colombia-blogg
Defensores de derechos humanos colombianos – asesinados, amenazados y perseguidos

Según una reciente estadística Colombia es el tercer país con mayor impunidad en el mundo, pero en cuanto a defensores y defensoras de derechos humanos la situación es aún más crítica. La Fiscalía General de la Nación está siendo criticada por organizaciones de la sociedad civil colombiana por no tener suficientes avances en las investigaciones de crímenes cometidos en contra de defensores/as de derechos humanos. Mientras tanto, la Fiscalía está implementando un nuevo programa para dar respuestas ante las necesidades de estos.

El Programa Somos Defensores alerta en su informe Los Nadies sobre un incremento de más de un 100 % en agresiones contra defensores/as de derechos humanos en Colombia durante el primer semestre del año comparado con el mismo periodo del año pasado.

Solo en el primer semestre de 2015, 34 defensores y defensoras de derechos humanos han sido asesinados. Cada cinco días asesinan a un defensor de derechos humanos.

Muchas personas acompañadas por SweFOR han vivido en carne propia esta situación de amenazas y agresiones por ejercer su labor legítima en defensa de los derechos humanos. Varios integrantes de la organización Hijos e hijas por la memoria y contra la impunidad han sufrido de reiterados hostigamientos, seguimientos y amenazas a lo largo de los años.

También la defensora de derechos humanos Nancy Fiallo ha sido objeto de varias amenazas. Su última denuncia ante la Fiscalía fue radicada en mayo por haber sido amenazada por teléfono. Fiallo dice no haber recibido respuesta por parte de la Fiscalía frente a esta amenaza ni tampoco de las anteriores que ha habido contra su persona. Teme que la situación de defensores y defensoras de derechos humanos se va a poner peor en un post-acuerdo, ya que las amenazas, los asesinatos y las detenciones se han vuelto algo habitual. Shaira Rivera, de Hijos e hijas y la actual secretaria técnica del Movimiento Nacional de Víctimas de Crímenes de Estado (Movice), opina que

para el Estado colombiano y para los distintos gobiernos que lo representan, el enemigo no es solamente las guerrillas. También ven como enemigos las organizaciones de derechos humanos que trabajan con temas económicos y políticos en oposición a los gobiernos.

150830 Dia de desaparecidos y detenido Marcha con Asfaddes - AI

Según Fiallo los defensores/as de derechos humanos están vistos como opositores por parte de los gobiernos colombianos porque “hacemos ruido” y explica que los defensores/as han logrado movilizarse y hacer cambios sociales importantes.

SweFOR tuvo la oportunidad de hablar con la Fiscalía General de la Nación sobre la alta impunidad que reina en el país. La institución reconoce que hay una necesidad urgente en Colombia para construir rutas que atiendan este gran desafío. Resaltan que para eso se tienen que hacer acuerdos y coordinación con las organizaciones reclamantes de derechos humanos. Una respuesta por parte de la Fiscalía es la formación de un grupo de tareas para la investigación de graves crímenes y amenazas contra los defensores de derechos humanos. Este nuevo grupo de tarea todavía no ha comenzado su trabajo pero desde la Fiscalía se señala que ojalá sea una garantía. También expresan que

somos un estado muy frustrado – no alcanzamos a proteger […] Lo que puede traer el post-conflicto es más violencia, eso nos demuestran otros países. Tenemos que prepararnos, por ejemplo dar seguimiento a los desmovilizados de las Farc.

Un informe del Programa Somos Defensores señala una impunidad del 95 % en las muertes de defensores y líderes asesinados entre los años 2009 y 2013. Esto demuestra que en la actualidad no hay respuestas suficientes por parte de la Fiscalía.

“Lo primero que estamos diciendo: ¡no se vayan!”

 “Tenemos la angustia de que va a pasar lo mismo que en Centroamérica”, dice Diana Sánchez, directora de la Asociación Minga y coordinadora de Somos Defensores, durante el panel El acompañamiento internacional: rol y retos para la protección en un escenario de post-acuerdo, realizado el pasado 15 de septiembre en Bogotá.

Las organizaciones de acompañamiento internacional en Colombia, entre ellas SweFOR, que acompaña desde hace 11 años a organizaciones y defensores de derechos humanos que a causa de su trabajo afrontan problemas de seguridad, están acostumbradas a desarrollar su labor en un contexto complejo. Con un escenario de post-acuerdo a la vista, se están presentando nuevos retos para el acompañamiento internacional en Colombia y sus capacidades de protección y disuasión. Varias organizaciones[1] se unieron en la invitación a un panel con expertos en el tema.

Betty Pedraza de Protection Desk Colombia moderó el panel. Aquí aparece junto con Luis Enrique Eguren de Protection International y Diana Sánchez de la Asociación Minga a su lado izquierdo y a su lado derecho, Ivan Madero de CREDHOS y David Martínez de OACNUDH.

Betty Pedraza de Protection Desk Colombia moderó el panel. Aquí aparece junto con Luis Enrique Eguren de Protection International y Diana Sánchez de la Asociación Minga a su lado izquierdo y a su lado derecho, Ivan Madero de CREDHOS y David Martínez de OACNUDH.

Si la disuasión será una herramienta eficaz para el acompañamiento internacional en el post-acuerdo en Colombia, fue la pregunta abordada por Luis Enrique Eguren, presidente del Consejo de Administración de Protection International. Eguren planteó que una posible vista al futuro es que las amenazas podrían venir de actores privados. Para que el acompañamiento tenga un efecto de disuasión en un contexto así sería importante identificar los intereses de estos actores para poder construir redes que crearán un costo, sea político o económico, para ellos.

En un escenario de post-acuerdo en Colombia, sería importante tener en cuenta las experiencias del acompañamiento internacional durante y después de las firmas de acuerdos de paz en Centroamérica, donde algunas organizaciones se retiraron luego de que se firmaran los acuerdos de paz, pero debido a los altos niveles de violencia que seguían en los países, tuvieron que regresar.

En este mismo orden de ideas, según Iván Madero, presidente de la Corporación Regional para la defensa de los Derechos Humanos, organización que ha contado con acompañamiento internacional desde el 1994, aún después de la firma de un acuerdo

el acompañamiento permanente en las regiones es necesario.

SweFOR realiza acompañamientos en diferentes regiones del país desde sus oficinas en Bogotá y Quibdó.

SweFOR realiza acompañamientos en diferentes regiones del país desde sus oficinas en Bogotá y Quibdó.

Diana Sánchez destaca la importancia de que la presencia de los acompañantes internacionales siga durante el periodo de post-acuerdo, siendo “la protección política la que más se necesita”.

Quiere decir que el acompañamiento político de las organizaciones internacionales brinda una legitimidad al trabajo de los y las defensores locales frente a las autoridades colombianas. Esta legitimidad hace más difícil ignorar las voces de la sociedad civil, además crea un efecto de disuasión frente a posibles amenazas y es clave que esto pueda seguir también después de un eventual acuerdo.

No obstante, Madero destaca que un desafío que tocará seguir afrontando son los recursos de la cooperación internacional, que en los últimos años cada vez más han sido dirigidos a entidades del Estado y menos a la sociedad civil. Si esta tendencia sigue, afectaría a las organizaciones de acompañamiento internacional y su posibilidad de brindarles protección a organizaciones y defensores de derechos humanos que afrontan problemas de seguridad.

 [1] El Movimiento Sueco por la Reconciliación – SweFOR; El Movimiento por la Reconciliación – FOR Peace Presence; Pensamiento y Acción Social – PAS / Peace Watch Switzerland; Protection Desk Colombia; y Witness for Peace – Acción Permanente por la Paz.

“Att vi förföljs är en politisk strategi”

Sedan 2007 har Kristna Fredsrörelsen medföljt organisationen Hijos e Hijas, vars medlemmar blivit förföljda och hotats till livet som en följd av deras arbete mot straffrihet. En av dem är Shaira Rivera som, trots de risker som arbetet för rättvisa och upprättelse kan innebära, har nyligen antagit en central roll i denna kamp. I en intervju med KrF berättar Rivera om sitt nya uppdrag som teknisk sekreterare för Movice  – en av Colombias största rörelser som samlar offer för brott begångna av staten – och kommenterar rörelsens roll i de aktuella fredsförhandlingarna.

Shaira står ofta upp som taleskvinna för MOVICE

Rivera jobbar som taleskvinna för Movice i olika sammanhang.

KrF: Kan du berätta lite om ditt nya uppdrag?

RIVERA: Sedan juni 2015 är jag ansvarig för det tekniska sekreteriatet inom Movice. Rollen innebär ansvar för ett tekniskt team som arbetar för att främja de nationella initiativen och består av en kommunikationansvarig, en person som arbetar med skydd och rättvisa och en projektansvarig. Jag är också ansvarig för kommunikationen med de lokala Movice-föreningarna samt för att koordinera den kommitté bestående av 22 organisationer som följer upp Movices politiska aktioner. Dessutom jobbar jag som taleskvinna i olika sammanhang.

KrF: Varför sökte du tjänsten och hur hoppas du kunna bidra till Movices arbete?

RIVERA: Efter att min pappa blev offer för ett påtvingat försvinnande och mördades år 2008, gick jag med i organisationerna Hijos e Hijas och Movice. Mitt deltagande i dessa organisationer i över sju år har väckt mitt intresse för de frågor som Movice främjar och har gett mig ökad kunskap inom frågor som rör rätten till sanning, rättvisa, och garantier för icke-upprepning. Men mitt beslut att söka den här tjänsten just nu hade också att göra med den aktuella konjunkturen. Jag tror att Movice har förmågan och ansvaret att spela en viktig roll i fredsförhandlingarna i Havanna, Kuba, och med hjälp av mina färdigheter vill jag se till att rörelsen utvecklar och spelar denna roll.

KrF: Som du nämnde förhandlar den colombianska regeringen och Farc-gerillan om en fredlig lösning av den colombianska konflikten på Kuba just nu och sedan augusti 2014 har de diskuterat sista punkten på dagordningen – konfliktens offren. Hur ser ni på denna diskussion så här långt?

RIVERA: Vi känner att några av de förslag som Movice och andra organisationer har försökt att främja faktiskt har kommit till förhandlingsbordet i Havanna vilket är ett genombrott i frågan om offren. Ett exempel är den sanningskommission som nyss föreslogs. Däremot tror jag att det finns brister i några avseenden, bland annat gällande offrens deltagande i fredssamtalen, i synnerhet under den punkten som rör dem. Sedan tror jag också att det har lagts alltför stor vikt på rättvisa för de brott som begåtts av gerillan, medan staten kringgår det ansvar som den haft i många brott mot mänskligheten.

KrF: Under de senaste månaderna har du och flera av dina kollegor blivit hotade och förföljda. Varför tror du att ni har blivit utsatta för dessa händelser?

RIVERA: Det är ett sätt att visa oss att de har koll på vårt arbete, vårt dagliga liv, men också ett sätt att skrämma oss. Det är en politisk strategi. Vi tar upp och synliggör frågor om hur konflikten kan avslutas och fred skapas samt betydande förändringar uppnås. För den colombianska regeringen är fienden inte bara gerillan utan även människorättsorganisationer samt politiska och sociala organisationer som är engagerade i olika frågor som motsätter sig regeringens planer. Sedan tror jag att alla dessa strategier har med den aktuella konjunkturen att göra, vilket syns på nyheterna: kriminaliseringen av protester, mörkläggandet av politiskt brott och att medlemmar från olika politiska organisationer förföljs.

Mycket av MOVICE:s arbete går utt på att syngliggjöra statligt våld. På banderollen, från fredsdemonstrationen där MOVICE deltog den 9e april i år, står det: ”Ja till Fred! Statligt våld...aldrig mer!”

Mycket av Movices arbete går utt på att syngliggjöra statligt våld. På banderollen, från fredsdemonstrationen där Movice deltog den 9e april i år, står det: ”Ja till Fred! Statligt våld…aldrig mer!”

KrF: Gällande framtiden, vilken skulle Movices roll vara om ett fredsavtal uppnås?

RIVERA: Vi anser att konfliktens offer bör vara en del av sanningskommissionen för att se till att denna uppfyller sitt syfte men de får inte bara bli passiva observatörer, utan måste vara deltagare med möjlighet att bidra till sanningen om konflikten och genom sanningen kunna utkräva rättvisa.  Folk brukar tänka på rättvisa i termer av antal år i fängelse, men det omfattar mycket mer än frihetsberövande. Rättvisa måste förverkligas i form av åtaganden från alla parter som varit inblandade i konflikten. I Colombia är det viktigt att sanningen kan visa att det, utöver de brott som begåtts av gerillan, finns en systematisk statlig politik som varit inblandad i många brott under konflikten. Sanningen måste kunna beskriva hela komplexiteten i konflikten, och rättvisa bör också omfatta rätten att få veta hela sanningen. Tyvärr har erfarenheter från andra länder dock visat att hela sanningen inte brukar komma fram.

KrF: För att byta ämne, hur ser du på kvinnors roll inom Movice? Har andra kvinnor haft det uppdrag du har idag?

RIVERA: Ja, de flesta har egentligen varit kvinnor. Movice består mestadels av kvinnor och det har flera orsaker: för det första har det med paramilitärernas tidigare aktioner i flera regioner i Colombia att göra, då påtvingade försvinnanden och mord på män var vanligt förekommande. I det här samhället är det fortfarande män som syns mest i de offentliga utrymmena medan kvinnor jobbar i hemmet. Även om detta har förändrats på sistone så var det fortfarande män, söner och bröder som var mer synliga och därför har förföljts, utsatts för påtvingade försvinnanden och mördats. I vissa samhällen var det också en militär strategi att döda männen så att hela samhället på så sätt skulle försvinna över tid. Kvinnor har därför upplevt ett behov av att förstärka och frigöra sig på grund av de situationer de har utsatts för i sina samhällen.

Text: Vinicius Ribeiro, fredsobservatör Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Foto: Vinicius Ribeiro & Inés Chadi, fredsobservatörer Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Movice Antioquia samlas för att bekämpa straffriheten

Movice är en av Colombias största rörelser som förenar offer för brott som begåtts av staten. Movices medlemmar i regionen Antioquia i nordöstra Colombia träffades i början av augusti för att diskutera strategier i arbetet för sanning, fred och rättvisa. Organisationen som i år fyller 10 år fortsätter kampen för att bekämpa straffriheten, som är utbredd i Colombia. Landet kommer på tredje plats vad gäller högsta straffrihetsnivå i världen, enligt en studie gjord i år. Kristna Fredsrörelsen var på plats tillsammans med medlemmar från den medföljda organisationen Hijos e Hijas.

Under mötet uttryckte flera av Movices medlemmar behovet av ett erkännande av organisationer som samlar offren för statligt våld och större inkludering av dessa i processer för rättvisa.

Under mötet uttryckte flera av Movices medlemmar behovet av ett erkännande av organisationer som samlar offren för statligt våld och större inkludering av dessa i processer för rättvisa.

Officiellt uppskattas antalet tvångsförsvunna i Colombia  till över 45 000 personer. Under mötet kom deltagarna enhälligt fram till kravet på att skapa en kommission för sanning och rättvisa för att klargöra fallen som rör de tvångsförsvunna och att staten genomför åtgärder för att det inte ska ske igen. De vill att staten söker efter de försvunnas kroppar tar ansvar för de brott den har begått.

På Movices banderoll står det ”Vi stödjer fredsprocessen. Vi kräver att staten inte begår fler brott".

På Movices banderoll står det ”Vi stödjer fredsprocessen. Vi kräver att staten inte begår fler brott”

Mötet avslutades med en minnesceremoni för de personer som föll offer för massakern i Remedios  i nordöstra Antioquia den 2 augusti 1997, arton år tidigare. Den dagen kom paramilitärer till samhället på natten, tvingade ut flera sociala och politiska ledare från deras hus, körde iväg och sköt ihjäl dem. I en officiell rapport om massakern står det att paramilitärerna ledde offren ett flertal gånger framför polisstationen i samhället, men att de inte ingrep. Rapporten säger att inte heller militärerna stannade bussen som körde offren, fast det fanns tre militära baser i området. En man som deltog i mötet berättar:

”Jag förlorade inte bara min son utan också tron på statens institutioner den dagen”.

Movice skapar gemenskap i att dela sorgen och kämpa för rättvisan. I videon nedan finns klipp från minnesceremonin, där bland annat Emanuel José Buítrago, bonde och erkänd social ledare från ett annat samhälle i nordöstra Antioquia, berättar om hur hans fyra söner mördades under olika omständigheter i regionen.

Klicka på CC för svenska undertexter.

Text och bild: Paulina Nybratt Sandin och Alia Ibragimova, fredsobservatörer i Colombia

Video: Alia Ibragimova och Vinicius Brum Ribeiro, fredsobservatörer i Colombia

 

Medföljning under minnesceremoni i Jardines de Sucumbíos

I slutet av maj medföljde Kristna Fredsrörelsen organisationen Hijos e Hijas till Jardines de Sucumbíos i södra Colombia där en minnesceremoni hölls för de fyra ungdomar som avrättades av militären den 17 maj 2014. I videon berättar Francisco Marín Gutierrez från Hijos e Hijas om de aktiviteter som hölls i samband med årsdagen.

För svenska undertexter, klicka på symbolen i det nedre högra hörnet.