörer återtar sina ställningar i Magdalena Medio.Som en direkt följd av enorma naturtillgånger utgjorde regionen Magdalena Medio, belägen i den centrala delen av Magdalena-flodens dalgång, epicentrum för konflikten mellan paramilitärer och gerilla under 90- och början av 2000-talet. Konsekvenserna för civilbefolkningen har varit enorma med ett stort antal massakrer, tvångsförsvinnanden och -förflyttningar. Under året har KrF medföljt organisationen Avre som ger psykosocialt stöd till personer och organisationer som fallit offer för konflikten i regionen och som nu återigen oroar sig för att paramilitära aktörer återtar sina ställningar i Magdalena Medio.

CocomopocaOrganisationen Cocomopocas medlemmar bor mestadels i små samhällen ute på den Chocoanska landsbygden. Dessa platser är sedan länge präglade av konflikten och lider av en bristande statlig närvaro. För att höra vad som händer i territoriet har Cocomopoca under året genomfört flera resor, inklusive en så kallad ”Minga” där de åker ut till alla sina samhällen. Mingan, och flera andra resor där de genomfört worskhops har medföljts av Krf, såsom på bilden ovan där Stuard Mena Buenaños och Martín Fabio Mosquera, två av Cocomopocas styrelsemedlemmar berättar för en av Krf:s fredsobservatörer om situationen i Villa Claret, i kommunen Lloró.

151106PalacioJusticiaMoviceDen 6 november fylldes Simon Bolivar-torget i Bogotá av människor som fick återuppleva den traumatiska händelsen då militärens stridsvagnar kör in i justitiepalatset som gerillagruppen M-19 ockuperat och tagit närmare 350 personer som gisslan. Under operationen dödades 98 personer, elva av dem högsta domstolens domare, medan elva personer som sågs lämna palatset vid liv, eskorterade av militären, försvann spårlöst. I år, då tre av de elva återfanns i massgravar, erkände staten sitt ansvar för händelserna, men åtta personer saknas fortfarande. Movice, en av Colombias största rörelser som förenar offer för brott som begåtts av staten, och som under hösten lämnat in en förfrågan om medföljning till KrF, deltog i aktiviterna.

151115 Rios Vivos.Antioquia.expedicion sentipensante3Rörelsen Ríos Vivos i regionen Antioquia i nordvästra Colombia samlar grupper av människor som anser sig drabbade av bygget av landets största vattenkraftverk Hidroituango. Ríos Vívos fördömer de kränkningar av mänskliga rättigheter man anser sker i samband med projektet och föreslår alternativa utvecklingsprojekt, något som uppmärksammats i en rapport från SwedWatch. Efter en förfrågan från Ríos Vivos har KrF under 2015 utvärderat möjligheten att medfölja rörelsen och förutom provmedföljningar har de hot som riktats mot några av röreslens medlemmar lyfts under möten med polis och militär i regionhuvudstaden Medellín.

Fredsobservatörerna för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Colombias minoriteter kräver ett mångfaldsperspektiv för utveckling

Representanter från de etniska grupperna i Chocó understryker vikten av ett mångfaldsperpektiv i utvecklingssamarbeten under UNCHRs och Ombudsmannamyndigheten för Mänsklig Rättigheters forum kring mångfald i Quibdó. 

I Colombia utsätts de etniska minoritetsgrupperna afrocolombianer och ursprungsfolk konstant för diskriminering och stigmatisering. Enligt artikel 7 och 13 i den colombianska grundlagen lovar staten att erkänna och skydda den etniska och kulturella diversiteten i det colombianska samhället. Alla ska vara lika inför lagen utan att diskrimineras baserat på kön, etnisk tillhörighet, språk, religion eller politiskåskådning. Förordningarna 4633 och 4635 tillger även rätten för stöd och gottgörelse, samt återlämnande av markrättigheter för etniska minoritesgrupper. Däremot menar representanter från dessa grupper att de istället för att åtnjuta sina rättigheter har avhumaniserats i det colombianska samhället och kräver nu att deras perspektiv tas på allvar. Baltazar Mecha Forastero, ursprungsbefolkningsledare och forskare anser att:

Alla erkänner vår existens men det är inte tillräckligt för att implementera ett mångfaldsperspektiv då ingen känner till vår kultur och vad som är viktigt för oss. Ursprungsfolkets särskilda synsätt och föreståelse är vad som behövs för att stärka organisationer och utvecklingsprojekt

Under forumet riktades stark kritik mot statliga och internationella utvecklingsprojekt som tenderar att utelämna ett mångfaldsperspektiv. En utmaning uppstår när grupper som berörs av projekten inte är delaktiga i planering av dessa, samt att det sedan fattas mekanismer för att utvärdera delaktighet i de fall då det väl genomförts. Förutfattade meningar och stereotyper formar föreställningar om vilken typ av hjälpinsatser som grupperna behöver. Ursprungsfolk ger exempel på projekt som syftar till att säkra tillgången till mat som enbart har inneburit bidrag med frön som inte är anpassade efter deras form och tradition av jordbruk. Juan de Dios Mosquera från den sociala rörelsen “Cimarrón” som arbetar för afrocolombianers rättigheter menar att det koloniala arvet som än idag negativt påverkar det dagliga livet för arfobefolkningen inte tas med i analysen vid utformandet av utvecklingsprojekt. I praktiken hamnar ett mångfaldsperspektivet många gånger enbart i de internationella organisationernas rapporter utan att få genomslagskraft för dem det egentligen berör.

Deltagarna på forumet ser dock hoppfullt på framtiden då flera lokala initiativ växt fram. De påminde organisatörerna om att ett mångfaldsperspektiv inte är till för experter utan att det är minoritetsbefolkningen som är den aktör som kan bidra till att det får verklig genomslagskraft. Kristna fredsrörelsen som fanns på plats på forumet medföljer både ursprungsbefolkningen och arfocolombianer för att stödja dem i deras arbete att kräva sina rättigheter, utifrån deras villkor och perspektiv.  Ombudsmannen Luis Enrique Abadía García avslutade forumet med att belysa att mångfaldsperspektivet är nödvändigt den transitionella rättvisan för att kunna uppnå en varaktig fred, där befolkningen har en viktig roll.

I videon nedan kan ni se ett utdrag ur Forumet för mångfald i Quibdó där unga afrocolombianer visar upp en traditionell dans.

Text & Video: Paulina Nybratt Sandin, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó, Colombia

 

Lagen som gav afrocolombianerna rätt till sin mark

Lag 70, den historiska lag som reglerar många av afrocolombianernas rättigheter, framförallt den till sin kollektivt ägda mark, återkommer ständigt i arbetet i Chocó. Men vad innebär den egentligen, och hur kom lagen till? Humberto Mosquera Andrade, en av de ledare som var med lagen togs fram, berättar:

Det fanns två anledningar till att vi började organisera oss. Den ena var kränkningarna av de territoriella rättigheterna: Stora skogsföretag började arbeta i området utan tillstånd från oss som bodde där. Till en början hjälpte folket företagen med att märka ut träd och berätta om de olika arterna, för de trodde det skulle leda till utveckling. Men efter en tid såg vi vad som höll på att hända: att de tog våra resurser utan att skapa något välstånd för oss. Den andra anledningen var statens mycket bristfälliga intresse i att erbjuda utbildning och hälsa. Det fanns varken tillräckligt med skolor eller vårdcentraler.

Humberto1

Humberto Mosquera Andrade deltog i kampen för afrocolombianers rätt till sin mark.

Det var däför samhällena 1982 började organisera sig och i slutet på 1986 hölls ett stort möte i Puné, som ligger vid Atratofloden. Där valdes en styrelse och på så vis skapades ACIA, Acociación Campesina Integral del Atrato (ung. Atratoflodens bondeorganisation). På andra platser i Chocó, såsom Baudó och Río Sucio bildades liknande organisationer. Dessa, tillsammans med Orewa (den stora ursprungsfolksorganisationen i Chocó) startades en förhandlingsgrupp för att ta fram förslag.

1991 pågick en stor process för att förnya Colombias grundlag, men afrocolombianerna i Chocó hade ingen representant i detta arbete. Därför organiserades en stor chirimía-dans i Quibdó med massor av människor från territoriet. Humberto minns hur det var:

Det var genom den dansen som vi med icke-våld ockuperade rådhuset, katedralen och Incora (det statliga kontor som hade ansvar för jordfrågor).

En av ursprungsfolkens representanter i arbetet med den nya grundlagen, Francisco ’Pacho’ Rojas, tog detta till sig och på sätt inkluderades en övergångsbestämmelse i 1991 års grundlag som innebar att staten hade två år sig på att införa en lag som skulle erkänna afrocolombianernas rätt till sin mark.

lag och grundlag

Lag 70 tillsammans med Colombias grundlag garanterar rätten till jorden.

1993 skapades därför lag 70, vars tredje kapitel ger afrocolombianer rätten att organisera sig i så kallade Consejos Comunitarios (ung. kollektiva råd) och att de på så sätt kan få ägandebevis på den mark de äger gemensamt. I ACIAs fall valde de att samla alla 120 lokala kollektiva råd i en stor organisation som de döpte till COCOMACIA (Consejo Comunitario Mayor de la Asociación Campesina Integral del Atrato). Idag har organisationen titel på nästan 700 000 hektar i Chocó och det bor runt 45 000 människor i deras territorium.

1flygfoto Choco

Atratofloden är Chocós största flod och tack vare lag 70 har folket ägandebevis till stora delar av marken som den ringlar sig igenom.

Utöver rätten till kollektiv titel för marken som afrocolombianerna bor på så har lag 70 tre andra grundpelare:  afrocolombianeras identitet, utveckling för afrocolombianerna på deras villkor samt ett stärkande av politiska och organisativa processer. Och även om afrocolombianer runt om i Colombia nu har lyckats få ägandebevis på 5.5 miljoner hektar så är det mycket som fortfarande fattas gällande dessa andra tre punkter.  Staten har ännu inte uppfyllt de förpliktelser som dessa andra delar av lagen ger. Zulia Mena Garcia, en annan av ledarna i kampen när lagen togs fram och sedermera borgmästare i Quibdó sammanfattar:

Kampen måste gå framåt tillsammans med ursprungsfolken, vi behöver återknyta till den enhet som fanns på 80 och 90 talen när vi lyckades kräva igenom lagen, om vi gör så kan vi även nu kräva vår rätt.

Text och bild: Anders Nordenskjöld, fredsobervatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó