colombia-blogg
Fredsavtalet snart på plats, nu blickar colombianska människorättsorganisationer framåt

Tack vare fredsavtalet mellan FARC-EP gerillan och regeringen, och med den fullständiga vapenvila som råder sedan i söndags natt går Colombia nu in i en ny fas i fredsarbetet. Även om det fortfarande återstår att godkänna fredsvtalet i den kommande folkomröstningen för att det ska börja gälla, så börjar det colombianska civilsamhället så smått att blicka framåt. Efter fyra år av förhandlingar inleds en process där de överenskommelser som nåddes i Havanna ska genomföras.

För att kunna blicka framåt och skapa ett hållbart fredsarbete behöver befolkningen känna att processen går att lita på. De behöver också veta att det finns någon att vända sig till med frågor och oro, eller om de märker att det som står i fredsavtalet inte efterlevs.

Just detta, att ha någonstans att vända sig, är något som nätverket Dipaz har tagit fasta på. Dipaz är en förkortning som på svenska står för ekumenisk dialog för fred. De har funnits sedan ett drygt år tillbaka och har tidigare arbetat med att övervaka FARC-EP gerillans eldupphör. Nu efter fredsavtalet har de ställt om sitt arbete till att handla mer om granskning och observation av fredsavtalet, men också att vara en visselblåsare om det visar sig att avväpningsprocessen inte följs. Dipaz planerar dessutom att tillhandhålla psykologiskt stöd och undervisa i ämnen som har med fred och post-konflikten att göra. Kort sagt, de vill erbjuda en plats dit människor kan vända sig. Rent praktiskt ska Dipaz genomföra sitt arbete genom att öppna tre så kallade humanitära skyddshus. Husen kommer att ligga i tre av de tjugoåtta kommuner som valts ut att vara avväpnings- och återintegrationszoner för före FARC-EP soldater.

Caldono, Cauca

Det vackra landskapet i sydvästra Colombia. Bild från resan med Dipaz, foto Åsa Svensson

Dipaz är en sammanslutning av flera kyrkor och trosbaserade samfund, som bland annat stöds av Svenska kyrkan. Vi på Kristna Fredsrörelsen i Colombia kom i kontakt med Dipaz genom Justapaz, en kristen människorättsorganisation som kämpar för rätten att vägra göra militärtjänstgöring på grund av religiösa och/eller samvetsskäl. Kristna Fredsrörelsen har stöttat Justapaz ekonomiskt i många år och vi har även gjort enstaka medföljningar. Justapaz är medlemmar i Dipaz och på så sätt kom förfrågan till oss om vi kunde medfölja dem på den första resan som de skulle göra för att utvärdera förutsättningarna för att öppna ett av deras skyddshus. Det blev en mycket gripande resa för två av oss observatörer, när vi åkte till ett av de områden i Colombia som drabbats hårdast av den väpnade konflikten, och av den minst lika väpnade narkotikasmugglingen.

Dipaz Cauca

Bild från resan med Dipaz, foto: Agnes Berge

Dipaz håller just nu på att slutföra förberedelserna inför öppnandet av de tre husen och planerar att finnas på plats så fort fredsavtalet är godkänt. Vi på Kristna Fredsrörelsen i Colombia blickar också framåt och undersöker hur vi på bästa sätt kan stötta detta mycket hedervärda arbete: att utifrån ett civilsamhällesperspektiv granska genomförandet av fredsavtalet, och att stötta civilbefolkningen i processen.

Åsa Svensson, fredsobservatör i Bogotá

 

Idag är det FN:s internationella dag för offer för tvångsförsvinnanden

Från Argentina och mödrarna på Plaza de Mayo till de tiotusentals försvunna under Pinochets skräckvälde i Chile, Latinamerikas historia av tvångsförsvinnanden kan göras lång.

Enligt Internationella Röda Korset kan nära 80.000 personer i Colombia räknas in i den mörka statistiken över försvunna personer. Bakom var och en av dessa siffror finns människoöden och familjemedlemmar som ställer sig frågan, var är min pappa, min mamma, min son eller dotter? Att inte veta om de ännu lever och inte få en grav att gå till är givetvis oerhört smärtsamt.

DSCF6441

En av de organisationer som Kristna Fredsrörelsen medföljer är Hijos e hijas por la memoria y contra la impunidad vilket betyder Söner och döttar för det historiska minnet och mot straffriheten. De söker svar på vad som har hänt deras föräldrar men arbetar också för att de övergrepp som skett under den väpnade konflikten inte glöms bort.  Idag anordnar de en manifestation i Bogota för att uppmärksamma den internationella dagen för offer för tvångsförsvinnanden. Våra medföljda i organisationen lever under stark press. De utsätts för hot och förföljelse från personer som vill att dessa brott ska glömmas bort och att dessa historier inte ska få lyftas upp i ljuset.

I tid av fredsprocess och framåtblickande är det extra viktigt att historien inte glöms bort. Hijos e Hijas hijas por la memoria y contra la impunidad kommer inte glömma och de kommer att fortsätta kämpa för svar om och upprättelse för sina anhöriga. Vi från Kristna fredsrörelsen kommer att fortsätta stödja deras arbete och den viktiga kamp de för så att minnet av dessa människor inte ska falla i glömska.

Text: Julia Qwist, Fredsobservatör i Quibdo

Tio år av kamp för upprättelse och rättvisa

Igår var det tio år sedan vår medföljda Diana Gómez förlorade sin pappa Jaime Gómez och i lika många år har hon kämpat för upprättelse och rättvisa.

Diana är aktiv i organisationen Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad (övers. Söner och döttrar för det historiska minnet och mot straffriheten), som Kristna Fredsrörelsen medföljer i Colombia. Hijos e Hijas är en organisation som är aktiva inom juridiska processer och genomför påverkansarbete för freden, offrens rättigheter, det historiska minnet och mot straffriheten. Många av medlemnarna har, liksom Diana, förlorat nära anhöriga på grund av det statligt saktionerade våldet i Colombia. (Läs mer om organsiationen Hijos e Hijas)

Dianas pappa, Jaime Enrique Gómez Velásquez var aktiv i fackföreningsrörelsen och politisk rådgivare till den liberala politikern Piedad Córdoba Ruiz. Han försvann när han var ute på sin morgonrunda i Parque Nacional (park i centrala Bogotá). En månad senare hittades han död i parken på en plats som tidigare genomsökts. Trots att kroppen bar tecken på tortyr avskrevs dödsfallet som en olycka. (Läs mer om vad som hände Jamie Gómez)

Idag är det tio år sedan Jaime Gómez försvann. Foto: pressfoto från familjen

I nästan tio år har Diana kämpat för att hennes pappas död ska erkännas som mord för att få upprättelse och rättvisa. Under tiden har hon mottagit flera hot och efter att hon 2008 mottog ett dödshot från den paramilitära gruppen Aguilas Negras gick hon i landsflykt. Nu är hon tillbaka i Colombia och fortsätter driva rättsprocessen om sin pappa. Dödsfallet har nu blivit erkänt som mord och Diana är på nytt i kontakt med advokater för att utredningen ska fortsätta. Dessutom väntar man på att fallet ska tas upp i Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter.

Diana önskar att hon fick veta vem som bär ansvaret för hennes pappas död, att någon eller några skulle offentligt erkänna varför de tog hans liv. Dessutom vill hon se en omstrukturering av hela rättsystemet i Colombia och begreppet rättvisa, för att göra det mer tillgängligt för alla brottsoffer.

Idag ska Diana träffa sin pappas syskon och syskonbarn och tillsammans ska de inom familjen högtidlighålla minnet av Jaime Gómez.

Läs Dianas egna ord på hennes blogg: http://antigonagomez.blogspot.com.co/

Text: Åsa Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá, Colombia

Ännu ett framsteg i fredsprocessen

Efter tre års fredsföhandlingar på Kuba presenterar Colombias regering och Farc-gerillan en överenskommelse gällande rättvisa och upprättelse för konfliktens offer. För de som lidit under konflikten är detta resultatet på en lång väntan och mycket arbete för att involveras i processen.

Ett steg i processen för att skapa en hållbar fred är att Farc också tar på sig ansvaret för särskilda brott och händelser inför offren. Den historiska första ceremonin av detta slag ägde rum i Bellavista den 6 december i Bojayá i regionen Chocó. Där dödades 79 personer i en massaker den 2 maj 2002 under en väpnad sammandrabbning mellan gerilla och paramilitärer. Cocomacia som Kristna Fredsrörelsen medföljer var på plats för att stötta offren och menar att det är ett steg i rätt riktning, men att det inte är klart än. ”Det är mycket som behöver förändras för att människorna ska återfå sitt förtroende” säger Fanny Rosmira Salas från Cocomacia.

Fanny Rosmira Salas Lenis participó en el proceso de paz en Habana como parte de la comité de las víctima de Bojayá. Sostiene que falta inclusión de la sociedad civil.

Fanny Rosmira Salas Lenis, aktiv ledare både i den etniskt-territoriella organisationen Cocomacia och i Kommittén för Bojayáoffrens Rättigheter har varit på Kuba för att göra offrens röst hörd.