colombia-blogg
Kvinnor som bygger fred i Putumayo

 

Två nätverk av kvinnoorganisationer, Kvinnor för Fred som är ett nationellt nätverk och den regionala alliansen ”tejedoras de vida” arbetar tillsammans för att främja en hållbar fred med ett jämställdhetsperspektiv.
Två nätverk av kvinnoorganisationer, Kvinnor för Fred som är ett nationellt nätverk och den regionala alliansen ”tejedoras de vida” arbetar tillsammans för att främja en hållbar fred med ett jämställdhetsperspektiv.

I södra Colombia, vid gränsen till Ecuador, ligger provinsen Putumayo. Där arbetar 40 kvinnorganisationer tillsammans i ett regionalt nätverk, Asociación Alianza Departamental de Organizaciones de Mujeres “Tejedoras de Vida” (ungefär: Kvinnliga regionsnätverket för vävandet av den sociala sammanhållningen). Syftet med näverket är att stärka kvinnor och deras organisationer och på så sätt bidra till fred och jämställdhet i Putumayo. Kristna Fredsrörelsen medföljde i slutet av 2014 Nancy Fiallo, en människorättsadvokat från Bogotá, som tillsammans med kvinnonätverket organiserade en workshop om fredsprocessen som pågår i Colombia och vikten av att bygga fred med ett jämställdhetsperspektiv.

Putumayo har drabbats hårt av den väpnade konflikten. I området finns både ilegala och legala väpnade aktörer, det vill säga FARC-gerillan, paramilitärer och militärer. De stora ilegala odlingar av kokaplantor, guld- och koppargruvor, och de stora oljekällorna har bidragit till att konflikten har eskalerat med narkotikahandel, utpressning av gruv- och energiresurser, och en ökad militär närvaro. Som ofta i Colombia är det civilbefolkningen som kommer i kläm.

Nancy Sanchez, en av grundarna till kvinnonätverket, berättar om grundandet av organisationen. ”Den här regionen var dominerad av Farc. När paramiliterna anlände år 1999 började massakrerna på sociala ledare. Efter massakrerna började tvångsförsvinnanden. 90 % av personer som hade en ledarroll försvann. Mellan 1998-2005 hade Putumayo skrämmande våldsnivåer. Det var förfärligt. Nätverket grundades 2005, i ett kritiskt skede av konflikten. Den bildades för att göra motstånd, som svar på den humanitära krisen.”

Onofre Cordoba, urbefolkningens ledare (gobernadora) i Villa Rosa, är en av deltagarna på workshopen. Hon är orolig för oljeutvinningen och gruvnäringen i Putumayo eftersom det påverkar miljön väldigt mycket. ”Vi arbetar för livet och jorden. Men vad finns kvar efter oljeutvinnigen? Bara öken”. Onofre säger att internationell medföljning är det enda sättet att höras.

Onofre Cordoba, urbefolkningens ledare i samhället  Villa Rosa, Putumayo, är en av deltagarna på workshopen. Hon är orolig för oljeutvinningen och gruvnäringen i Putumayo eftersom det påverkar miljön väldigt mycket. ”Vi arbetar för livet och jorden. Men vad finns kvar efter oljeutvinnigen? Bara öken”. Onofre säger att internationell medföljning är det enda sättet att höras.

Nätverket arbetar med att stärka och förena kvinnorna och deras organisationer i Putumayo genom strategier för att kräva sina politiska, sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, för att i slutändan få tillbaka den sociala sammanhållningen som har slagits sönder av konflikten och våldet, och på så sätt bidra till en varaktig fred.

Nancy Sanchez berättar att de vill skapa fred genom ett genusperspektiv. ”Kvinnorna kommer att bidra till att främja freden . Att stärka dem ekonomisk och politisk är nyckeln till att stärka kvinnors ledarskap”.

Fátima Mueriel, den nuvarande presidenten berättar att genom ett projekt med FOS[1], en fond som svenska och norska ambassaden i Colombia finansierar, ger de kapacitetsutveckling i entreprenörskap. De fokuserar på kvinnor som är småföretagare, för att uppmuntra dem att inte återvända till att till exempel odla kokablad. ” Deras entrepenörskap är även fredsinitativ, för utan mat finns det ingenting” säger Mueriel. Genom entrepenörsutbildningarna vill de också förmedla en positiv bild av freden till gräsrotsnivå, vilket de till viss del redan har lyckats med.

Fátima Muriel, presedenten för alliansen, berättar för deltagarna om alliansens arbete och kamp under åren.

Fátima Muriel, presedenten för alliansen, berättar för deltagarna om alliansens arbete och kamp under åren.

Namnet ”Tejedoras de Vida” (livets väverskor) syftar till hur de ser sin roll i ett samhälle drabbat av den väpnade konflikten. De överlever och övervinner de extremt svåra förhållandena genom att organisera sig, kämpa mot diskriminering och våld, och därmed i praktiken väver de den sociala strukturen som förstörts av kriget.

Nancy Fiallo som arbetar med Kvinnor för Fred, ett annat kvinnonätverk, uttrycker sig uppskattande om Krfs närvaro. Enligt Fiallo bidrar det till att kvinnorna känner sig säkra under workshopen och att de upplever sig ha internationellt stöd i arbetet med att kräva sina rättigheter.

Luisa Karst, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

 

 


[1] http://www.foscol.org/

Året 2014 i Colombia: fredsförhandlingar och hot

DSC_6328

År 2014 var dubbelt valår i Colombia med både kongress- och presidentval. Fredsförhandlingarna mellan staten och Farc-gerillan blev det centrala temat under presidentvalskampanjen. KrF:s medföljda Francisco Mosquera sa att ”valet handlar i princip om två olika hållningar: den ena för fortsatt väpnad konflikt och den andra för att förhandla fram ett fredsavtal”. Juan Manuel Santos blev omvald som president i juni.

DSCF6710

Människorättsförsvararen Nancy Fiallo (andra från vänster) är aktiv i nätverket Kvinnor för fred (Mujeres Por la Paz). Tillsammans med andra colombianska kvinnoorganisationer lämnade de sina förslag på hur kvinnor ska inkluderas i fredsprocessen till FN:s chef i Colombia Fabrizio Hochschild, Kubas ambassadör Jorge Iván Mora Godoy och Norges ambassadör Lars Vaagen.

WP_20150118_002

Året 2014 fick en dyster början i Chocó. Fem personer omkom i ett bombdåd mot en matbutik i provinshuvudstaden Quibdó. Hundratals chocoaner samlades till fredsmarsch efter explosionen. Invånaren i Quibdó, Albeiro Moya, sa ”att delta i manifestation var viktigt för att visa att samhället tar avstånd mot våld och visa sympati för offren i bombdådet. Dessutom var syftet att påminna makthavarna om att den senaste händelsen bara är en i raden av våldsyttringar i Chocó och att de måste ta större ansvar i strävandet för ett fredligare samhälle.

WP_20140311_016-2

Välkomst och avsked i mars-april. Julia Andén, Alia Ibragimova, Anders Nordenskjöld och Viena Rainio inledde sitt arbetet som fredsobservatör medan Zofie Bengtsson, Corinne Johnson, Matts Olsson och David Echeveste åkte hem efter avslutad tjänst. Anders fotograferades utanför migrationsverket för fredsobservatörernas colombianska id-kort.

DSC_6522

I Chocó fortsätter den olagliga gruvdriften att ställa till med problem. Enligt KrF:s medföljda organisationer i Chocó är också den statliga strategin för utvinning av naturresurser via multinationella gruvföretag problematisk. Staten har delat ut gruvkoncessioner åt multinationella företag på mark som tillhör afrocolombianska- och urfolksorganisationer.

altAid1XUaz2Uf3tA10fg4dyWxTfVJlyzU9C0mFVFKfLCy7

Den humanitära situationen i regionen är svår. Ett nödrop från de sociala organisationerna kom i juli. De första massiva tvångsförflyttningarna skedde i maj. Enligt Uariv, myndigheten för återupprättelse för konfliktens offer, blev sammanlagt 6.269 personer i Chocó tvungna att fly sina hem under 2014. Organisationerna protesterade under det gångna året också mot militärens sociala insatser.

DSCF6436

Colombias väpnade konflikt har pågått i över 50 år. I fjol inkluderades offren i fredsprocessen. KrF:s medföljda deltog bl.a. i det nationella forumet om konfliktens offer och två medföljda reste som representanter för offren till Kuba. Alia Ibragimova under en medföljning tillsammans med Federico Giraldo från organisationen Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad som jobbar för historisk rättvisa.

DSCF6441

Trots pågående fredsförhandlingar fortsätter situationen för människorättsförsvarare vara svår i Colombia. Under hösten bevittnade vi en hotvåg mot flera människorättsförsvarare, bland dem KrF:s medföljda Camilo Álvarez.

DSCF4568

KrF:s 10-åriga närvaro i Colombia uppmärksammades med ett event i Bogotá i september. Behovet av internationell medföljning diskuterades av en panel som bestod av experter inom området. Cocomacias ordförande Fanny Rosmira Salas Lenis säger att internationella observatörer behövs i landet även efter ett eventuellt fredsavtal mellan regeringen och Farc-gerillan för att övervaka att överenskommelserna efterlevs.

WP_20140426_010

I november fick Chocó stor medieuppmärksamhet efter att en högt uppsatt colombiansk general blev bortförd av Farc-gerillan. Fredsförhandlingarna i Havanna lades på is men återupptogs kort efter att generalen frigavs efter två veckors fångenskap. I december förklarade Farc-gerillan ett unilateralt eldupphör på obestämd tid. Året 2015 har inletts med svaga spekulationer om att regeringen eventuellt går med på ett ömsesidigt eldupphör.

Markus Esbjörnsson (bild) och Viena Rainio (text & bild), Fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Ett avgörande val för Colombias framtid

Söndagen den 15 juni gick colombianerna till presidentval. För KrFs medföljda organisationer i Colombia har valet och det politiska klimatet stor påverkan på deras förutsättningar att genomföra sitt arbete. Både möjligheter och svårigheter. ”Freden har aldrig varit så nära som nu”, säger Nancy Fiallo, advokat och MR-försvarare i Bogotá.

Valet stod mellan den sittande presidenten Juan Manuel Santos och Óscar Iván Zuluaga. Opinionundersökningar förutspådde ett jämnt val mellan kandidaterna. Santos, som under hela valkampanjen hade fredsprocessen i fokus, vann den andra valomgången med 51 procent mot Zuluagas 45 procent. Enligt KrFs medfölja organisationer var det just möjligheten till ett fredsavtal som gjorde att colombianerna gav Santos en andra mandatperiod. ”Det var möjligheten till fred som vann”, bekräftar Fiallo.

Nancy Fiallo känner stor lättnad efter presidentvalet

Nancy Fiallo känner stor lättnad efter presidentvalet

Valdeltagandet ökade i andra omgången till 48 procent jämfört med första omgångens 40 procent.

William Rivas Torres som är juridisk rådgivare på Cocomacia i Chocó röstade inte eftersom han bor långt ifrån sin vallokal, ett problem han delar med en stor del av befolkningen i regionen. Många röstar inte trots att de skulle vilja.

Antalet blankröster var stort, fyra procent. Carmen Navia Mena på Cocomacias genuskommission var en av de som röstade blankt. ”Jag ville inte lägga min röst på någon av kandidaterna. Jag önskar något annat för Colombia.”

Carmen Navia Mena, från den etnoterritoriella organisationen Cocomacia, var skeptisk till båda presidentkandidaterna

Carmen Navia Mena, från den etnoterritoriella organisationen Cocomacia, var skeptisk till båda presidentkandidaterna

”Vårt land är splittrat”, säger Fiallo. Enligt henne handlade valet i stort sett om två motpoler, ”det stod mellan fred och krig, och nästan sju miljoner av befolkningen röstade för krig.”

Rivas Torres förklarar att uppfattningen av fred till stor del är beroende av var i landet man bor. Enligt honom har befolkningen i storstäderna inte upplevt den väpnade konflikten på samma sätt som de som bor på landsbygden. Därför, menar Rivas Torres ”är folk beredda att rösta för en politik som vill skapa säkerhet genom vapen, men vi som har upplevt konflikten här i samhällena vill ha ett eldupphör.” ”Men freden är en process”, fortsätter han. Hans åsikt är att i Havanna förhandlar de inte om fred – för fred kan man endast förhandla med offren. Med var och en av dem. ”För oss (MR-organisationer) handlade valet den här gången om att välja mellan två dåliga kandidater av vilka vi valde den mindre onda.”

Alvaro Frìas från Hijos e Hijas por la memoria y contra la impunidad ser att valresultatet innebär både möjligheter och hinder för organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter i Colombia.

-Det skapar möjligheter för ökat samarbete mellan presidenten och organisationer för mänskliga rättigheter och fred. Det var inte möjligt under 2002-2010. Vi kan få en större roll och positionering än vi innan haft tillgång till. Men förföljningarna och trakasserierna mot människorättsförsvarare kommer att fortsätta, menar Frías.

– Vi måste börja prata om ett ”post-avtal” inte en postkonflikt. Konflikten kommer att fortsätta under en lång tid framöver, och den verkliga konstruktionen av fred kommer att ta 20-30 år.

Krf medföljer Diana Gómez i Bogotá, bland annat till åklagaren där de utreder mordet på hennes pappa.

Krf medföljer Diana Gómez i Bogotá, bland annat till åklagaren där de utreder hennes pappas dödsfall.

Diana Gómez är också med i Hijos e Hijas, och hon håller med om att konflikten inte tar slut i och med ett avtal.

– Vi anser att en av våra största insatser är att bidra till fred. Vi vill att kriget ska ta slut. Vi är medvetna om att ett slut på den väpnade konflikten skulle innebära större möjligheter till att bli hörda för oss och andra i civilsamhället. Men som tidigare erfarenheter berättar gällande förhandlingar i interna väpnade konflikter så finns det stora risker att kriget fortsätter, som vi har sett i Centralamerika.

Hoppet om fred och rättvisa ser ut att ha växt med presidentvalet, men KrFs medföljda organisationer ser stora hinder både på vägen och efter ett avtal. Ett fredsavtal innebär inte att de mänskliga rättigheterna respekteras.

– Vi på Hijos e Hijas vill uppleva fred och vi förslår en övergång som på riktigt möjliggör konstruktionen av en rättvis, stabil och hållbar fred, avslutar Gómez.

Text: Julia Andén fredsobservatör Kristna fredsrörelsen Colombia

Foto: Kristna fredsrörelsen Colombia

Ett rättsfall som ger kalla kårar

”I det här fallet känner jag dödens kyla. Trettioåtta vittnen har antingen blivit mördade eller försvunnit sedan rättsprocessen inleddes.” Det är människorättsadvokaten Nancy Fiallos spontana kommentar efter att vi medföljt henne under rättegången mot före detta kongressledamoten Luis Fernando Almario Rojas, som står åtalad för paramilitära kopplingar och för anstiftan till massakern på familjen Turbay.

Den 29 december år 2000 mördades parlamentsledmoten Diego Turbay. Han, hans mamma Ines och fem andra medpassagerare massakerades när de reste mellan Florencia och San Vicente i Caquetá i södra Colombia. En förundersökning inleddes, men redan från början stötte utredningen på svårigheter. Sju taxichaufförer som polisen hade förhört hittades mördade redan några dagar efter förhören. Flera andra som satt inne på information om fallet tvingades kort därefter att flytta på grund av alla de hot de mottagit.

Efter flera vändor mellan olika instanser drivs fallet nu i Högsta domstolen i Bogotá

Efter flera vändor mellan olika instanser drivs fallet nu i Högsta domstolen i Bogotá

Dessa omständigheter gjorde att fallet avstannade nästan helt. Det var inte förrän 2007 som det tog fart igen när kongressledamoten Fernando Almario var under utredning för att ha använt sig av kopplingar till paramilitären för att bli invald. Det visade sig snart att han inte inte bara haft kopplingar till de paramilitära grupperna Autodefensas Unidas de Colombia (AUC) och Frente Sur de Andaquies, utan också till Farc. En av Farcs före detta säkerhetsansvariga vittnade om hur Almario varit med på ett möte med gerillaledare för att planera en politisk och ekonomisk allians. Vittnet berättade också att mordet på Turbay var en del i denna allians. Ett annat vittne bekräftade att innan mordet på Turbay hade Almario betalat honom en halv miljon pesos för att han skulle skicka ett meddelande till en av gerillaledarna som var med på det tidigare nämnda mötet.

Sedan fallet påbörjades har 38 vittnen antingen försvunnit eller blivit mördade. Av Högsta domstolens två huvudvittnen, de som pekade ut kopplingarna mellan Almario, paramilitären och gerillan, har en mördats och den andra ligger i koma efter ett skottattentat. Den 15 februari 2009 mördades det senaste vittnet som hade pekat ut Almario som ansvarig för mordet på Turbay, bara ett kvarter ifrån polisstationen i Puerto Rico i Caquetá. Vittnets bror har berättat hur han hade tröttnat på att skicka brev till myndigheterna för att be om skydd utan att något hände. Trots alla dessa mord har staten inte tilldelat säkerhetsåtgärder till något av vittnena.

Nancy Fiallo, som följer fallet för att rapportera om vad som händer, berättar: ”Jag har aldrig varit med något så hänsynslöst

Nancy Fiallo är advokat och observerar rättsfall gällande mänskliga rättigheter i Colombia.

Nancy Fiallo är advokat och observerar rättsfall gällande mänskliga rättigheter i Colombia.

som detta. När du sätter dig bredvid någon som du vet har beordrat så många mord, det är klart du blir rädd.” Det är detta som är vårt som jobb fredsobservatörer här i Colombia. Att med vår närvaro stärka människorättsförsvare i deras arbete. Det är därför jag sitter här bredvid Nancy och lyssnar på vittnesmålen i Högsta Domstolen. Vi är ensamma i rättssalen och hade inte vi och Nancy varit här hade kanske ingen berättat om fallet. Ett av vittnena berättar sin historia över videolänk och befinner sig egentligen någon annanstans, ett annat har åklagaren inte ens lyckats få tag på. Det är knappast att jag klandrar honom.

Text: Anders Nordensköld, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Foto: Julia Andén, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá