colombia-blogg
Svenskt stöd till kvinnors fredsbyggande i Colombia
defensoras

Bilder från workshops med Kristna Fredsrörelsens medföljda organisationer i Colombia

Idag, den 26 september, undertecknar Colombias regering och FARC-gerillan fredsavtalet som parterna förhandlat fram under de senaste fyra åren. Efter detta följer en folkomröstning den 2 oktober där det colombianska folket får möjlighet att godkänna avtalet. Sveriges utrikesminister Margot Wallström närvarar under dagens högtidliga ceremoni i Cartagena i norra Colombia. Utrikesministern har även vid flera tillfällen träffat kvinnorättsorganisationer i landet. I en debattartikel skriver Margot Wallström, tillsammans med vice statsminister Isabella Lövin, att om Colombia ska kunna nå en hållbar fred och säkerhet för alla är det av central betydelse att konfliktens offer, inklusive de många kvinnor som utsatts för sexuellt våld, får upprättelse. Sverige har därför drivit på för en inkluderande fredsprocess, där kvinnor finns med i förhandlingarna och i genomförandet av fredsavtalet.

Sverige har i dagarna antagit en biståndsstrategi för Colombia, där 950 miljoner kronor under fem år ska satsas på att stödja rättsystemet och arbetet för att offren ska få upprättelse (en förutsättning för försoning), att samhällstjänster når ut i delar av landet som drabbats av konflikten, samt att Sverige ska fortsätta stärka kvinnors rättigheter och deltagande i fredsbygget. Sverige tilldelas också tillsammans med Internationella Röda Korset (ICRC) en särskild roll i att stödja arbetet med att eftersöka och identifiera de omkring 45 000 människor som försvunnit  till följd av konflikten.

Kristna Fredsrörelsen i Colombia delar uppfattningen att kvinnors deltagande i fredsprocessen är av avgörande betydelse för att nå en hållbar fred. Vi arbetar aktivt med att möjliggöra för kvinnliga människorättsförsvarare att arbeta i Colombia, och våra medföljda driver frågor om övergångsrättvisa, upprättelse och psykosocialt stöd till offer för sexuellt våld samt kvinnors deltagande i implementeringen av fredsavtalet. Diana Gómez, en av Kristna Fredsrörelsens medföljda som har arbetat för offrens rätt till upprättelse och inkludering i fredsavtalet, lyfter behovet av fortsatt stöd för såväl dessa processer som säkerheten för de kvinnor som driver dem:

Idag är ett historiskt ögonblick för Colombia och för offren för konflikten. Underskriften av fredsavtalet i Cartagena öppnar möjligheter för att offren faktiskt kan få sina rättigheter uppfyllda. Samtidigt är det internationella stödet viktigare än någonsin, eftersom människorättsförsvarares säkerhetssituation är fortsatt svår trots framgångarna med fredsavtalet. För vår del har medföljningen från Kristna Fredsrörelsen inneburit att vi har kunnat bli mer synliga och fortsätta arbeta med de här frågorna med livet i behåll, trots alla risker.

Kristna Fredsrörelsen har också under flera år arbetat med att stärka de medföljda organisationernas egna kapacitet kring skydd och säkerhet för sina medlemmar. Under detta arbete har vi utifrån lärdomar och erfarenheter som kommit fram i workshops och utbyten mellan kvinnor i de olika medföljda organisationerna, tagit fram ett dokument (på spanska) för att synliggöra situationen för kvinnliga människorättsförsvarare och behovet av ett intersektionellt perspektiv. Ett perspektiv där hänsyn tas till faktorer som bland annat kön och etnicitet vid riskbedömningar och skyddsåtgärder som syftar till att lokala människorättsförsvarare ska kunna fortsätta utföra sitt viktiga arbete.

Agnes Berge och Shanna Löfgren, fredsobservatörer i Bogotá

Generalstrejk i hela Choco – folket kräver rättvisa!

Idag är Quibdo tyst och stängt så när som på det ständiga surrande ljudet av militärhelikoptrar i luften och ropen från barn som leker och stojar i huset. Idag håller även skolorna stängt då lärarna också strejkar. Hela Choco är faktiskt i strejk och departementet är paralyserat, inga butiker är öppna och den annars så livliga huvudgatan är tom.

Annat var det igår när en stor folkmassa samlades och tillsammans tågade i en stor demonstration under parollen ”Det chocoanska ropet”. De få affärer som hållit öppet, fick höra ropen ”Ut, ut, ut” från den stora folksamlingen och valde att snabbt stänga och skicka hem sin personal.

Idag är det andra dagen i El Paro civico – generalstrejk i departementet Choco, nordvästra Colombia. Det är ett av de ekonomiskt och socialt mest utsatta områdena i Colombia och människorna här talar om statens närvaro som nästintill obefintlig.

P1020308

I Quibdo firades man inte Colombias självständighet den 20 juli utan istället samlades människorna till en stor demonstration mot det man ser som regeringens totala försummelse av departementet. De passade då också på att presentera de krav som de nu ställer under strejken. ”Folket känner sig inte hjälpta och inkluderade av staten och många gånger inte heller som en del av Colombia och därför var det speciellt viktigt och symboliskt att genomföra protesten just den dagen”, säger Jhon Vanegas från Quibdó.

Alla har förberett sig på att strejken kan bli långvarig. Vi själva blev stående i kö i över två timmar dagen innan strejkens början när vi skulle handla mat, folk har bunkrat upp för att klara sig under dagarna när affärerna håller stängt. De är mer än redo för att kämpa för rätten till vad som faktiskt är det mest basala behoven. Det vill säga bland annat att en kan få hjälp när en blir sjuk, att vägarna underhålls, att ens barn får en vettig utbildning, att det finns arbete och att det blir ett slut på de ständiga elavbrotten här. Just nu råder skyhög arbetslöshet, 150% överbeläggning på sjukhusen, 11 av de 30 kommunerna är utan elektricitet och vägarna har inte upprustats på många år.

Även människor är arga och frustrerade så känner sig många hoppfulla och menar att det här är enda sättet att få regeringen att faktiskt lyssna till dem och tillmötesgå deras krav. Kampen fortsätter och som Jhon Vanegas från Quibdo säger, ”även om medierna är tysta så talar gatorna” och folket har inga planer på att tystna förrän regeringen hör deras krav.

 

Text: Julia Qwist, Fredsobervatör i Quibdo

Foto: Jhon Vanegas, Quibdo

Kristna Fredsrörelsen medföljer kampen för att minska gruvnäringens påverkan på Chocós floder

Redan när vi öppnade vårt kontor här i Chocó fick vi höra om den illegala gruvdriften och hur floderna förorenades. Nu har det gått tio år och det finns fortfarande mängder med grävskopor och mudderverk som arbetar för att utvinna guld ur flodslammet. Men det är också fler och fler som insett vilka alvarliga konsekvenser denna industri medför. Alla de organisationer som Kristna Fredsröreslen (Krf) medföljer i Chocó arbetar på ett eller annat sätt för att minska den mekaniserade gruvdriftens påverkan på miljön och i år har vi sett flera processer som ger hopp om en bättre framtid.

Delegationen till Quitofloden lämnade Quibdí i två båtar för att höra vittnesmål om miljöförstöringen

Delegationen till Quitofloden lämnade Quibdó i två båtar för att höra vittnesmål om miljöförstöringen

Cocomacia, och Cocomopoca, (båda medföljda av Krf) har tillsammans med flera andra Chocoanska organisationer och med juridiskt stöd från Tierra Digna, lämnat in en stämningsansökan till staten där de menar att gruvdriften och den illegala skogsavverkningen orsakat så alvarliga miljöskador att folkets grundläggande rättigheter kränkts. Efter att ha blivit avfärdat i både första och andra instans beslutade till slut Konstitutionsdomstolen att ta upp fallet till prövning. Inte nog med det men i januari skickade de också två stöddomare till Quibdó för att delta i en kommission till Quitofloden, en av de platser som påverkats mest av gruvindustrin.

Américo Mosquera Rioquito

Américo Mosquera, ordförande för COCOMOPOCA, berättade bland annat om hur flera ledare blivit hotade när de sagt nej till gruvdriften

Deltagarna i kommissionen, som skulle samla in vittnesmål om hur samhällena påverkats av gruvorna, fick lyssna på hur de lokala ledarna berättade om hur barn föds med missbildningar eftersom fisken som föräldrarna äter är full med kvicksilver och hur till och med själva flodens gång har ändrats på grund av mudderverkens jakt på guld. De berättade också om hot mot de ledare som vågar säga nej till gruvdrift, eftersom maskinernas ägare ofta har kopplingar till paramilitära grupper. På vägen till och från mötet kunde vi också se den ödeläggelse som maskinerna orsakat, och hur den frodiga djungeln förvandlats till döda grustag.

160129 Rio Quito retroexcavadora1

Grävskoporna och mudderverken har förvandlat stora delar av djungeln till döda grusöknar, tomma på vegatation

Konstitutionsdomstolen väntas komma med sin dom i juni men civilsamhället sitter inte med armarna i kors och väntar. I april anordnades en annan resa, den här gången för att ta prover och undersöka hur marken och floden skulle kunna återställas. Även denna gång medföljde Krf och både vi och de lokala ledarna fick höra hur en återplantering av skog faktiskt är möjlig, för trots att det finns kvicksilver i vattnet så går det, om det görs på rätt sätt, att göra marken levande igen.

Text och bild: Anders Nordenskjöld, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Idag fortsätter vi kampen för kvinnors rättigheter

Idag på den internationella kvinnodagen firas kvinnors kamp för jämstäldhet världen över. I Colombia berättar våra medföljda varför det är viktigt att högtidlighålla denna dag. Shaira Rivera från organisationen Hijos e Hijas säger:

Vi kvinnliga människorättsförsvarare i Colombia högtidhålla 8 mars för att lyfta fram de olika kamper som vi för mot patriarkatet och sexuellt våld och för människliga rättigheter och konfliktens offer. Vi firar de kvinnorna som har kämpat för att ändra systemet.

I Quibdó i regionen Chocó har kvinnor samlats för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor för att synliggöra och bryta förtryckande strukturer. Yenny Palacios Romania från Cocomacias genuskommission säger:

Idag är det viktigt att vi förutom att fira minns vår historia. Vi bör påminna oss om varför vi firar denna dag. Efter ett helt sekel av kvinnor som fört kampen för våra rättigheter finns än idag många orättvisor. Slaveriet lever vidare bland annat genom sexuellt och politiskt slaveri. Vi bör minnas vår smärtsamma historia och den långa historiska kamp som förts för att förstå vart vi befinner oss idag. Idag fortsätter vi kampen!

IMG_20160308_101023

En till är en för mycket, skallar slagorden på demonstrationen i Quibdó

 

IMG_20160308_102610

En deltagare i demonstrationen i Quibdó visar upp sitt plakat som gör en liknelse mellan kampen mot mäns våld mot kvinnor och kampen för fred i territoriet.

Kristna fredsrörelsen stöttar kvinnliga människorättsförsvarares kamp i Colombia och deras arbete för kvinnors lika rätt. Gå med i vår kamp för rättvisa!

Text och bild: Paulina Nybratt Sandin, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

En kritisk röst från nordvästra Colombia

Som en av demokratins grundpelare kallas en fri media ofta för den tredje statsmakten på grund av sin uppgift att kontrollera makthavarna. Den colombianska journalisten Mauricio Castilla Castro är en av dessa maktens outtröttliga granskare som i sitt radioprogram avslöjar fall av korruption och orättvisor i regionen Córdoba, nordvästra Colombia.

För en dryg vecka sedan, söndagen den 3 maj, firades världsdagen för pressfrihet som instiftats av Unesco för att hedra de uppoffringar som gjorts för pressfrihet runt om i världen. Dessutom syftar dagen till att påminna regeringar om deras skyldighet att upprätthålla yttrandefriheten och se till att journalister fritt kan utöva sitt legitima arbete utan att riskera livet.

Att vara grävande journalist i Colombia är jämförbart med att utöva en extremsport som innebär livsfara

säger Castilla Castro och vet mer än väl vad han talar om. Hans pappa, journalisten Clodomiro Castilla Ospino, blev mördad för drygt fem år sedan utanför sitt hem i staden Montería. Mordet är fortfarande ouppklarat.

MauricioEmisoraweb

För att bibehålla sin neutralitet accepterar Castilla Castro ingen reklam i sitt radioprogram El Pulso del Tiempo.

Castilla Castro tvekar inte att fortsätta i pappans fotspår trots att han också blivit hotad på grund av sitt arbete som undersökande journalist. Hans radioprogram har stängts ned på grund av kritik mot guvernören och den regionala administrationen och bara i år har hans Twitter-konto hackats ett flertal gånger.

Enligt Castilla Castro är självsensur ett av de stora problemen med pressen i hans hemstad Montería.”Rädsla leder till självcensur”. Hans analys angående journalistikens risker är i linje med Reportrar utan gränser som menar att de illegala väpnade grupperna i landet, ibland i maskopi med statliga aktörer, försöker tysta ner de journalister som kritiserar dem.

SONY DSC

Efter att hans pappa mördats gick Castilla Castros med i organisationen ‘Hijos e Hijas‘ som bland annat jobbar mot straffrihet.

Unesco:s årliga pressfrihetspris bär den mördade colombianska journalisten Guillermo Canos namn och gick i år till den syriske journalisten och människorättsaktivisten Mazen Darwish. Castilla Castro har respekt för journalisten Cano, chefsredaktör för en av landets största dagstidningar ‘El Espectador’ vid tiden då han mördades, men påpekar att det i ett centraliserat land som Colombia är lätt att glömma bort de reportrar som arbetar utanför huvudstaden Bogotá.

De journalister som sticker ut hakan är de som jobbar i de mest utsatta regionerna

Castilla Castros råd till alla journalister är att lämna skrivbordet och ta sig ut på gatan för att leta efter nyheter. Något han gör varje dag, fullt medveten om de faror som det innebär. Han blir fundersam över frågan om han inte tänker att det finns en risk att han går samma öde som sin pappa tillmötes. Till slut medger han att om han fortsätter att avslöja de makthavande kan det mycket väl bli så. Trots det avslutar han reflektionen med att säga “det viktiga är att förmedla sanningen, nyheterna skall vara opartiska”.

Viena Rainio (text) och Vinicius Brum Ribeiro (foto), fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Colombia