colombia-blogg
Ungdomar som kämpar för sina rättigheter!

Presentation om Cocomacias syfte som organisation

En av våra medföljda organisationer, Cocomacia, arrangerade för en tid sedan en workshop för deras ungdomar, dvs. söner och döttrar till ledare inom organisationen. Temat var vikten av att organisera sig för att uppnå sina rättigheter. Ungdomarna fick bland annat en översikt över organisationens historia och struktur samt kunskap om olika lagar som är viktiga för afrocolombianers arbete för den kollektiva rätten till deras territorium. Det var två intressanta dagar, fulla med information, föreläsningar och grupparbeten.

-De är morgonagens ledare, säger Justa, medlem i Cocomacias genuskommission. Tanken var att inspirera ungdomarna till att fortsätta kampen för sina rättigheter, för att ge dem hopp inför framtiden.

Situationen för ungdomar i Chocó är minst sagt problematisk, särskilt i de norra förorterna där illegala grupper utövar en stark social kontroll. Mord på ungdomar är dessvärre inte något nytt i Quibdó.

– Varje vecka hittas en eller två mördade ungdomar i de norra delarna av staden, säger Justa. Prästen Ulrich från Quibdós stift, med mer än 30 års erfarenhet från arbete i regionen, berättar för oss att det inte finns jobbmöjligheter och därför blir ungdomar lätt indragna i narkotikahandeln, väpnade grupper eller prostitution.

Jag pratade med två av deltagarna under eventet för att höra vad de tycker om ungdomars situation. Marina kommer från zon 6 och har pluggat teologi på universitetet i Quibdó. Daison kommer från zon 2 och studerar till miljöingenjör (Cocomacias territorium är uppdelat i zoner och i varje zon finns flera mindre samhällen). Marina berättar att ungdomar ofta kommer från mindre samhällen för att studera i Quibdó, men studierna är dyra och jobbmöjligheterna få.

-Det finns ingen bio, det finns inget att göra, det finns ingen motivation, säger Marina när hon kommenterar läget i Quibdó. Då händer det lätt att man hamnar i kriminella gäng. Men ungdomarna på Cocomacias workshop var motiverade.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Även om både Marina och Daison bor i Quibdó och har högre utbildning ville de gärna arbeta för samhällena och zonerna de kommer ifrån.

-Ibland måste man söka jobba på annat håll eftersom det inte finns jobb här, men man har alltid kontakt med sitt samhälle, säger Daison. I framtiden vill han hjälpa till att stärka miljöarbetet i sin zon. Marina berättade om problematiken ute i samhällena. Hon vill gärna jobba med barn eftersom barn och föräldrar inte har en vision bortom jobbet; -det finns inget hopp om studier, säger hon. Marina har gjort praktik på Fundación Pies Descalzos, en icke-statlig organisation som jobbar med utbildning för utsatta och tvångsförflyttade barn.

-Jag vill gärna ta med mig det jag lärt mig tillbaka till min hemort, säger hon.

Cocomacia har varit närvarande i deras zoner sedan barndomen, vilket de uppskattar.

-Det är viktigt att Cocomacia bistår/medföljer samhällena ute i territoriet, säger Daison.

Båda är överens om att Cocomacia är en bra jobbmöjlighet i framtiden. Det kan också vara ett steg på vägen till andra jobb, för att få bredare erfarenheter och sedan kanske komma tillbaka och jobba för samhällena genom olika projekt.

 

Ungdomarna som deltog i workshopen

Under workshopen fick deltagarna lära sig att starta upp ett nytt projekt, de skrev syfte och mål och diskuterade hur det borde genomföras. Projektet handlade om att möta/övervinna de svårigheter som ungdomar i Quibdó kan ha och att tillsammans jobba för fred. När jag frågar vad de tyckt om workshopen säger Daison;

-För oss ungdomar har det varit väldigt nyttigt, för att få känna att man kan göra något!  Marina håller med om att det ger ungdomarna hopp om att de kan fortsätta framåt.

När vi senare pratade med Cocomacias genuskommission som hade organiserat workshopen berättade de att ungdomarna hade startat en ungdomskommission och att de har haft en första träff i Cocomacias lokaler. Det var kul att höra att det finns ungdomar som är engagerade och vill jobba för sina rättigheter. Vi önskar dem all lycka till!

 

Luisa Karst, fredsobservatör för Kristna fredsrörelsen i Chocó

Lämna en kommentar


*