colombia-blogg
Colombia närmar sig ett fredsavtal efter ny överenskommelse på Kuba

Onsdagen den 23 september var en historisk dag för fredsprocessen i Colombia. Efter nästan tre år av fredsförhandlingar i Havanna mellan Farc-gerillan och regeringen har Colombias president Juan Manuel Santos tillkännagivit att ”om exakt sex månader säger vi ett definitivt farväl till kriget i Colombia”. Uttalandet kommenteras med optimism av flera colombianska medier, medan civilsamhällets organisationer menar att flera frågor återstår att lösa.

För en dryg vecka sedan meddelade president Santos via Twitter att han var på väg till Kuba där fredssamtalen pågår och avslutade med orden ”freden är nära”. Detta skapade stor nyfikenhet bland colombianerna – för första gången skulle presidenten komma till Kuba sedan förhandlingarna inleddes. Efter många spekulationer kom beskedet några timmar senare: parterna hade nått en överenskommelse kring övergångsrättvisa och upprättelse för konfliktens offer, en knäckfråga som tagit ett och ett halvt år att enas kring. Människorättsadvokaten Nancy Fiallo uttrycker förväntan efter beskedet:

Som alla andra som fortfarande tror på fred känner jag spänning och hopp. Man har äntligen nått ett minimiavtal gällande offrens upprättelse och detta öppnar dörren mot en sanningskommission.

 

Nätverket Mujeres por la Paz, där Nancy Fiallo ingår, demonstrerar för freden.

Nätverket Mujeres por la Paz, där Nancy Fiallo ingår, demonstrerar för freden.

Det juridiska system man nu kommit överens om innebär inrättandet av särskilda domstolar för fred med syfte att bekämpa straffriheten, få fram sanningen, bidra till att kompensera offren och straffa dem som är ansvariga för grova brott begångna under konflikten – både gerillasoldater och statliga aktörer. Samtidigt talas det inte om fängelse för alla brott, utan om ”frihetsberövande under särskilda villkor”, medan det för vissa politiska brott kommer att ges amnesti. Farc-gerillan kan delta i detta system för övergångsrättvisa endast om de lägger ned sina vapen inom sextio dagar efter att det slutgiltiga fredsavtalet undertecknats. Stalin Ballesteros som är medlem i organisationen Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad, menar att man inte kan förvänta sig total rättvisa:

Avtalet kommer att innebära en viss grad av straffrihet. Det här innebär en uppoffring som görs av hela det colombianska samhället, speciellt av konfliktens offer. För att få slut på dödandet och för att uppnå största möjliga grad av sanning offras den straffrättsliga rättvisan.

Regeringen och Farc-gerillan har nu kommit överens om fyra av de sex punkterna på agendan: landreform, en policy för att komma tillrätta med den illegala drogindustrin, möjligheten till politisk delaktighet för Farc-gerillans medlemmar efter ett fredsavtal och hur brott som begåtts under konflikten ska bestraffas. Punkterna som kvarstår är hur offren för konflikten ska kompenseras och hur avmobiliseringen av gerillasoldaterna ska gå till. Efter att man kommit överens på dessa punkter kommer Colombias regering att be befolkningen att godkänna fredsavtalet i en folkomröstning, innan ett fredsavtal kan skrivas under.

Att sälja in ett fredsavtal till den colombianska befolkningen är en utmaning som ska tas på allvar. Willian Rivas Torres är jurist på  den etnisk-territoriella organisationen Cocomacia  i regionen Chocó där närvaron av både Farc-gerillan och regeringens trupper är stor. Han är en av dem som menar att fredsförhandlingarna på Kuba hittills inte tagit tillräcklig hänsyn till dem som lever mitt i konflikten:

Till vårt territorium har fredssamtalen inte nått – här har ingen dialog förts. Det hade behövts ett kontinuerligt samtal med oss som lever här för att uppnå verklig fred.

Erika Hellberg, Vinicius Brum Ribeiro (text) och Linnéa Lagergren (foto),  fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Colombia demonstrerar för fred med förnyat hopp

För 67 år sedan trädde datumet den 9 april in i historien som en av de mest symboliska dagarna för det colombianska samhället. På denna dag vid middagstid mördades Jorge Eliécer Gaitán, den dåvarande ledaren för Colombias liberala parti och dess presidentkandidat i valet 1948. Gaitán var en mycket karismatisk och omtyckt politiker och mordet utlöste en våg av våldsamma protester och statligt förtryck över hela landet och är numera erkänd som ett startskott till den väpnade konflikten som har härjat i Colombia sedan dess.

Det var alltså ingen slump att den Colombianska kongressen 2012 beslutade att via Lagen om offrens rätt instifta en dag för att årligen hedra den nationella minnesdagen för solidaritet med konfliktens offer den 9 april. Sedan dess har dagen firats med fredsdemonstrationer där tusentals invånare deltar över hela landet. Men i år tycktes marschen ha haft en djupare betydelse för de flesta colombianer. Tack vare den positiva utvecklingen i fredsprocesen mellan Farc-gerillan och president Santos regering gavs intrycket om att det fanns mycket hopp i luften.

 

Organisationer MOVICE & Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad marscherar för fred

Organisationen Hijos e hijas som jobbar för minnet och mot straffrihet demonstrerar för fred den 9 april.

Enligt Kristna Fredsrörelsens medföljda Shaira Rivera från Hijos e hijas beror detta på faktumet att innehållet i fredssamtalen först nyligen började offentliggöras. Rivera säger:

“Fredsförhandlingarna gick igenom en fas där det var bara en dialog mellan Farc- gerillan och staten, och ingen annan. Det offentliggjordes till det civila samhället för knappt ett och ett halvt år sedan. Det är därför vi inte var så fokuserade på fredsförhandlingarna under tidigare år”.

Vilken postkonflikt?

Fredssamtalen mellan Farc-gerillan och Santos regering verkar ha kommit så pass långt att många politiker och tidningar nuförtiden nästan bara talar om postkonflikt. Det civila samhället i Colombia menar att det är för tidigt att tala om postkonflikt. Människorättsförsvararen Nancy Fiallo som KrF medföljer förklarar varför:

“Det är väldigt förhastat att prata om postkonflikt ännu. I Colombia finns det igen postkonflikt, då det finns flera beväpnade grupper fortfarande idag. När det pratas om postkonflikt utelämnas andra viktiga frågor som att synliggöra kvinnorna på fredsförhandlingarnas dagordning.”

 

Människorättsförsvarare Nancy Fiallo och nätverket Mujeres por la Paz marscherar för större kvinnligt deltagande i fredsprocessen.

Människorättsförsvarare Nancy Fiallo och nätverket Mujeres por la Paz marscherar för större kvinnligt deltagande i fredsprocessen.

En succé

Trots att fredsprocessen inte går enligt den planerade tidtabellen och många punkter återstår att diskuteras, var fredsmarschen ändå en succé för Fiallo:

“Den var en succé av två anledningar: dels för att den synliggjorde konfliktens offer och dels visade allmänt stöd för fred. För två år sedan kom ungefär 60 000 personer till Bogotá för att stödja konfliktens offer och fred. I år fanns det ett konkret stöd till fredsförhandlingarna mellan regeringen och Farc-gerillan och deltagandet var mycket större.”

För Shaira Rivera var fredsmarchens budskap tydligt: ”Det vi colombianer tror på, både som ett samhälle och som politiska subjekt, är att vi måste stoppa det här kriget och stoppa det nu!”

Text: Vinicius Brum Ribeiro, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá, Colombia

Bilder: Linnéa Lagergren & Vinicius Brum Ribeirofredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá, Colombia

Kvinnliga ledare träffas för att tala om fred

I början av juni träffades kvinnliga ledare från hela den colombianska karibiska regionen.

Platsen var Matitas, ett litet samhälle i delstaten La Guajira, och vi från Kristna Fredsrörelsen åkte dit med Nancy Fiallo från Mujeres por la Paz (Kvinnor för fred).  Mujeres por la Paz håller nu på att planera en stor demonstration i Bogotá i november för att fortsätta att visa sitt stöd för fredsförhandlingarna och samtidigt lyfta kvinnornas fredsagenda. Som ett led i det arbetet åker de runt till olika delar av landet för att träffa lokala organisationer. Tanken med resorna är att stärka lokala ledare och organisationer samtidigt som Mujeres por la Paz växer.

Att man valde just Matitas som mötesplats är ingen tillfällighet. Carmen Sánchez, en MR-försvarare som jobbat flera år i La Guajira och som förra året blev utsedd till en 25 colombianskor som förändrar världen (av den spanska biståndsorganisationen AECID) förklarar:

– Vi vill stärka kvinnorna här ute i landsbygden. Matitas är ett litet samhälle med endast 2000 invånare och med stor fattigdom. Flera gånger har guerillan och paramilitärerna tagit sig in i samhället och hotat folk. Invånarna är vana vid att olika personer dyker upp, erbjuder hjälp och sen försvinner. Vi vill visa dem att vi bryr oss om samhället och tänker fortsätta jobba med att hjälpa människorna här att organisera sig och ställa krav på politikerna.

Carmen Sánchez inleder mötet

Carmen Sánchez inleder mötet

Och apropå politiker är det ingen brist på dem i La Guajira under mötet den här helgen. I regionhuvudstaden Riohacha, en halvtimmes bilfärd från Matitas, har ett hundratal borgmästare från hela landet samlats till ett stort nationellt möte. Vi ser dem åka runt i bussar på olika utflykter, äta på olika restauranger. Carmen Sanchez och hennes kollegor jobbar under helt andra förutsättningar:

– Vi bad borgmästaren här i Riohacha att stödja vårt event. Resultatet blev att vi fick låna en buss men endast 400 kr i bensinpengar. Vi fick låna en massa stolar och bord men ingen hjälp att transportera dem.

Men Carmen och hennes kollegor har trots det knappa stödet lyckats organisera mötet i Matitas. Under två dagar diskuteras kvinnornas situation ute på landsbygden och även om det kommer färre deltagare än väntat så knyts många nya kontakter. Under utvärderingen dagen efter eventet är alla glada och hoppfulla. ”Jag känner mig som fisken i vattnet”säger en kvinna som på 70-talet organiserade kvinnor ute i La Guajiras landsbygd. ”Det är dags att väcka det civila samhället till liv här”.

 

Glada deltagare avslutar mötet i Matitas

Glada deltagare avslutar mötet i Matitas

Våldet och konflikten har gjort att många slutade engagera sig men nu är man på gång igen i La Guajira. Pa’lante! (framåt!) är vad som gäller, säger kvinnorna. Och det känns som att det här bara är början. Rummet är fyllt av energi. Beslut tas om framtida möten och bättre strategier. Till den stora manifestationen i Bogotá i november kommer La Guajira att skicka 200 deltagare.

Fredsförhandlingarna pågår i långsam takt långt borta i Havanna men den här helgen blir det påtagligt att de fyllt några kvinnor i La Guajira med ny energi. Plötsligt finns det hopp om en bättre framtid och då vill man vara med och stödja och påverka fredsprocessen. Mujeres por la Paz är nu representerade och organiserade i La Guajira, fortsättning följer.

Nancy Fiallo tillsammans med Maria o David från Krf

Nancy Fiallo tillsammans med Maria o David från Krf

 

img_1581

 

img_1589

 

David Echeveste, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogota